Publicerad 9 juli 2018 - 19:00

Naturturism är ett centralt tema för rewildingrörelsen. Foto: Mostphotos

Med naturen som religion

Samtidigt som acceptansen för jakt är rekordstor i Sverige, växer tankar om det motsatta. Att vi ska låta naturen vara i fred och få sköta sig själv. Människan ska bara besöka den som turist och betrakta naturens överflöd. Inte skörda av det.

Rewilding betyder att låta naturen återvända och i högre grad få ta hand om sig själv, skriver Magnus Lundgren och Staffan Widstrand i boken Ett vildare liv. Den blev Årets Pandabok 2018 och WWF-utmärkelsen delades ut av kungen (och jägaren) Carl XVI Gustaf.

I boken beskrivs hur man vill återinföra visenter, uroxar och vildhästar i naturen och ta bort alla ”icke helt nödvändiga” stängsel och tillåta skogsbete i hela landet. Därför måste givetvis skogsbruket förändras och mycket större skogsarealer skyddas.

Ur Ett vildare liv:

”Vi måste använda metoder som inte ödelägger vårt naturarv och som passar bättre för landets största och snabbast växande näring, dessutom den som sysselsätter flest: Turismen.”

 

Exempel

Man ger ett exempel:

”2015 köpte Rewilding Europe majoritetsägarskap i en jaktkoncession på 17.000 hektar i bergskedjan Velebit, Kroatien. Sedan dess jagas varken björn, gems, varg eller kronhjort där, utan endast vildsvin. I stället utvecklas viltskådning och annan naturturism.”

Naturturism är ett genomgående tema i boken. Naturen ska betraktas, inte brukas. Djuren ska inte jagas, då blir de för skygga och lättskrämda när naturbetraktarna vill se dem:

”Måste vi verkligen jaga överallt? Rätten att få skjuta vilda djur måste kanske inte alltid och överallt vara viktigare än möjligheten att kunna få se djuren eller visa upp dem och ta betalt för det?”

 

Ursprunglig och orörd

Rörelsen vill att naturen ska vara ursprunglig och orörd, trots det förutsätter rewilding mänsklig inblandning. Samtidigt som man vill låta naturen sköta sig själv, vill man återintroducera arter som vildhäst, visent och andra gräsätare.

Att leva i och av naturen är inte aktuellt, förutom som turistguide och andra jobb kopplade till naturturismen, enligt rewildingrörelsen.

En utopi i Sverige? Inte alls. Rewilding Lapland – Sveriges första rewildingområde – är en realitet sedan ett par år.

Vad händer då där, hur ska Lappland kunna bli vildare än det redan är?

 

Fokusområden

Inledningsvis fokuserar Rewilding Lapland på följande aktiviteter:

Tillsammans med Girjas och Udtja samebyar skapa ett samarbete kring renens årstidsvandringar, skyddet av kritiska områden (framför allt vinterbetesland) samt möjliggöra för besökare att uppleva natur och samisk kultur.

I samarbete med Pite Älv Ekonomiska Förening återställa viktiga föryngringsområden för öring och harr vid Trollforsen.

Tillsammans med Degerselsbygdens Samfällighetsförening verka för återkomsten av öring i ett biflöde till Råneälven – Abramsån.

Utveckla guidad, naturbaserad turism i samarbete med lokala entreprenörer, kommunerna, länsstyrelsen och Swedish Lapland.

Skapa bättre möjligheter att uppleva björn, järv, lo, stora rovfåglar, ugglor, storälgar, bäver och andra taigadjur.

Verka för skyddet av urskog.

Förstärka naturupplevelserna och öka lokala mervärden genom att minska på störningar från det rörliga friluftslivet.

 

Ursprung

Var kommer tankarna på rewilding från? Det är nog inte en alltför långt dragen slutsats att företeelsen är en följd av västvärldens industrialisering och urbanisering. Människor har allt mindre kontakt med naturen, lever inte längre av naturen och längtar tillbaka, men på ett annat sätt.

Erica von Essen.

Erica von Essen vid institutionen för stad och land, SLU, forskar om hur jakten har förändrats i modern tid.

– Jakten har fått ett förvaltningsperspektiv. Det handlar inte längre bara om den egna lilla marken och den egna jakten utan mer om hela ekosystem. Jägarna har ”lyft blicken” jämför med tidigare generationer och ser viltet som en gemensam resurs.

 

En motreaktion

Erica von Essen ser tankarna om rewilding som ett intressant fenomen, en tydlig motreaktion till förvaltningstanken.

