Tiden går och i två år har jägaren utanför Rättvik i Dalarna väntat på att få ett besked om hur det går med utredningen om jaktbrott. Kommer han att åtalas, eller läggs förundersökningen ner?

Tiden går och i två år har jägaren utanför Rättvik i Dalarna väntat på att få ett besked om hur det går med utredningen om jaktbrott. Kommer han att åtalas, eller läggs förundersökningen ner? Foto: Jan Henricson

Tiden går och jägare fråntas sin livskvalitet

Premium

Månad läggs till månad och åren går. För jägarna som är misstänkta för att ha skjutit en varg på sjön Amungen på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland har det blivit som i andra uppmärksammade jaktbrottsmål. Efter det inledande och omfattande pådraget händer inget. Tiden bara går, och jägarna är fråntagna sin livskvalitet.

I september för två år sedan slog polisen till mot fyra jägare i Dalarna, misstänkta för att på olika sätt vara inblandade i dödandet av en varg på sjön Amungens is i mars samma år.

Fyra män misstänkta för grovt jaktbrott ska gripas

Händelsen fick stor uppmärksamhet, inte minst för det övervåld som polisens insatsstyrka använde i samband med en husrannsakan i ett jägarhem utanför Rättvik.

 

Sjön Amungen. Karta: Google maps

Mannen i familjen, som är en hängiven jägare, greps en tidig septembermorgon 2019 när han var på väg till jobbet. Polisen visste med andra ord att endast sambon och parets två barn fanns i bostaden. Trots det stormades huset av tungt beväpnad polis. ”Jag såg lasersiktena fladdra över väggarna”, berättade mamman för Svensk Jakt.

 

Tre förhör

Hennes man, som idag är 35 år gammal, anhölls och häktades. Efter 16 dagar fick han komma hem till familjen igen. Under tiden han var i polisens förvar hölls tre förhör. Sedan dess har det i stort sett inte hänt någonting.

 

Smålandsstövaren Dollar har visserligen fått jaga björn i höst, och nu är rävjakten på gång på allvar. Frågan är om husse bara får gå som hundförare eller om han kan delta med bössa i händerna. Foto: Jan Henricson

När Svensk Jakt hälsar på hemma hos jägarfamiljen är det tidigt i september, nästan två år efter den traumatiska upplevelsen. Årets björnjakt är så gott som över i den här delen av landet, och 35-åringen (som vi härefter kallar Stefan) har deltagit i jakten med sina hundar.

– De har skött sig bra. Det har skjutits tre björnar för dem och jag är nöjd med hundarnas insatser. Att jag inte kan jaga själv såsom jag brukar är förstås väldigt jobbigt.

 

Inga samtal

Stefan är inte den som stillatigande har väntat på att det ska hända något, på att förundersökningen äntligen ska läggas ner, eller att han åtalas. Det bästa, säger han, vore förstås det förstnämnda, men han ser med tillförsikt fram mot att även få saken prövad i rätten. Men tiden bara går.

– Jag skulle ljuga om jag sa att det inte hänt någonting. Men det beror på att jag har ringt och frågat om hur det går med utredningen. Jag har inte fått ett samtal eller hört något från förhörsledare eller åklagare sedan jag frigavs från häktet. Det är mycket frustrerande.

 

Bilder på rävar

Månaderna efter frisläppandet ringde Stefan flera samtal för att få tillbaka sina tillhörigheter, telefoner, dator och hundpejlar bland annat. Det dröjde fyra månader innan han fick tillbaka telefonen, datorn som han använde i jobbet tog lång tid att få igen och en äldre mobiltelefon har inte polisen lämnat ifrån sig ännu.

 

”Jag kan tycka att de borde ha annat att göra än att gå igenom en massa rävbilder.”
– Stefan

 

– De beslagtog en massa simkort till åtelkameror som jag hade liggande. Jag undrar om det är därför det dröjer, att de ska undersökas och analyseras på Nationellt forensiskt center. Jag kan tycka att de borde ha annat att göra än att gå igenom en massa rävbilder.

 

Till jul

Åklagaren har gett Stefan flera besked om när utredningen är klar och ett beslut ska tas. Först till sommaren 2020. Sedan till jul samma år.

– När inget hände ringde jag igen, och fick beskedet att han inte kunde säga någon tid för när det här är slut. Efter det har min advokat ringt och fått ett diffust svar om att det ska vara klart till jul i år. Under tiden får jag jaktsäsong efter jaktsäsong förstörd. Det kan inte vara rimligt att det ska ta så lång tid.

 

Tiden går

Advokaten är Sven Severin, som blivit känd som jägarnas advokat efter att ha varit involverad i flera stora jaktbrottsmål. Han känner igen det som drabbar de misstänkta i Amungenfallet från flera andra mål.

