Vargangrepp på hundar påverkar snabbt möjligheten och viljan att jaga med lös hund. I Alsters älgskötselområde nordöst om Karlstad visar en enkät bland jägarna att jakt med hund nära nog upphört under den senaste jaktsäsongen.

”Om få hundar släpps på grund av att hundförare bedömer att risken är för stor, så kommer exponeringsgraden fortsatt att vara låg. Det råder då inte risk för allvarlig skada.”
Länsstyrelsen Värmland

Trots en mycket besvärlig situation valde länsstyrelsen i Värmland att tolka enkäten som en lösning på alarmerande problem och avslog i början av april en förnyad ansökan om skyddsjakt.

”Om få hundar släpps på grund av att hundförare bedömer att risken är för stor, så kommer exponeringsgraden fortsatt att vara låg. Det råder då inte risk för allvarlig skada,” svarade länsstyrelsens handläggare i ett avslag daterat den 6 april 2020.

Föredragande i detta och tidigare beslut har varit Maria Falkevik, rovdjursansvarig vid länsstyrelsen i Värmland.

Sökte skyddsjakt

Maria Falkevik, rovdjursansvarig, länsstyrelsen i Värmlands län.

Vi tar det från början.

Efter tre vargdödade hundar under 2019 och två angrepp den 18 januari 2020 ansökte Alsters älgskötselområde norr om Karlstad om skyddsjakt på två vargar. De återkommande angreppen, och då främst i den västra delen av älgskötselområdet mellan Molkom och Forshaga, har lett till att jakten med lös hund nära nog upphört. Jägarna gör själva bedömningen att området har landets högsta koncentration av varg med fyra revir på en yta som normalt hyser ett vargrevir.

En för dem fullständigt ohållbar situation.

För jägarna var de upprepade angreppen på hundar, koncentrationen och vargarnas påverkan på villebråd samt begränsade möjligheter till jakt självklara argument för behovet av skyddsjakt.

Annan åsikt

Länsstyrelsen i Värmland var av en annan åsikt. I februari i år avslogs en första ansökan med hänvisning till Naturvårdsverkets riktlinjer och de kriterier som Viltskadecenter tagit fram i bedömningen av skyddsjakt.

Jägareförbundet rasar mot nekad skyddsjakt

Bland annat för länsstyrelsen i beslutet ett resonemang kring skälet ”risk för allvarlig skada” som baseras på vilket revir de angripande vargarna tillhör. I det här området ligger reviren tätt och överlappar varandra, vilket ger en osäkerhet om vilka vargar som angripit hundarna.

Kartbild över reviren Tjunken och Forshaga. Röda punkter markerar dödade hundar, blå punkter angrepp och grå punkter observationer av varg. Reviren överlappar varandra i området öster om Forshaga. Karta: Länsstyrelsen i Värmland

Olika revir

Länsstyrelsen gör bedömningen att angreppen med stor sannolikhet orsakats av vargar från två olika vargrevir, Forshaga och Tjunken.

”Det handlar alltså om två dokumenterade angrepp i Tjunkenreviret där det finns en familjegrupp. Det är färre än vad som anses göra det möjligt att bedöma att vargarna i ett revir är mer än genomsnittligt skadebenägna” skriver länsstyrelsen i det första beslutet från den 25 februari 2020.

”Om syftet är att minska vargskador bör stammen sänkas i vissa områden”

Konsekvensen av en hög koncentration med flera överlappande revir blir med länsstyrelsens resonemang att det då också ställs högre krav än i normala fall.

Med flera revir på samma yta krävs det en fördubbling eller mångdubbelt fler angrepp och annan påverkan innan skyddsjakt kan ges.

Ska tåla mer

Jägarna i Alsters älgskötselområde var givetvis inte nöjda med beskedet.

”Konsekvensen blir att områden med hög vargtäthet och där många revir ligger intill varandra eller överlappar varandra tvingas acceptera högre skadenivåer än områden med enstaka revir med låg vargtäthet. En sådan tolkning strider helt mot intentionerna i av Sveriges riksdags antagna rovdjurspolitik”, skriver älgskötselområdet i ett svar.

”Konsekvensen blir att områden med hög vargtäthet och där många revir ligger intill varandra eller överlappar varandra tvingas acceptera högre skadenivåer än områden med enstaka revir med låg vargtäthet.”
Alsters älgskötselområde

För att ytterligare stärka argumenten har Alsters älgskötselområde genomfört en inventering av antalet jaktdagar med hund. Före, under och efter de senaste angreppen.

Resultatet är tydligt.

18 av 39 jaktlag har svarat på en enkät. Tillsammans jagar de svarande på 19.000 av älgskötselområdets 24.000 hektar. Resultatet kan beskrivas som dramatiskt där hundanvändningen, antalet jaktdagar med hund, minskat med 81 procent under en femårsperiod med vargetablering.

Utvecklingen har dessutom förvärrats den senaste jaktsäsongen efter flera angrepp med dödade hundar. Jaktdagarna med hund har minskat med 70 procent under den senaste jaktsäsongen.

Jakten upphört

När det gäller småviltsjakten har hundjakten i stort sett upphört. Alsters älgskötselområde beskriver i sin överklagan en mycket svår situation.

”Vi kan konstatera att redan vargförekomst leder till minskad hundanvändning. När jägarna får kännedom om angrepp på hund, främst de med dödlig utgång, minskar hundanvändningen dramatiskt och många jaktlag vågar överhuvudtaget inte jaga med lös hund. Enkäten visar också att även vid mindre skillnader i vargtäthet och vargobservationer påverkas hundanvändningen.”

Enkäten om vargrevirens påverkan är tydlig, men samtidigt enligt länsstyrelsen inget skäl för skyddsjakt. Tvärtom hävdar länsstyrelsen att inventeringen visar att behovet av skyddsjakt har minskat.

Nytt avslag

Den 6 april tog länsstyrelsen ett nytt beslut där avslag på skyddsjaktansökan fortfarande gäller. I det senaste beslutet för länsstyrelsen i Värmland ett resonemang kring exponeringsgraden, som man menar har minskat drastiskt efter jägarnas beslut om att hålla hundarna kopplade.

”På kort sikt har dock den faktiska risken redan minskat drastiskt, dels genom att man inom området, enligt inkommen handling, valt att minska hundanvändningen, och dels eftersom det inte längre (utom i vissa fall) är tillåtet att jaga med löshund från och med 1 mars. Under våren förväntas även de flesta av de ungvargar som föddes i reviren våren 2019 lämna området, och det går inte att förutsäga om nya valpar kommer att födas i reviren våren 2020. Exponeringsgraden bör alltså just nu minskat till nära noll.”

Under förutsättning att jägarna i området fortsätter att hålla sina hundar kopplade kommande jaktsäsong ser länsstyrelsen därför inga risker för allvarliga skador där vargar angriper och dödar hundar.

Moment 22

Hela processen beskrivs som ett moment 22. Trots att hundanvändningen har minskat efter varginträdet för sex år sedan har vargangreppen successivt ökat, inte det motsatta.

Risken för att hundar ska skadas eller dödas av varg har enligt jägarna ökat dramatiskt.

Situationen har förvärrats under det senaste jaktåret, men det leder ändå inte till att skyddsjakt beviljas – om inte jägarna i området ändrar beteende och återigen riskerar sina hundars liv.