– Man talar om ”nature reconciliation” på ett spirituellt plan. Vi har gjort naturen ont och ber om förlåtelse, försoning. Det hör ihop med att man idealiserar förhistoriska förhållanden. En forntidsromantik, då människan var i balans med naturen, säger hon.

Ord som reclaim, restore och recreate (återta, återställa, återskapa) är ord som används.

Det diskuteras inom rörelsen om vilken tid man ska sträva tillbaka till, vad som ska ses som idealtiden.

– I USA till exempel vill man återställa naturen som den var innan Columbus anlände. I Europa talar man bland annat om tiden före den industriella revolutionen, säger Erica von Essen.

Hon tycker att man gör ”godtyckliga nedzoomningar i historien”.

– Kanske är vi så desillusionerade om framtiden att vi vill tillbaka till forntiden, funderar hon.

Det finns också en annan strömning inom rewilding där man inte så mycket tittar tillbaka, utan anser att man bara ska släppa kontrollen och låta naturen återställa sig och sköta sig själv.

– Djuren får göra jobbet, vilket skulle vara kostnadseffektivt, säger Erica, inte utan viss ironi.

 

Katastrofexempel

Ett exempel på det är det 5.600 hektar stora inhägnade naturreservatet Oostvaardersplassen, nordöst om Amsterdam i Nederländerna, som Svensk Jakt tidigare skrivit om. Med EU-stöd inleddes ett projekt som gick ut på att låta naturen sköta sig själv, utan jakt. I reservatet finns bland annat kronvilt och vilda hästar.

Djurstammarna hade tack vare god tillgång på föda ökat kraftigt. Men utan ett jaktligt uttag räckte maten inte till, och mycket stora delar av stammarna gick svältdöden till mötes.

Vintern 2009–2010 tog sig ett tv-team in i naturreservatet och smygfilmade förödelsen: otaliga djurkadaver samt kraftigt avmagrade, apatiska och döende djur.

Undersökningar visade att tre fjärdedelar, 75 procent, av djuren hade dött den vintern.

I debatten som följde hävdade bland annat företrädare för Partij voor de Dieren (”Djurens parti”) – ett renodlat djurrättsparti som 2006 kom in i det holländska parlamentet – att djurens lidande trots allt var bättre än jakt.

En oberoende kommission tillsattes för att utreda ärendet och i november 2010 riktade den skarp kritik mot experimentet. Det jaktfria försöket avslutades.

– Som jag ser det är det inte alls svårt för jägarsidan att misskreditera rewilding som rörelse. Om rewilding görs enligt den holländska modellen, ger jakt ett moraliskt övertag då man minimerar lidande, säger Erica von Essen.

 

Kan kombineras

Carl-Gustaf Thulin.

En som tycker att jakt och rewilding kan kombineras, är forskaren Carl-Gustaf Thulin, även han verksam vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

– Jag tänker på den svenska viltförvaltningen och hur den har fungerat under lång tid. Jägareförbundet är en rewildingrörelse från början och utsättning av vilt förekommer än. Jägarintresset har bidragit till att sprida många viltarter, dock med prioritering av dem man kan äta, säger Carl-Gustaf Thulin.

 

Minst vilt

– Dagens rewildingrörelse har sitt ursprung i de länder som har minst vilt men mycket pengar, Belgien och Holland, och vill skapa mer vilt liv hos dem som inte har så mycket pengar, i östra och södra Europa. Sverige stämmer inte in i den bilden, som ett av Europas rikaste länder och med rika viltstammar tack vare en anpassad, genomtänkt förvaltning och ett balanserat jaktligt uttag, säger han och fortsätter:

– Vi har ju redan allt det rewildingrörelsen vill ha – stora växtätare, stora rovdjur och stora fåglar. Inom en timmes resa från Stockholm kan man se älg, kron, dov, varg, björn, lo, till och med järv, stork, trana, svan, örn, pilgrimsfalk med mera. Djur som ger stora, starka upplevelser och som kan kombineras med turistperspektivet.

Det är en viktig aspekt av rewilding. Man vill kommersialisera och utveckla naturturismen. Och även om den redan förekommer i Sverige, är naturturismen en i stort outnyttjad resurs, anser Carl-Gustaf Thulin.

 

Jaktfientlig

Men han har också kritiska synpunkter på rewildingrörelsen. Till exempel att den är så jaktfientlig.

– Det förstår jag inte. Viltet är en förnyelsebar resurs, det föds nya ungar varje år. Man kan uppleva vildsvinen på våren och sommaren, jaga dem på hösten och sedan äta dem. Under tiden upprätthålls viktiga biologiska funktioner i landskapet, säger han.

