Vid riksdagsvalet 2006 gav allianspartierna löfte om att decentralisera rovdjursförvaltningen och tillåta jakt på varg.

Men aldrig har nog de löftena känts så långt bort som i månadsskiftet septemberoktober 2008 när Åsa-Britt Karlsson, statssekreterare vid miljödepartementet, slog fast att det inte skulle bli någon vargjakt den kommande vintern heller. Hon hävdade till och med i en tv-intervju att vi inte ens uppnått etappmålet om 20 föryngringar i landet.

Vi måste utvärdera vad vi har, om det är en livskraftig vargstam. Eftersom etappmålet inte är uppnått och vi därefter ska göra den här utredningen blir det inte aktuellt med vargjakt i det här skedet, sa Åsa-Britt Karlsson till Rapport.

Kraftansamling

Trots det nedslående och nästan nonchalanta uttalandet var detta ändå startskottet för ännu en rejäl kraftsamling i Jägareförbundet. Det kokade mer än någonsin i jägarleden och ilskan användes som en oerhörd drivkraft och beslutsamhet inom förbundet.

Gunnar Glöersen.

Vi agerade snabbt och kraftfullt på flera fronter. Alla visste ju att det Åsa-Britt Karlssons sa var fel och att det nu var dags för politikerna och tjänstemännen på departementen att lyssna på oss. Jag tog därför direkt kontakt med Viltskadecenter och bad dem redovisa hur många vargar vi hade i landet, säger Jägareförbundets rovdjursexpert Gunnar Glöersen.

Etappmålet uppfyllt

Viltskadecenter presenterade strax därefter en preliminär rapport som visade att etappmålet för varg med råge var uppfyllt. Den 5 december kom också ett pressmeddelande från Naturvårdsverket med samma innehåll.

Etappmålet för varg är 20 föryngringar och det har nåtts. Det här innebär att det finns minst 200 vargar i landet, skrev verket bland annat i sitt pressmeddelande.

I november 2008 träffade bland andra jägarorganisationerna miljöminister Andreas Carlgren (C) för att diskutera vargjakt. Då skickade ministern ut en försiktig trevare till organisationerna där han undrade om någon hade förslag på hur man kunde lösa problemet med att ha så få vargar som möjligt i landet men med en genetiskt frisk stam.

Jag förstod vad Carlgren var ute efter och redovisade de alternativ som fanns. Däribland nämnde jag flyttning av vargar inom landet som en möjlig lösning, men att vi i så fall skulle ha ett tak för stammen, berättar Gunnar Glöersen.

Kritik mot Glöersen

Detta fick Henrik Tågmark, vice ordföranden i Jägarnas riksförbund, att gå i taket. Han sa efter mötet så här till tidningen Jakt & Jägare:

Det är vi motståndare till. Då får vi bara mer bränsle för det misstroende som finns i varglänen. Det skulle bara spä på konflikten.

Henrik Tågmark påstod, felaktigt, i samma intervju att Jägarnas riksförbund var ensamma på mötet om att kräva licensjakt på varg. Gunnar Glöersen kontrade i en artikel i Svensk Jakt med rubriken Jägarnas riksförbund ljuger med att redovisa vad som verkligen sades under mötet.

Han ansåg också att Jägarnas riksförbunds agerande riskerade att helt stänga möjligheten till vargjakt redan vintern 2008 2009, eftersom den politiska signalen gick fram till Naturvårdsverket

– Men efter det mötet fick jag helt klart för mig att politikerna kunde tänka sig en liten vargstam om den genetiska statusen var bra, säger Gunnar Glöersen.

Tre utredningar från verket

Verket ansåg att länsstyrelserna till viss del skulle besluta om de stora rovdjuren, att det fanns ett visst utrymme för vargjakt och att genetikproblemet i första hand skulle lösas genom naturlig invandring. Naturvårdsverket slog också fast att den genetiska situationen var allvarlig men däremot inte akut.

Regeringen gav därefter Naturvårdsverket i uppdrag att göra tre snabbutredningar där vargarnas genetik, jakt på varg samt regional förvaltning skulle avhandlas.

I februari 2009 kom Naturvårdsverkets svar.

Jägareförbundet var på det hela taget inte speciellt nöjt med utfallet av utredningarna. Förbundet krävde att vargjakten skulle komma igång omedelbart, att landsbygdsbefolkningen glömts bort och man efterlyste därför en större lokal delaktighet i besluten än vad verket föreslagit.

Torbjörn Lövbom.

– Naturvårdsverket kallar det regional förvaltning bara för att besluten flyttas till länsstyrelsen, men vi vill se fler demokratiska inslag. Det måste finnas en möjlighet för antingen politiker eller andra förtroendemän att vara med och ta besluten. Maxnivåer måste helt enkel till, sa Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd, till Svensk Jakt.

