Länsstyrelsen i Värmland ansökte om skyddsjakt på en varg efter flera angrepp på jakthundar och tamboskap under en begränsad tidsperiod på nio månader. Det var tre dokumenterade angrepp på jakthundar och en dödad kalv i köttdjursbesättning inom det område som inventerats som Forshagareviret nordöst om Karlstad.

Beslutet överklagades först till förvaltningsrätten i Luleå, som i juli godkände länsstyrelsens dokumentation och argumentation för skyddsjakt.

Skyddsjakten avslutades därefter den 3 augusti, utan att någon varg avlivats.

Trots att ärendet kan anses som överspelat har kammarrätten i Sundsvall valt att pröva förvaltningsrättens dom. Kammarrätten gör dessutom en helt annan bedömning vilket kan påverka nya framtida beslut om skyddsjakt.

Äpplen och päron

Kammarrätten väger nämligen i sin bedömning in att det rör sig om vargangrepp i olika verksamheter och på olika arter. Kammarrätten anser därför att den tumregel om fyra angrepp som anses rådande inte är uppfylld.

Här menar kammarrätten att det skett tre angrepp på hund och ett angrepp på en nötkalv, vilket i en avgränsad bedömning av olika typer av angrepp inte når upp till fyra angrepp inom ett år, som är den omtalade tumregelns krav för skyddsjakt.

Därför var det enligt kammarrättens dom inte försvarbart att ange det sammanlagda antalet angrepp som stöd för beslutet om skyddsjakt.

Svår matematik

Tre plus ett blir inte fyra, enligt kammarrättens sätt att räkna.

”Kammarrätten konstaterar att det enbart skett ett angrepp på boskap under den aktuella tolvmånadersperioden. Enbart efter ett sådant angrepp kan inte vargarna i den aktuella flocken anses mer benägna att angripa tamdjur än genomsnittsvargen,” skriver kammarrätten och fortsätter,

”Vid löshundsjakt i områden där varg förekommer finns en risk att varg skadar jakthundar. Några närmare uppgifter om hur stor löshundsjakten i det aktuella området är finns inte i målet. Endast tre angrepp på hundar under sådan jakt är enligt kammarrättens mening därmed inte tillräckligt för att göra bedömningen att de aktuella vargarna är benägna att angripa hundar oftare än genomsnittsvargen.”

Tumregler

Vidare hänvisar man i domen till Viltskadecenters riktlinjer för skyddsjakt.

”Det framgår varken av Viltskadecenters riktlinjer eller något annat material i målet att det förhållandet att en varg angriper jakthundar under löshundsjakt i sig talar för att den skulle vara benägen att angripa inhägnade tamdjur eller vice versa.”

Gunnar Glöersen, Jägareförbundets rovdjursexpert, ser som en konsekvens av domen ett fortsatt behov av att se över de tumregler som styr möjligheten till skyddsjakt.

– Det är oerhört viktigt att Naturvårdsverket presenterar nya riktlinjer för skyddsjakt, och kastar gamla riktlinjer i papperskorgen, säger Gunnar Glöersen.

– I övrigt är det i linje med tidigare domar, men här blandas ”äpplen och päron”, och det visar tydligt på behovet att se över de tumregler som fortfarande tillämpas.

Slutar jaga

Kammarrätten pekar på att det är oklart hur stor hundanvändningen är i området. Gunnar Glöersen, som själv har jaktmarker inom Forshagareviret, gjorde för några år sedan en undersökning bland jägarna.

– Hundanvändningen har minskat med 80 procent efter vargetableringen i området, och det är främst drivande hundar. Den jakten finns inte kvar längre, säger Gunnar Glöersen.

Haltande resonemang

Med domstolens sätt att resonera skulle skador på jakthundar minska till noll, under förutsättning att jakt med lös hund helt upphör.

– Det kan inte vara lösningen. Det här är ett jätteproblem och jag hoppas att Naturvårdsverket snart är klara med sin översyn av regler för skyddsjakt. Målet vara att det skulle varit klart under hösten, men nu pratas det om mars 2023, säger Gunnar Glöersen.

Skyddsjakten i Forshagareviret lyckades inte. Men jägarna får en ny chans under förutsättning att inte nya överklaganden sätter stopp.

Forshagareviret är nämligen ett av de revir där licensjakt kommer att genomföras i januari 2023.