– Min syn skiljer sig från rewildingrörelsen som bara vill titta på djuren. Jag tycker att vi kan uppleva, jaga och äta. Jakt hindrar inte dem som inte är jägare att gå ut och se djuren.

 

Mer gemensamt

Carl-Gustaf Thulin tycker att jägarsidan, naturvården och rewildingrörelsen har mer gemensamma än motstridiga intressen och tycker att de olika parterna ska kliva upp ur skyttevärnen och arbeta tillsammans.

En sak som däremot oroar honom, är motståndet mot viltet som kommer från jord- och skogsbruket. Det trycket anser han har intensifierats.

– Skogsindustrins fientlighet till klövvilt gör dem till en dålig samarbetspartner, säger Carl-Gustaf Thulin.

Han ser i stället de vilda gräsätarna som en resurs för att hålla ett öppet, betat landskap, där viktiga ekosystemfunktioner upprätthålls.

– Ett komplement till de förluster som gjorts på grund av en krympande tamdjurshållning. Vi kan berika faunan med arter som har funnits här tidigare, till exempel visenter. De är inte så mycket större än älgar, som vi redan är vana vid, och kanske mer lämpliga än älg i sydligaste Sverige.

Faktum är att det jobbas på SLU med en kartläggning av lämpliga lokaler för visenter.

– De markägare som vågar vara först med det, kommer att sätta den regionen på kartan. Och jakt är en nödvändig del i en sådan återintroduceringsprocess, säger Carl-Gustaf Thulin.

 

Rapport från symposium om rewilding

 

I december 2017 höll Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, ett mini-symposium om miljöhistoria och rewilding. Forskaren Erica von Essen förmedlar sina huvudreflektioner från symposiet.

 

Jag märker en konflikt mellan att vilja sälja/marknadsföra rewilding i termer av kostnadseffektivitet å ena sidan, och å andra sidan en nästintill total distansering från socio-ekonomiska argument. Här blir rewilding lösningen på ett moraliskt dilemma snarare än ett ekonomiskt, och man får i princip acceptera viss ekonomisk förlust för att restaurera naturen. Den är helig och får inte besudlas med ekonomisk motivation eller pragmatisk marknadsföring alls.

 

Det är oerhört låg framgång på återinförande under rewilding, omkring 20 procent. Det är ofta mycket lidande associerat med återinförande av djur. Därmed ser vi en skiljelinje mellan en biocentrisk och en ecocentrisk etik. Den förstnämnda handlar om att värna om individuella djurets välfärd. Den andra satsar på ekosystemets välfärd och kan därmed ”offra” individer för populationers välmående. I och med att många återintroducerade djur dör i rewilding, kan man inte säga att man respekterar en biocentrisk djuretik om välfärd.

 

Det finns olika strömningar inom rewilding och det är inte en som har tolkningsföreträde om vad rewilding är. Många är kritiska mot att det fortfarande finns agendor och idéer som styr, och förespråkar att släppa taget om naturen ännu mer.

 

Vad säger Naturvårdsverket?

 

– Det finns inget generellt ställningstagande om rewilding från Naturvårdsverket, säger chefen för naturavdelningen, Claes Svedlindh.

 

Claes Svedlindh.

– Rewilding i Sverige har hittills handlat om utsättning av olika arter som historiskt har förekommit här naturligt. Men det pågår inga konkreta diskussioner om till exempel utsättning av visenter, något som skulle kräva stora områden, säger Claes Svedlindh.

– Det kan förekomma diskussioner mellan forskare och länsstyrelser som vi inte känner till, men inget konkret arbete pågår om utsättning av exempelvis visenter, då skulle vi absolut bli inblandade, fortsätter han.

 

Ser fördelar

Samtidigt kan Claes Svedlindh se fördelar med att så skulle ske, och tycker inte att det är givet att de sydsvenska lövskogarna och eklandskapen ska hållas öppna av bara tama gräsätare.

– Det är något vi absolut måste jobba med när antalet tama betesdjur minskar och många värdefulla områden hotas av igenväxning. Hur kan man skapa tillräckligt stora hägn, hur kan allemansrätten vägas in. Det är viktiga frågor att jobba vidare med.

 

För förvaltning

Claes Svedlindh betonar också att Naturvårdsverket är en viltmyndighet som står för förvaltning.
– Utgångspunkten är att viltstammar behöver förvaltas och det gör vi bland annat genom jakt. I vissa skyddade områden är jakten reglerad eller till och med förbjuden, men i de flesta naturreservat och även i en del nationalparker ingår jakt i förvaltningen.

