Några kilometer söder om kärnkraftverket i Forsmark, längs Upplands­kusten, har Storskärets jaktlag arrenderat dryga 1.000 hektar jaktmark. Marken har upplåtits av Billerud Korsnäs, Upplandsstiftelsen och Sveaskog.

Chockerande besked

I februari förra året blev jägarna utan förvarning av med över hälften av sin mark, då Billerud Korsnäs i ett mejl meddelade att de inte fick fortsätta jaga på marken, från och med det här jaktårets början.
– Det kom som en fullständig överraskning. Närmast chockerande. Vi fick inga förklaringar då och vi har inte fått några senare till varför vi straffas på det här sättet. I varje fall inga trovärdiga som motiverar en sådan drastisk åtgärd, säger Stig Härdin som är ordförande i laget och Anders Pettersson som är jaktledare.

En tornkyrkogård

Hösten har kommit och jakten är i gång när Svensk Jakt träffar de båda jägarna vid lagets vindskydd och samlingsplats. På den lilla inägan alldeles intill står ett tiotal jakttorn i lös formering. De är inhämtade från passen på jaktmarken de nyligen förlorat.
– Tornkyrkogården, säger jägarna uppgivet.
För de börjar bli lite uppgivna. Ser slaget förlorat, helt enkelt. Men tiden fram till nu har jägarna varit långt ifrån passiva. Det gäller i synnerhet jaktledaren Anders Pettersson som kan visa en omfattande korrespondens mellan honom och skogsbolagschefer på skilda nivåer. Utan tvekan har de tagit strid för sin jaktmark, för det jägarna tycker är rätt.
– Vi har skrivit mejl och ringt många samtal till ansvariga på Billerud Korsnäs som upplåter jakten, och till Bergvik skog som äger marken. Men vi möts av kalla handen, av oförstående. Det som irriterar mest är att vi inte får några godtagbara förklaringar till varför vi så abrupt blev av med marken, säger Anders Pettersson.

Storskärets jaktlag har kvar ungefär hälften av sina tidigare marker. Stig Härdin och Anders Pettersson vid den naturliga och vackra gränsen mot Östersjön. Foto: Jan Henricsson

Trodde på missförstånd

I det första mejlet, det med uppsägningen som skickades i början på februari, motiveras uppsägningen av Billerud Korsnäs jaktansvarige Bo Jansson:
”Bergvik skog öst har för avsikt att ta ut sitt markinnehav ur 76:ans älgskötsel­område från och med 20220701, på grund av att deras målsättning med älgstammen inte stämmer med den målsättning bolaget har. (…) Er upplåtelse kommer att upphöra den 2022-06-30 och kommer inte att förlängas för 2022/23.”

– Vi blev alltså av med marken för att den ska inordnas i ett annat älgskötselområde. En mycket märklig grund för att säga upp vårt avtal. Först trodde vi det var ett missförstånd, eftersom det för vår del inte spelar någon roll vilket skötselområde marken tillhör och att det inte finns någon anledning för oss att ha några direkta synpunkter på det, säger Stig Härdin.
Anders Pettersson fyller i:
– Vi tog kontakt med våra andra markägare, Sveaskog och Upplandsstiftelsen, och de hade inte något emot att deras marker också fördes över till Botmora älgskötselområde, som det heter. Men det hjälpte inte. Man kan ju annars tro att ett skogsbolag som är mån om älgförvaltningen är angelägen om att ha så stora samverkande arealer som möjligt.

Vanliga jägardiskussioner

Från jaktupplåtarens sida har man diffust hänvisat till konflikter inom Storskärets jaktlag, och att det skulle vara anledningen till att jaktarrendet sades upp.
Men Anders Pettersson och Stig Härdin bedyrar att det inte finns några konflikter bland jägarna. I varje fall inte mer än de vanliga diskussioner som finns inom alla jaktlag.
Sådant som att man kan ha delade meningar om vilken såt som ska jagas. Eller vilka hundar som ska släppas. Frågor som alltid löser sig efter en stunds diskussion, och som i princip aldrig leder till uppslitande tvister.
– Vi hade en allvarligare konflikt inom laget för några år sedan. Men den är sedan länge överspelad, och kan ju knappast vara en anledning till att vi blir uppsagda nu. Om det nu var så störande för jakträttsupplåtaren borde rimligtvis denne agerat direkt, men vi har inte fått några klagomål. Någon konflikt med Billerud har vi aldrig haft, säger Stig Härdin.

”Inte för att vi tror att vi får tillbaka marken om det står om det i tidningen. Men vi vill uppmärksamma hur även skötsamma jaktlag kan bli behandlade och mista sin jaktmark utan sakliga skäl.”
– Stig Härdin

Märkliga argument

De båda jägarna berättar också om att de fått förklaringar som att något jakttorn var felplacerat utmed en väg, och att åtelplatser var felanlagda.
– Det är mycket märkliga och tunna argument. Om nu tornet stod fel hade det varit en enkel sak att säga det så hade vi flyttat på det. De två åtelplatserna som låg på Bergviks marker var anlagda efter samråd med jakträttsupplåtaren, så det håller inte heller. I vilket fall kan inget av detta vara skäl nog för att göra sig av med en gammal jaktarrendator.
I laget finns jägare som varit med sedan starten 1991. Bland annat en medlem i den familj som ägde marken tidigare, och vars släkt har jagat på marken i 200 år. Att han inte längre får jaga på släktens gamla marker är något som Anders Pettersson och Stig Härdin menar är extra upprörande.

Föll till marken

Av det tidigare 14 jägare stora jaktlaget återstår nu 9, eftersom några har valt att lämna då jaktmarken blivit så mycket mindre.
Stig Härdin har sökt kontakt med den nya jakträttsinnehavaren på markerna de blivit av med, för att efterhöra om det finns något intresse av samarbete, om att ordna någon gemensamhetsjakt.
– Men det föll platt till marken. Vi vet inte vilka jägarna är som ska jaga på våra gamla marker.
Till slut bestämde sig jägarna för att ta kontakt med Svensk Jakt, då de anser att de har en historia att berätta.
– Inte för att vi tror att vi får tillbaka marken om det står om det i tidningen. Men vi vill uppmärksamma hur även skötsamma jaktlag kan bli behandlade och mista sin jaktmark utan sakliga skäl. Det kan vara något som andra jägare kan ha nytta av att känna till, säger Stig Härdin.