Inte heller Bengt-Anders Johansson, moderaternas talesman i jaktfrågor, var nöjd med Naturvårdsverkets utredningar.

– Jag beklagar att Naturvårdsverket hänger kvar i den gamla rovdjurspolitiken och inte har uppfattat de ambitioner som den nya regeringen har, kommenterade han till Svensk Jakt.

Fortsatt låst läge

Vanmakten och frustrationen kom inte minst till uttryck på Svensk Jakts och olika lokaltidningars insändarsidor, som fylldes av uppretade inlägg. Även Gunnar Glöersen var orolig och frustrerad över att rovdjursfrågan höll på att glida jägarkåren ur händerna.Läget för vargförvaltningen var fortsatt låst och vargstammen ökade i snabb takt. Jägarkåren var enig om att en vargjakt måste till omedelbart om löshundsjakt åter skulle kunna bedrivas i Mellansverige och Västsverige.

– På samtliga möten jag gick på kände jag att vi skulle förlora den här frågan. Genetikerna var helt eniga om att vi var långt från en gynnsam bevarandestatus för varg i landet och att jakt därför inte kunde tillåtas. De backades upp av bland andra Rovdjursföreningen, Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen och man pratade om 1.000 vargar i landet innan vi skulle få jaga dem, säger Gunnar Glöersen.

Samtidigt kände han att det fanns en lösning på problemet. Det var en bred majoritet bakom ett förslag som öppnade för en flyttning av vargar inom landet. Till slut blev planen också verklighet.

Ställda inför fakta var förhandlingarna inte speciellt svåra, alla insåg att vi riskerade att få ett riksdagsbeslut med ännu fler vargar. Det ledde till det historiska avtalet mellan sex då eniga förbund.

Gemensamt utspel

Den 2 april gick Samernas riksförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Kennelklubben, Sveriges jordägareförbund, Jägarnas riksförbund och Svenska Jägareförbundet ut i en gemensam skrivelse till miljödepartementet. Förbunden menade att en flyttning av vargar kunde vara nödvändig för att nå målet med en liten, men så kallat genetiskt frisk vargstam. Dessutom villkorade förbunden flyttningen med att vargstammen skulle frysas på en låg nivå och att beståndsreglerande jakt först inleddes.

Förslaget mottogs väl av i princip alla utom de organisationer som tidigare sagt sig vilja värna vargen. Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen motsatte sig nämligen helt planerna på vargflytt.

– Reaktionen var väntad. Vi slog undan deras huvudargument för fler vargar, inaveln. Numera heter det i stället att rovdjuren ska återta sin ekologiska roll. Ett argument som inte lär vinna samma gehör i EU, säger Gunnar Glöersen.

Vargjaktfrågan vände direkt

Eskil Erlandsson.

I och med utspelet vände hela vargjaktfrågan till lokalbefolkningens och jägarkårens fördel. Försiktiga regeringskommentarer gav vinkar om att en vargjakt kunde vara möjlig i och med de sex förbundens förslag. I april protesterade sju Centerpartistiska kommunalråd från Värmland och Dalsland mot vargpolitiken. I ett öppet brev till jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) krävde lokalpolitikerna att regeringen skulle uppfylla vallöftena i vargfrågan som Centerpartiet och alliansen utlovade inför valet 2006.

Protesterna följdes av fler lokala centerpartistiska krav på att partiet skulle infria de löften som man gått ur med före valet. Och till slut fick man även partiets högsta topp med sig på tåget igen.

Rovdjurspropositionen

Den 4 juni 2009 presenterade regeringen en rovdjursproposition som bland annat innehöll regional förvaltning av varg, en frysning av vargstammen vid 210 individer och licensjakt på varg. Många stora och viktiga förslag föreslogs, nästan samtliga dessutom framgångar för landsbygdsbor och jägare.

Men oron var ändå fortfarande stor för att propositionen skulle förändras till det sämre innan den slutligen skulle klubbas av riksdagen. Ett hårt arbete tog vid för många av Jägareförbundets representanter och kanske speciellt för Gunnar Glöersen.

– Jag kan garantera att det inte blivit så bra som det faktiskt blev om vi inte arbetat så oerhört hårt och bra ända fram till den sista dagen, säger Gunnar Glöersen.

Den 21 oktober klubbade riksdagen igenom rovdjurspropositionen med en stor majoritet. Allianspartierna hade uppfyllt sina löften inför valet och därför blev det licensjakt på varg från och med den 2 januari 2010. Senast vi fick jaga varg i Sverige var 1965 och Gunnar Glöersen är helt övertygad om att nyckeln till den återinförda jakten helt och hållet ligger i det faktum att jägarkåren tvingats acceptera flyttning av vargar inom landet.

