När Svensk Jakt besökte Bodaforsortens jaktvårdsförenings jaktstig på annandag påsk var det full fart i klubbstugan och längs skogsslingan. Jaktstigsansvarige Mikael Eriksson kunde nöjt konstatera att det verkade bli som det varit de senaste åren, med cirka 200 deltagande skyttar. Utöver det 50 klubbmedlemmar som gick jaktstigen några dagar tidigare.

Mikael Eriksson är ansvarig för jaktstigen i Bodafors. Foto: Jan Henricson

I Bodafors skjuts en så kallad 180-stig. Det vill säga dubbelmål på nio skjutstationer där varje mål kan ge maximalt tio poäng. Varje mål betjänas av två–tre och ibland fyra funktionärer.

– Det kräver en stor insats från föreningens medlemmar, och jaktstigen betyder en hel del för klubbens ekonomi, säger Mikael Eriksson.

Under tiden vi pratar ansluter Sivert Emilsson. Han minns när de första jaktstigarna arrangerades i klubbens regi.

– Jag var bara pojke när jag gick min första stig. Och eftersom jag är 75 år nu så tippar jag att vi ordnat jaktstigar i Bodafors i minst 60 år vid det här laget, säger han.

Att det skulle ha inträffat olyckor kan varken Sivert eller Mikael erinra sig. De menar att säkerheten sätts främst när stigen planeras och målen byggs.

Bertil Karlsson och Stig Hedberg från Nässjö anser inte att det behövs någon hårdare reglering av jaktstigsskyttet. Säkerheten är hög, säger de. Foto: Jan Henricson

Kulfång för hagel

Utanför klubbstugan står bröderna Stig Hedberg och Bertil Karlsson från Nässjö beredda att ge sig ut på jaktstigen. De har läst om polisens planer på nya föreskrifter för skjutbanor, där rörligt skytte som på en jaktstig kan få sådana tvingande regler att den i praktiken blir omöjlig att arrangera.

– Och det är ju alldeles galet. Jag ser inget behov av att reglera den här verksamheten mer än vad det är nu. Säkerheten är mycket hög, med kulfång och skydd för funktionärerna, säger Stig Hedberg.

Allvarligt avbräck

I kön vid första målet väntar Emanuel Lindqvist och Urban Jansson från Tranås på sin tur. De åker på så gott som alla jaktstigar som arrangeras i närområdet. Det brukar bli fler än fem och färre än tio varje år.

”Man kan tycka att polisen skulle ha annat att göra.”

– För träningens skull. Och så är det roligt att tävla, åtminstone internt, säger de.

Om jaktstigarna försvann skulle det vara ett allvarligt avbräck för jaktskytteträningen, eftersom skyttet är så naturtroget.

– Man kan tycka att polisen skulle ha annat att göra. De behöver inte ge sig på en sådan här verksamhet. Men det är typiskt för byråkratin runt jakten. Det är inte sådant här polisen borde ägna sig åt, säger Emanuel Lindqvist.

Eva Pettersson har varit med på jaktstig sedan hon var liten flicka. Nu följer dottern Emma i hennes fotspår. Eva har aldrig hört talas om någon olycka i samband med jaktstigsskyttet. Foto: Jan Henricson

Jaktstigar i arv

Av samma anledning, för att det är roligt och bra träning, går Eva Pettersson från Nässjö några jaktstigar varje vår. Hon och dottern Emma ser nöjda ut när de kommer gående mot klubbstugan efter avslutad stig.

Om det varit en skjutolycka någonstans borde Eva minnas det.

– Jag har varit med på jaktstigar sedan jag var riktigt liten. Nu följer min dotter med mig så man kan säga att jaktstigsskyttet går i arv, skrattar Eva.

Eva Pettersson har aldrig hört talas om några olyckor på jaktstigarna. Om det varit en skjutolycka någonstans borde Eva minnas det.

