För renskötarna är det en både tuff och känslig period just nu när renarna är mitt inne i kalvningsperioden och extra utsatta för rovdjursangrepp.

Tillsammans med Norrbotten och Jämtland är hittills totalt 65 björnar fällda under vårens skyddsjakter. Som mest avlivades 71 björnar rekordåret 2017. Då stod faktiskt Västerbotten bara för ett fåtal av dessa.

Eldas upp

2017 gick bokstavligt talat 71 björnar upp i rök. Nästan alla björnar som fälls under skyddsjakt eldas upp i en stor ugn på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, utanför Uppsala. Svensk Jakt gjorde 2017 en granskning av skyddsjakterna och det talades då om att se över systemet med att björnarna eldas upp. Men inget verkar ha hänt. Hittills, bör väl tilläggas.

Licensjakt i första hand

Även 2015 fälldes många björnar under skyddsjakt, totalt 64 stycken. Men i år kan det alltså bli fler än rekordåret 2017. Det många jägare nu undrar över är hur den omfattande skyddsjakten påverkar licensjakten på björn.

Michael Schneider är rovdjursansvarig vid länsstyrelsen i Västerbotten och han menar att utgångspunkten är att björnen i första hand ska jagas under licensjakten. Den sena våren har dock ställt till det för rennäringen och det är, enligt länsstyrelsen, huvudskälet till de många skyddsjakterna.

Mycket snö

Som mest fälldes 2015 17 björnar under skyddsjakt i Västerbotten och nu i år har den siffran mer än dubblerats.

– Det är jättemycket snö kvar i fjällen. Ett år då snön smälter ganska fort så går flyttningen av renarna upp till kalvningsområdena snabbare. I år har renarna börjat kalva i de fjällnära skogarna där björnen håller till och då har man björnar mitt bland de kalvande renarna, säger Michael Schneider.

Inte alltid på plats

Svensk Jakt har gått igenom en del av skyddsjaktsansökningarna. Av dessa framgår att vid flera tillfällen är naturbevakare inte på plats för att undersöka och kontrollera björnförekomst och eventuella skador.

– Vi har varit ute ganska ofta också. Har vi varit i ett område tidigare och kunnat konstatera spår, och sett jaktförsök samt sett björnrivna renar behöver man inte nödvändigtvis åka dit igen innan jakten. Vid själva jakttillfället görs också en uppföljning av skadebilden. Vid de flesta tillfällena används helikopter, säger Michael Schneider.

Han berättar också att länsstyrelsen stöder sig på de forskningsprojekt som tidigare genomförts vad gäller björnens predation på ren.

– Nu pågår ett liknande projekt i Idre i Dalarna. Där har en sändarförsedd hona redan konstaterats tagit en hel del renkalvar.

En resurs

Michael Schneider menar att i Västerbotten är ambitionen att björnarna ska fällas på hösten under licensjakten och att björnen ska ses som en resurs.

– Viltförvaltningsdelegationen har också beslutat om en målbild att fler björnar ska fällas under licensjakt än under skyddsjakt.

Han berättar också att under licensjakten har man delat in Västerbotten i områden med bland annat ett jaktområde ovan odlingsgränsen för att minska björnstammen i renens kalvningsland.

Inventering

I slutet av maj kommer resultatet från björnspillningsinventeringen i Västerbotten. Nyligen beslutade Naturvårdsverket om nya miniminivåer för björn och för Västerbotten är miniminivån 160 björnar.

Miniminivå är siffran på det lägsta antalet björnar som ska finnas på regional nivå för att björnstammen ska anses som livskraftig. Beslut om miniminivåer tas ungefär vart femte år.

Tuff vinter och vår för sameby

En av de samebyar som haft en tuff vinter och vår är Vilhelmina södra sameby. Renskötaren Lars Göran Baer befinner sig på fjället och berättar om en situation med ett högt rovdjurstryck.

Lars Göran Baer. Foto: Privat

– Alla renskötare är nog överens om att rovdjurstrycket är för högt, så här ska det inte behöva vara. Det är mycket som står på spel för oss och den här tiden är en mycket känslig period, särskilt efter den vinter som varit med omväxlande mycket nederbörd, töväder och kyla, säger Lars Göran Baer.

Extra störningskänslig

Renarna flyttas nu från vinterbetsland till kalvningslandet på eller i nära anslutning till fjällen. Renen är nu extra känslig för störningar och djuren är också mycket utsatta för rovdjursangrepp i samband med kalvningen som pågår för fullt.

Vilhelmina södra sameby har ansökt om skyddsjakt på björn inom samebyns kalvningsland och åretruntmarker. Det handlar om tusentals renar som nu flyttas och renarna befinner sig både i skogslandet under fjället samt på fjället. I området finns hänglav i stor omfattning och därför är spridningen på renarna ganska stor. Därmed är renarna för tillfället svåra att övervaka, enligt Vilhelmina södra sameby.

Oacceptabelt rovdjurstryck

– Vajorna behöver betesro inför, under och efter kalvning. Perioden från födsel är väldigt viktig där vajan och kalven inte får utsättas för störning för att i lugn och ro kunna knyta an till varandra. Kalven behöver få dia i tillräcklig utsträckning för att kunna utvecklas och orka följa vajan, berättar Lars Göran Baer.

Samebyn anser att det finns björnar som bör tas bort när de kommer upp på kalvningslandet för att undvika omfattande skador under kalvningsperioden.

– Samebyns nuvarande rovdjurstryck ligger mycket över det acceptabla, säger Lars Göran Baer.

Det är fortfarande mycket snö kvar i fjällen i Västerbotten. Foto: Lars Göran Baer

Mer synligt

Vilhelmina södra Sameby anser att trycket av rovdjur är orimligt högt, vilket avspeglar sig i det minskade slaktuttaget.

Lars Göran Baer berättar att det i sin tur innebär ekonomisk skada och psykisk påfrestning för samebyns enskilda medlemmar.

– Den sammantagna belastningen blir oskäligt hög och tung att ta för enskilda renägare.

Att så pass mycket snö ligger kvar i inlandet och fjällen behöver inte per automatik betyda att björnens angrepp på ren ökat, utan att det i stället blir mer synligt, resonerar Lars Göran Baer.

För få fälls på hösten

– Antalet björnar är lika stort om det är lite snö. Vi har möjlighet att bevaka renarna bättre nu när det är mycket snö. Det är lättare att färdas och se spår.

Han berättar att samebyns marker gränsar mot Jämtland och områdena hyser mycket björn och talar om en explosionsartad utveckling.

Lars Göran Baer tror att för få björnar fälls under licensjakten på hösten.

Han väntar nu med spänning på resultatet från spillningsinventeringen.

– Vi får se hur flitig man varit att lämna in björnspillning.