– Det råder ingen tvekan om att det är på det viset. Utan vår historiska överenskommelse hade vi inte fått jaga varg på flera år, säger Gunnar Glöersen.

– Nu återstår arbetet med att få myndigheterna att förstå vikten av en bra förankringsprocess innan man börjar flytta vargar. De nya invandrarna har gett oss mer tid, avslutar Gunnar Glöersen.

Fotnot. Den 1 december 2009 publicerade tidning Jakt och Jägare en krönika på nätet skriven av Jägarnas riksförbunds ordförande Solveig Larsson med rubriken ”Vi säger nej till vargflyttningar”. Där skriver Solveig Larsson att Jägarnas riksförbund återigen har bytt ståndpunkt och numera säger nej till flyttning av varg. Detta trots att det är ett av de krav regering ställt på Jägarnas riksförbund för att de ska få pengar ur Viltvårdsfonden och en tydlig förutsättning för att det över huvud taget skulle bli licensjakt på varg. Vad avhoppet kommer att betyda vet ingen i dagsläget.

Foto: Daniel Sanchez

En seger för rovdjurspolitiken

Svenska Jägareförbundets ordförande Torsten Mörner är nöjd med att vargjakten nu kommit igång.
Det är helt naturligt att vi ska förvalta vargstammen och det känns bra att vi nu kommit dit vi vill, säger Torsten Mörner.

Torsten Mörner.

Politisk vilja och idogt arbete från Jägareförbundet med flera. Så förklarar Torsten Mörner det faktum att vi i dag får licensjaga varg.

Han är också mycket nöjd med hur Svenska Jägareförbundet agerat i vargfrågan.Det fanns först och främst ett politiskt vallöfte om ökat regionalt bestämmande över de stora rovdjuren och förvaltningsjakt på g. Nu har man uppfyllt dessa löften.

– De senaste åren har vi varit tydliga med vad vi tycker i frågan. Vi har inte svävat på målet och har fått kritik för detta från både höger och vänster. Men förbundets idoga arbete på samtliga nivåer har till slut lönat sig.

Torsten Mörner ser besluten om ökat lokalt bestämmande om stora rovdjur samt jakt på varg som stora segrar för både Jägareförbundet och dem som lever och verkar bland rovdjuren.

– Men främst är det ändå en seger för rovdjurspolitiken. Nu kan människor som bor med rovdjur påverka sin situation, det är viktigt om acceptansen för de stora rovdjuren ska öka.

Till sist vill han även rikta några förmaningens ord till delar av landets jägarkår som ska ut på vargjakt.
– Vi har fått ett förtroende av samhället att förvalta vargstammen. Nu gäller det att alla tar ansvar och axlar det förtroendet. Om vi inte visar att vi kan sköta jakten på ett snyggt sätt kommer det förmodligen att ta mycket lång tid innan vi får möjlighet att licensjaga varg igen, uppmanar Torsten Mörner.

Ett steg framåt två steg tillbaka

Det händer inte varje dag precis att landets jägare får en ny, jaktbar viltart. Instundande vargjakt även om den bär etiketten skyddsjakt ses därför som ett trendbrott. Sedan millennieskiftet har dock jägarna förlorat åtta andra, jaktbara arter.

Vid jakttidsrevisionen 2001 slopade den dåvarande socialdemokratiska regeringen på Naturvårdsverkets förslag den allmänna jakttiden för både ekorre och hermelin med den grumliga anledningen att dessa arter saknade jaktlig betydelse.
Andfågelgruppen dränerades i samma svep på stjärtand, brun-and, skedand, enkelbeckasin och sothöna.
Naturvårdsverket hade räknat fram att det fanns 75 000 125 000 par enkelbeckasiner i Sverige, alltså i runda tal en halv miljon fåglar inklusive årsproduktionen. Den årliga avskjutningen ansågs försumbar och verket ville behålla den allmänna jakttiden på arten. Det var den dåvarande regeringen som på eget initiativ strök enkelbeckasinen, utan motivering, men åtgärden lär ha föregåtts av ett intensivt fotarbete av beckasinkramarna.

Svärtan försvann

Under 2009 har dessutom den allmänna jakttiden på svärta utmönstrats. Därmed har jägarna bara sedan millennieskiftet mist åtta jaktbara viltarter. Under samma tid har det endast tillkommit fyra.

Jägarna har sedan flera år betrotts att utföra  skyddsjakt på gråsäl, knubbsäl och mellan-skarv och från och med i vinter alltså även på varg.