I förra veckan berättade svenskjakt.se om hur man i ett jaktlag i Östergötland fällt en dovhind som var på väg att kasta en död fullgången kalv. Hunden hade ställt hinden och hundföraren trodde att djuret var skadat när han sköt.

Dovhind kastade foster i november

Anders Nilsson.

En mycket ovanlig händelse, och en gång är ju ingen gång sägs det, men nu har rapporter kommit om ytterligare dovhindar med fullgångna kalvar så sent som i oktober–november. Den här gången i Södermanland, norr om Nyköping.

– Jag sköt i början av oktober en hind som bar en kalv som antagligen skulle födas inom kort. Nu hörde jag att jägarna på en granngård varit med om detsamma förra helgen, berättar Anders Nilsson som utöver att vara dovjägare också är biträdande riksjaktvårdskonsulent i Svenska Jägareförbundet.

Torr sommar

Jonas Malmsten, viltforskare och veterinär med ett förflutet på SVA, som också är medarbetare på Svensk Jakt, beskriver det som mycket ovanligt.

– Vid försök som gjorts med älg i hägn har brunstcyklerna upprepats fram till på vårvintern. Men att det sker så att säga naturligt, som med de här dovhindarna, har jag nog inte hört talas om tidigare.

Jonas Malmsten.

Han tror att det rör sig om hindar som inte var i tillräckligt bra kondition när den vanliga brunsttiden inträffade i oktober-november, men som senare på hösten kunde äta ikapp och därmed kunna brunsta senare än normalt.

– Jag vet inte exakt var hindarna sköts, men på många håll i Sörmland och Östergötland finns mycket täta populationer av dov. Det i kombination med den torra sommaren vi hade förra året kan ha gjort att de helt enkelt inte hade tillräckligt att äta under sensommaren, säger Jonas Malmsten som en förklaring.

Osannolik händelse

Utöver det ska mycket annat stämma, eller inte stämma beroende på hur man ser det, för att en hind ska bli betäckt flera månader efter den egentliga brunstperioden.

– Med hänsyn till dovhjortens biologi är det osannolikt att det har skett. Hinden ska inte bara upprepa sina cykler gång på gång på gång, utan också fram mot våren hitta en hjort som är redo att ställa upp. Efter brunsten, i takt med det avtagande ljuset, minskar hormonnivåerna hos handjuren, testiklarna blir mindre. Men på något sätt har det ändå fungerat för de här hindarna, vilket är minst sagt egendomligt, säger Jonas Malmsten.

Yngre hind?

En annan teori som förts fram är att det upprepade ombrunstandet skulle bero på att det är för lite handjur i stammen.

Men det tror inte Anders Nilsson på.

– Nej, snarare tror jag att det rör sig om yngre hindar som inte var i tillräckligt hull, men som lyckats äta upp sig senare på säsongen och därmed komma i brunst. Men märkligt är det. Räknar man baklänges så blev hinden jag sköt betäckt på vårsidan, vilket är ett fel på fyra–fem månader, säger Anders Nilsson.