Nio län har ökat sin älgavskjutning, två har minskat och nio ligger stabilt. I antal är ökningen störst i Västerbotten (674) och Norrbotten (660) men procentuellt är det i Södermanland (+17%), Värmland (+12%) samt Kronoberg och Halland (+8%) som avskjutningen ökat mest.

I den totala avskjutningen fälldes det 47.075 vuxna älgar (45.924 året innan) och 35.757 kalvar (34.428 året innan).

Jägareförbundets rekommendation är att skjuta minst lika många kalvar som vuxna och av de 20 älglänen är det 13 som når upp till 50 procent kalv eller mer (11 förra året). Högst kalvavskjutning har Jönköpings län med 61 procent och Östergötland med 60 procent. Lägst kalvandel har Jämtlands län med 35 procent samt Gävleborg och Västernorrland med 36 procent.

Älgläget i region Norr

Totalt fälldes 44.301 älgar inom regionen, vilket är en ökning med 1.545 älgar eller fyra procent.

Björn Sundgren.

– Under en följd av år har inriktningen varit att sänka nivån på älgstammen. Resultatet av detta syntes tydligast i Norrbotten och Västerbotten, där älgstammen har minskat under hela 2000-talet, men de senaste två åren har även älgstammen i Jämtland gått nedåt, säger jaktvårdskonsulent Björn Sundgren.

Han påpekar att fokus bör vara att nå de gemensamt fastställda planerna och hantera problemen med både älg och foderresurser och samtidigt arbeta med kvaliteten i älgstammen.

– Det gör vi genom att inrikta jakten på kalv och storleksmässigt mindre vuxna djur. Här ser vi framför allt förbättringspotential när det gäller att höja andelen kalv i avskjutningen.

En fortsatt utmaning är att hantera vinterkoncentrationerna och tillhörande vandringar, både när det gäller bete på tallungskog och problem i trafiken. Även de motsättningar som finns när det gäller jakt sent på säsongen och brunstupphållets vara eller inte vara måste tacklas.

Älgläget i region Mitt

Totalt fälldes 23.242 älgar inom regionen, vilket är en ökning med 597 älgar, eller tre procent. Den generella bilden av att älgstammen minskar i Mellansverige tycks också något förändrad. Nivån på älgstammen, enligt älgobsen, har stabiliserats.

– Nedgången fortsätter emellertid på en del håll, mest markant tycks den vara inom Gävleborgs och Västmanlands län. I Värmland är trenden den motsatta, där tyder älgobsen på en ökande älgstam, säger jaktvårdskonsulent Hans Johansson.

– Den tidigare trenden med en allt lägre tjurandel verkar ha bromsats upp. En längre tidsserie behövs för att vara säker på förändringen.

Hans Johansson påpekar också att den lite kyliga och regniga våren och försommaren har varit positiv för älgen eftersom födan påverkas och håller en god kvalitet under längre tid. Förekomsten av varg och björn påverkar även älgförvaltningen i hög grad inom flera län.

Älgläget i region Syd

I regionen ökade avskjutningen med 338 älgar, eller två procent, och totalt fälldes det 15.289 älgar.

Jesper Einarsson.

– Sedan dagens älgförvaltningssystem infördes har älgstammen minskat. Älgobs per jägartimme har minskat med cirka 20 procent sedan 2012, säger jaktvårdskonsulent Jesper Einarsson.

– Bäst är att använda inventeringarna som ett index, att vi tittar på förändringen över tid. Och visst visar de på en årlig nedgång av älgstammen, undantaget 2016 och 2020. Är det inte bara en normal årsvariation så kanske man kan misstänka att älgstammen varit på botten och vänt. Det finns trots allt en gräns för hur långt jägare och markägare är villiga att sänka älgstammen och den gränsen är troligen mycket nära eller redan passerad. Då blir det naturligt att hålla igen och vårda älgstammen.

Ökning av skador

Älgbetesinventeringen, ÄBIN, visade på en ökning av skadorna vid senaste inventeringen 2021. Trots älgstammens minskning har motsvarande minskning av betesskadorna alltså lyst med sin frånvaro.

– Genom forskning under det senaste året så vet vi att det finns faktorer som påverkar betesskadorna betydligt mer än antalet älgar. Mängden tall i landskapet är den starkaste faktorn. En annan faktor är rådjursstammens storlek. Rådjuren äter också tall, men framför allt äter de en hel del av samma föda som älgen vissa tider på året, till exempel bärris. Det kan göra att älgen äter mer tall och finns det lite tall i landskapet blir således betesskadorna höga. På andra platser har man även dovvilt och kronvilt som delvis konkurrerar med älgen, säger Jesper Einarsson.

Malou Kjellsson