Tillåter ingen skyddsjakt på genetiskt viktig varg
Skyddsjakt på varg ska användas i förebyggande syfte, och inte som vedergällning för redan inträffade skador. Det anser länsstyrelsen i Värmland som avslår en ansökan om skyddsjakt på två vargar i Gårdsjöreviret. Den revirmarkerande hanen är dessutom en så kallad F1, en första generationens avkomma till en invandrad varg.
Henrik Tågmark och ytterligare en person har ansökt om skyddsjakt efter ett angrepp på Tågmarks laika under älgjakt i Höje söder om Hagfors i slutet av november. Som stöd för sin ansökan angavs även att en sällskapshund dödats tidigare i vad som kan vara en den av Gårdsjöreviret.
I sin ansökan pekade de sökande på att löshundsjakten och även trafikeftersöken i området försvåras eller helt kan upphöra framöver med den överhängande risk för vargangrepp som finns.
Länsstyrelsen delar inte den uppfattningen.
Viltskadecenters riktlinjer
Med hänvisning till Naturvårdsverkets och Viltskadecenters kriterier för när skyddsjakt kan tillåtas avslås ansökan.
– Endast ett angrepp under den senaste 12-månadersperioden kan knytas till detta revir som därmed inte kan betraktas som särskilt skadebenäget, skriver länsstyrelsen, som konstaterar att Gårdsjöreviret med upp till 13 vargar i flocken har en revirmarkerande hade som är första generationens avkomma efter en invandrad varg, en så kallad F1.
– Det är inte uteslutet med skyddsjakt på genetiskt värdefulla individer, men i så fall är kraven betydligt högre på dels bedömningen av risk för allvarlig skada och dels på att man först har försökt vidta andra lämpliga lösningar, skriver länsstyrelsen i Värmland.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.