Studie visar: Utbredd illegal jakt på varg minskar med ökad legal jakt
Den illegala jakten på varg är omfattande. Men tjuvjakten minskade när varg fick jagas legalt. Det visar en studie från SLU.
– Ett intressant resultat var att frekvensen av försvinnanden ökade med vargpopulationens storlek och minskade med ökad omfattning av den legala jakten, säger Olof Liberg, huvudansvarig för studien, i ett pressmeddelande.
Genom att använda data från 444 revirmarkerande och DNA-identifierade individer från de årliga inventeringarna av varg kunde forskargruppen vid Grimsö forskningsstation, SLU, analysera risken för dessa att dö av olika orsaker under perioden 2001–2017.
Kända dödsfall inkluderade naturliga orsaker, trafikolyckor, legal jakt och verifierade fall av illegal jakt. Men de flesta vargar försvann, enligt forskarna, från sina revir utan att de kunde fastställa den faktiska orsaken.
Orsakats av illegal jakt
”Till skillnad från andelen dödsfall orsakade av naturliga orsaker och trafik så ökade dödligheten från både legal jakt och försvunna vargar under perioden. Ökningen av andelen försvunna individer var dock betydligt starkare än ökningen av legalt skjutna individer och var särskilt tydlig under perioden 2011–2017 då andelen försvunna var 2,2 gånger fler än antalet legalt skjutna revirmarkerande vargar. Under denna period försvann i genomsnitt 21 procent av individerna per år.
En kritisk utvärdering av möjliga orsaker till dessa försvinnanden och en kompletterande analys av sändarförsedda individer tyder på att de flesta av dessa försvinnanden har orsakats av illegal jakt”, skriver forskargruppen.
Legal jakt
Forskargruppen uppger vidare att legal vargjakt minskar illegal vargjakt.
– Ett intressant resultat var att frekvensen av försvinnanden ökade med vargpopulationens storlek och minskade med ökad omfattning av den legala jakten, säger Olof Liberg.
Genetiska data
Till sin hjälp har forskargruppen använt genetiska data från vargar i den skandinaviska vargpopulationen som, enligt dem, ”utgör grunden för ett unikt och närmaste komplett släktträd över alla reproducerande individer”.
Den här detaljkunskapen har, enligt forskargruppen, skapat nya möjligheter att skatta omfattningen av olika typer av dödlighet. Och dödlighet är nu av en sådan omfattning att den har orsakat en stagnation i vargstammens tillväxt. Och den största delen av denna dödlighet utgörs av illegal jakt, anser forskarna, som avslutar sitt pressmeddelande:
”Sammantaget har detta har resulterat i att den svenska delen av vargpopulationen nu befinner sig nära den lägsta nivå som EU:s habitatdirektiv kräver för att den skall bibehålla en s k gynnsam bevarandestatus (GYBS). Detta i sin tur begränsar möjligheterna att förvalta populationen genom olika typer av riktad jakt.”
• Läs hela studien här (pdf)
Så gjordes studien
SLU-forskarna använde data från 444 revirmarkerande och DNA-identifierade vargar under de årliga inventeringarna i Sverige åren 2000/01-2016/17 för att analysera risken för dessa att dö av olika orsaker (sjukdom, ålder, trafik- och andra olyckor, legal jakt och säkerställda fall av illegal jakt). De analyserad också i vilken omfattning som vargar försvann från populationen utan känd orsak.
Av de 444 revirmarkerande vargarna kategoriserades 103 som legalt dödade, 8 döda av trafik, 23 döda av naturliga orsaker, 20 illegalt dödade, och 189 som försvunna.
En utvärdering av möjliga orsaker till vargars försvinnanden och en kompletterande analys av sändarförsedda vargar (77 stycken) tyder, enligt forskarna, på att de flesta av dessa försvinnanden har orsakats av illegal jakt. Detta baseras på att precisionen i inventeringen inte har minskat under studieperioden, och ökad utvandring av vargar till Norge eller norra Sverige är, enligt forskarna, inte troligt då den norska och svenska inventeringen är samordnad och utvandrande vargar till norra Sverige är unga, inte revirmarkerande individer.
Data från SVA och sändarförsedda vargar tyder inte heller, enligt forskarna, på en ökad andel naturliga dödsfall.
Slutligen är födobrist i populationen, som skulle kunna leda till svältdöd eller ökad frekvens av revirstrider, inte heller sannolik mot bakgrund av de höga tätheter av bytesdjur som förekommer i Skandinavien, anser SLU-forskarna.
Studien är gjord av Håkan Sand, Olof Liberg, Henrik Andrén, Camilla Wikenros och Mikael Åkesson.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.