– Det är samma modus som upprepas. Efter det inledande skeendet med tillslag med många poliser, gripande, husrannsakan, beslag och ett par förhör när den misstänkte är frihetsberövad händer absolut ingenting.

 

”Det är samma modus som upprepas. Efter det inledande skeendet med tillslag med många poliser, gripande, husrannsakan, beslag och ett par förhör när den misstänkte är frihetsberövad händer absolut ingenting.”
– Sven Severin

 

Ett par exempel är Lillhärdal- och Alftafallet. Utöver det målet mot Karl Hedin som ännu inte är avslutat trots att det snart gått tre år sedan den påstådda händelsen.

– I flera ärenden jag har går tiden på motsvarande sätt utan att beslut tas. Jag har till och med ett mål där förundersökningen är klar och vi väntar på beslut, utan att man kommer till skott, säger Sven Severin.

 

Slår hårt

Enligt Severin är dessa långa utredningstider något som drabbar de misstänkta jägarna mycket hårt. När deras vapen omhändertas tas också deras livskvalitet ifrån dem.

– Det är ett sådant påtagligt straff. Livet kretsar kring jakten och hundarna, och när de inte tillåts jaga tas hela deras sociala liv ifrån dem, till exempel i umgänget med jaktkamraterna.

 

Advokat Sven Severin känner igen det som händer i Amungenfallet från många andra jaktmål han är och har varit involverad i. Efter en inledning där polisen drar på med så mycket de har händer det absolut ingenting. Foto: Pia Nordlander

Allt fler börjar tala om att polis och åklagare har ett eget rättsskipningssystem, där man väljer att straffa jägarna genom att ta ifrån dem deras livsintresse så länge som är möjligt, i de fall man inser att det inte går att nå framgång i domstolarna.

– Jag vill inte säga att det finns en sådan uttalad taktik, men det är anmärkningsvärt att det är konsekvent långa utredningstider när det gäller jaktbrott. Det handlar inte om att en viss polismyndighet är överbelastad och därför inte hinner utföra åklagarens beställningar, utan det är likadant oavsett var i landet utredningen bedrivs, säger Sven Severin.

 

Ska gå snabbt

I rättegångsbalken finns bestämmelsen att en förundersökning ska bedrivas skyndsamt. Sven Severin kan inte se att bestämmelsen efterlevs i många av de ärenden som han arbetar med.

– Om tiden har gått och det fortsatt återstår halvår eller år av utredning för att man inte hinner med, då menar jag att man får avgöra på det material som finns, att antingen lägga ner förundersökningen eller väcka åtal.

 

Inte nöjd

Åklagare och förundersökningsledare i Amungenfallet är Anders Gustafsson vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema. Han är heller inte nöjd med att utredningen tagit så lång tid, men säger att den är i sitt slutskede och att han troligen ska ta beslut om någon månad.

– Det har dragit ut på tiden, och det är det inget som varken jag eller de misstänkta tycker är lyckat, säger han.

 

”Det har dragit ut på tiden, och det är det inget som varken jag eller de misstänkta tycker är lyckat.”
–  Anders Gustafsson

 

Han förklarar den långa utredningstiden med bristande resurser, något som inte bara drabbar jaktmål utan också övriga utredningar som faller inom enheten.

 

Rätt på en punkt

Anders Gustafsson tillbakavisar resonemanget om att de i jaktmål långa utredningstiderna handlar om en tillämpad taktik från myndighetens sida, en slags straff före dom.

– Jag har hört det resonemanget också, men det är naturligtvis inte så. Vi åklagare vill ha en snabb och korrekt utredning, säger han.

Vad beträffar Amungenfallet säger Anders Gustafsson att utredningen bedrivits så skyndsamt som varit möjligt med hänsyn till resurserna som finns.

– Men det har inte gått så snabbt som man hade kunnat begära, säger Anders Gustafsson och ger kritikerna rätt på den punkten.

 

Jobbig ovisshet

Under tiden som åklagaren funderar vidare och håller de avslutande mötena med sina utredare, går Stefan hemma i Dalarna och väntar på att han kan börja jaga på allvar igen.

 

Hundarna måste hållas igång, men att jaga med dem utan vapen är frustrerande. Foto: Jan Henricson

– Det finns så mycket jag kan säga om hur utredningen skötts. Om polisens övervåld mot min familj, om hur de hanterat mig och mina jaktkamrater, om beslagtagna föremål som försvunnit och som vi inte fått tillbaka och om de märkliga slutsatser man dragit.

– Och så den här väntan. Att sväva i ovisshet i år efter år. Det är fruktansvärt jobbigt, även om jag har funderat så mycket att det känns som jag börjar vänja mig. Det låter tokigt men så är det. Men självfallet hoppas jag på att det snart får ett slut.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev