Under åren har det gjorts många försök att skrämma bort vargar från platser där människor inte vill ha dem, både här hemma och utomlands. Erfarenheterna är att det är mycket svårt att lyckas.

En grundförutsättning är att personalen som ska utföra skrämselåtgärden hittar vargen. Om så sker ska de ha turen att få den inom skotthåll för en gummikula, och dessutom träffa med skottet. Skulle man komma så långt är det inte alls säkert att vargen sätter obehaget den utsätts för i samband med att den är nära en människa, eller med området som sådant.

– Kortsiktigt kan man kanske skrämma iväg den, men chansen att med sådana åtgärder nå resultat på lång sikt är minimal, säger Inga Ängsteg som är projektledare på Viltskadecenter som bistår länsstyrelsen i Stockholm i deras försök.

Lämpliga lösningar

Inga Ängsteg, projektledare på Viltskadecenter. Foto: Jan Henricson

Inga Ängsteg jämför effekten med att en hund springer in i ett elstängsel. Den blir rädd, men den kopplar knappast obehaget till själva området den vistas i.

– Det är otroligt svårt att få en varg som uppträder i ett sådant område med många människor, tät trafik och stor övrig verksamhet, att nå resultat med skrämselåtgärder. Vi rekommenderar nästan aldrig att sådana försök görs, eftersom chansen att lyckas är så liten, säger Inga Ängsteg.

Trots det har hon förståelse för att länsstyrelsen vidtar åtgärden.

–Ja, länen kan känna sig tvingade eftersom det heter att andra lämpliga lösningar ska provas innan man beslutar om skyddsjakt. Det måste inte vara så i varje enskilt fall, men nu har man i Stockholm valt att göra ett försök.

En dyr övning

Dessutom kostar det pengar. För att över huvud taget ha någon chans att lyckas måste personal med omedelbart varsel bege sig till platser där vargen har iakttagits.

– På det sättet blir den kostsam övning med ett tveksamt resultat, säger Inga Ängsteg som inte utesluter att invånarna på Södertörn ändå blir av med vargen.

– Den kan bestämma sig för att gå någon annan stans. Det är inte ovanligt att unga vargar går på långtur efter att ha uppehållit sig i ett område under en tid.

Gjorde byn till sin

Ett exempel som visar hur svårt det är att skrämma varg är försöken som gjordes i jämtländska byn Ringvattnet för dryga tio år sedan, där en varg uppträdde synnerligen oskyggt.

När den först syntes i byn trodde invånarna att det var en älghund på driv, men när den en kväll tog en sällskapshund på en gård förstod man att det var något annat.

Efter det gjorde vargen Ringvattnet till sitt revir. Den uppträdde oskyggt, gick nära människor och var intresserad av hundar och andra tamdjur.

Buktade som en hare

En lång rad försök gjordes för att skrämma bort vargen. Bland annat jagades den med snöskoter över Ströms Vattudal upp på Draghöjden över en mil från Ringvattnet. Nästa dag var den på väg tillbaka över Vattudalen, på väg mot byn igen.

Det betecknades ändå som ett lyckat försök. Vid andra tillfällen buktade vargen som en hare, och hade inget intresse av att lämna Ringvattnet.

Till slut insåg man på Naturvårdsverket att det inte fanns någon annan lämplig lösning och utfärdade ett skyddsjaktsbeslut. Vargen sköts bakom ladugården där den några månader tidigare tagit en hund.