Han är medveten om att det finns krafter som vill genomföra rewilding storskaligt.
– Men sådana diskussioner har hittills inte förekommit på Naturvårdsverket. Vi har heller inget uppdrag från regeringen att titta på rewilding som sådant, säger Claes Svedlindh.

Däremot kan Naturvårdsverket behöva ta ställning i olika konkreta fall, till exempel återintroducering av skogsvildren som just nu diskuteras.

DETTA ÄR REWILDING EUROPE

Rewilding Europe är en holländsk stiftelse grundad 2011. Till stiftelsen hör ett aktiebolag etablerat för att kunna engagera sig i olika affärsinitiativ. Verksamheten leds från Nederländerna.

Men Rewilding Europe föddes enligt organisationens egna uppgifter i september 2010 i Ulvsbomyren mellan Västerås och Fagersta. Där träffades Frans Schepers och Wouter Helmer från Holland, samt Staffan Widstrand och Magnus Sylvén från Sverige för att dra upp riktlinjerna för organisationen.

Mål fram till år 2022:

Skapa en vildare natur, genom att initiera en mera naturligt fungerande natur i storskaliga landskap i olika delar av Europa.

Stimulera en fortsatt ökning och återkomst av vilda djur, till gagn för både människor och natur.

Visa att rewilding kan generera nya affärsmöjligheter, arbetstillfällen och inkomstmöjligheter, därmed skapa ett konkurrenskraftigt alternativ till utnyttjandet av land och hav för markägare och lokalsamhället.

Skapa stolthet, allmänt stöd, nya engagemang och en mera positiv inställning bland olika intressenter för ett vildare Europa.

Skapa samarbete och inspirera till liknande initiativ över hela Europa.

 

EN ÖKANDE TREND

Trots att nästan hela Sverige består av landsbygd, bor största delen av befolkningen i städer och andra tätorter. Det är en utveckling som skett de senaste 200 åren och som lett till ett nytt sätt att se på naturen. Något som ska vara vackert, att njuta av.

SOM-institutets nationella undersökning 1998–2016 visar ett ökande intresse av att vara ute i naturen. På de här åren är ökningen tio procent av människor som svarat att de varit i naturen och idkat friluftsliv under de senaste tolv månaderna.

Enligt samma instituts undersökning av svenska kulturvanor mellan 1987 och 2015 visar att människor i storstad besöker naturreservat i större utsträckning än vad landsbygdsbor gör.

Skribent

Marie Gadolin

marie.gadolin@svenskjakt.se

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Senaste nytt

    Senaste från Annonstorget

    Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev

    Mina artiklar

    För att ta del av dina artiklar behöver du ett medlemskap med tidning hos Svenska Jägareförbundet

    Så blir älgjakten i höst
    Besluten län för län
    Provläs Svensk Jakt
    Bläddra i senaste numret
    Jägarnas annonstorg
    Hundar, prylar och jaktmark
    Hundfaror
    18 saker som är giftiga för hunden
    Drömjakt
    Här finns någonstans att jaga
    Ulf Lindroth
    Svensk Jakts vapen- och skytteredaktör tipsar och testar
    För inloggade!
    Bygg ditt eget jakttorn
    Byggtips!
    Så bygger du en hundgård
    Svensk Jakt på Messenger
    Följ oss via Messenger
    Opinion
    Här förs debatten i Jägarsverige

    Mest läst

      Samtidigt på JaktPlay

      Nytt jaktår!

      Vilken jaktform ser du mest fram emot under det nya jaktåret?

      Fåglar!
      Känner du igen fåglarna?
      Älgjakt!
      Kan du något om älgar och älgjakt?
      Vildsvin!
      Vad kan du om vildsvin och vildsvinsjakt?
      Tio frågor
      Om lodjur och lodjursjakt
      Spårkunskap
      Vad kan du om spår och spårtecken?
      Rådjursjakt!
      Vad har du för kunskaper om rådjursjakt med hund?
      Tio frågor
      Vad kan du om vargar och vargjakt?
      Rävkunskap
      Vad vet du om rävar och rävjakt?
      Viltolycka!
      Hur gör du när en viltolycka inträffar?
      Är du viltvårdare?
      Testa dina kunskaper om viltvård.
      Är du jägare?
      Har du rätt kunskaper?
      Jakttider!
      Kan du din jakttabell?
      Jakthundar!
      Känner du igen jakthundraserna?
      Tio frågor!
      Vad kan du om våra predatorer?

      Svensk Jakt på Instagram

      Heta ämnen på Svenskjakt.se