Ett exempel på leucism, där älgen har mörka ögon. Foto: Ingemar Pettersson

Älgarnas pälsfärg är ett exempel på leucism – ett samlingsnamn för olika orsaker till vit eller blekgul pälsfärg hos djur där ögonen fortfarande är mörka, till skillnad mot albinos som har röda ögon.

Forskarna har tillgång till prov från en vit älg och fler prover från vita älgar ska samlas in.

Jämför arvsmassa

Sofia Mikko, som leder arbetet, berättar att forskarna ska jämföra arvsmassan hos de vita älgarna med den hos vanliga bruna älgar för att hitta den unika mutationen.

Förekomst av vita och vitfläckiga älgar har inte bara beskrivits i västra Värmland. Även i Nordamerika har rapporter om vita älgar förekommit och bland ursprungsbefolkningen har dessa älgar setts som heliga och kallas för ”White spirit moose”.

Revolutionerande utveckling

– Den tekniska utvecklingen inom molekylärgenetiken har varit revolutionerande under de senaste åren och med den utrustning vi i dag har på SLU, kan vi läsa DNA-sekvensen från en individs hela arvsmassa, säger kollegan Tomas Bergström.

För Sofia Mikko, som studerat färggenetik i över 20 år, finns dock redan några misstankar om vilka gener som kan vara inblandade och orsaka den unika pälsfärgen hos älgar i Värmland.

Forskarna ska jämföra arvsmassan hos de vita älgarna med den hos vanliga bruna älgar. Foto: Ingemar Pettersson

Börja leta

– Nu väntar vi bara på att DNA-sekvenseringen ska bli färdig så att vi kan börja leta efter den genetiska avvikelsen, säger Sofia Mikko. För mig är det extra roligt att göra den här studien eftersom älgen kommer från mina hemtrakter, Arvika. Jag har hört många berättelser om vita älgar, men aldrig sett någon själv, hittills.

De övriga SLU-forskarna i studien är Margareta Stéen och Göran Andersson.

Efterlyste forskning

När Svensk Jakt skrev om de vita älgarna för ett drygt år sedan efterlyste veterinär Bengt Ole Röken just genetisk forskning.

– Vill vi ha reda på hur det verkligen ligger till så behövs det forskning med modern DNA-teknik. Det vore fascinerande att få veta mer, sa då Bengt Ole Röken, tidigare veterinär vid Kolmårdens djurpark.