– Jag tror inte att de som arbetar med de nya föreskrifterna förstår hur en jaktstig går till. Målen måste byggas några dagar innan stigen genomförs, och att få dem kontrollerade och godkända på den korta tiden är omöjligt. När det har fungerat så bra i så många år förstår jag inte varför de inte kan låta det vara som det är, säger Eva Pettersson.

När Boo Dahlberg, Eksjö, var som mest aktiv gick han 47 jaktstigar. Det var 1985. Ove Bergström från Ekenässjön lyckades ett år besöka 54 jaktstigar. Tillsammans har de skjutit närmare 2.000 jaktstigar. De två veteranerna vet med andra ord vad de pratar om. Foto: Jan Henricson

Mr Jaktstig och Mr Jaktstig

Två veteraner som verkligen kan det här med jaktstigar är Boo Dahlberg, Eksjö, och Ove Bergström, Ekenässjön. Om man skulle utnämna ett par Mr Jaktstig skulle Boo och Ove ligga bra till.

– 1985 var rekordet för min del. Då gick jag 47 stigar, säger Boo Dahlberg.

Med 54 stigar på ett år slår Ove Bergström hans rekord. Men numera blir det inte ens hälften. När jaktstigsskyttet var som populärast arrangerade så gott som varenda jaktskytteklubb i Småland en egen stig. Nu är det betydligt färre.

Klart är att de tillsammans skjutit långt över 1.000 jaktstigar. Sannolikt upp mot 2.000.

När jag frågar hur många jaktstigar det blivit totalt under åren svarar Boo omedelbart 650, men Ove håller inte med. Det måste vara många fler, menar han.

Klart är att de tillsammans skjutit långt över 1.000 jaktstigar. Sannolikt upp mot 2.000. Erfarenheten är med andra ord gigantisk. Och aldrig har de varit med om att någon olycka inträffat.

– En och annan incident där någon slarvat med vapenhanteringen har vi väl noterat, men då sägs det till på skarpen. Och sådant får man ju ändå inte bort genom föreskrifter som saboterar hela jaktstigsskyttet, säger de.

Ove Bergström blir riktigt upprörd.

– Polisen borde ägna sig åt att bekämpa den allvarliga brottsligheten, och inte ställa till det för hederligt folk som tränar för att bli bättre jägare, säger han.

Gunnar Pettersson är ordförande i Bodaforsortens jaktvårdsförening och naturligtvis funktionär på klubbens jaktstig. Den betyder mycket för jägarnas träningsskytte och har en avgörande betydelse för föreningens ekonomi. Foto: Jan Henricson

Säkerheten främst

Gunnar Pettersson är inte bara ordförande för arrangerade Bodaforsorten. Självklart är han funktionär på ett av jaktstigsmålen också. Mellan att han ger klartecken för nästa skytt och på dennes kommando sätter igång målet, som på den här stationen består av två duvor, hinner han berätta om vad stigen betyder för klubben.

”När vi bygger ett mål sätter vi säkerheten främst.”

– Jaktstigen är jätteviktig för vår ekonomi, men också för att vi erbjuder jägarna bra träning. Jag tror att det skulle bli mycket svårt både för oss och för andra föreningar att fortsätta med jaktstigarna om föreskrifterna skärps för mycket, säger Gunnar Pettersson.

Under de senaste åren har så gott som samtliga mål i jaktstigen byggts om. Inte bara för att ge variation till deltagarna utan också för att omständigheterna så kräver, till exempel på grund av skogsavverkning.

– När vi bygger ett mål sätter vi säkerheten främst. Skyttar och funktionärer ska inte behöva oroa sig. Jag menar att vi har säkra jaktstigar, säger Gunnar Pettersson.

I dubbelmålet kommer först en duva, sedan en till. För att få full poäng krävs minst tio hagel i den lilla pappskivan i plåtfiguren. Foto: Jan Henricson