I slutet av september för två år sedan var en boende inom Sjundarevirets gränser ute och rastade sina hundar. Två av dem hade han i koppel, en tredje sprang lös.

Mannen, som är jägare och gick på sina egna marker, hade med sig sin studsare därför att han kände oro för en varg som vid upprepade tillfällen visat sig vid husen där han och hans familj bor.

Vargarna i reviret hade tidigare varit föremål för skyddsjakt. Detta efter att de dödat och skadat ett stort antal får på en närbelägen gård. Skyddsjakten hade inte lyckats.

Länsstyrelsens förklarande skiss av händelseförloppet. Foto: Ur förundersökningsprotokollet

Nära bostaden

I sak är det klart vad som sedan hände. Mannens berättelse bekräftas i länsstyrelsens protokoll, där det beskrivs hur vargen alldeles i närheten av hans hus (cirka 45 meter från entrédörren) kom på vägen med riktning mot den lösa hunden och hur den så nära som tre meter från hunden och tio meter från ägaren sköts ihjäl.

Han uppger i förhör med både länsstyrelse och polis hur han innan dess skrek högt och avlossade ett verkningslöst skrämskott in i skogen.

Länsstyrelsen bedömde det inträffade som ett klart fall av paragraf 28. Deras skiss av händelseförloppet ses på bilden här ovan.

Långa förhör

Men miljöåklagare Christer B Jarlås tänkte annorlunda och inledde en förundersökning om grovt jaktbrott. Det är denna som nu, två år senare, lett till åtal där åklagaren i första hand hävdar att vargen jagats och dödats uppsåtligen, och i andra hand att hundägaren varit oaktsam då han missuppfattat sin rätt till skyddsjakt enligt paragraf 28 i jaktförordningen.

Svensk Jakt har läst förundersökningen där ingen händelse eller uppgift har varit för liten för att ifrågasättas. I princip allt som den misstänkte företagit sig måste han förklara i de långa förhör som hållits.

Åklagaren vill av allt att döma pröva vad som är tillåtet enligt paragraf 28 i jaktförordningen. Om tingsrätten gör en snävare tolkning av paragrafen än vad som nu är praxis, blir det svårare att bedriva löshundsjakt i ett vargrevir. I varje fall om man är inställd på att försvara sin hund vid ett vargangrepp.

Självklart för jägare

Det som jägare tycker är självklart – att dela uppgifter att varg synts på jaktmarken, att meddela kompisarna att ett vargmöte ska hållas i en bygdegård, att tipsa om nyhetsartiklar som rör vargen som springer inpå knutarna, att ta bilder av döda djur, att skämta och ibland uttrycka sig lite klumpigt, att äta lunch med en kompis, att köpa en ny bil, att vara aktiv på Facebook, att söka licens på en ljuddämpare, listan kan göras längre – är föremål för utredarnas stora intresse.

En mängd uppgifter

Att återge alla de uppgifter som polis och åklagare tycker är misstänksamma är inte möjligt, men nedan listas i punktform något av sådant som de anser är försvårande omständigheter, eller uppgifter som måste förklaras.

• Åtelkameran (mannen och en närstående till honom är också åtalade för brott mot kameraövervakningslagen, något de förnekar). Att kameran finns är enligt den förhörande polisen inte bara olagligt för att det saknas tillstånd, utan också ett bevis för förberedelse till grovt jaktbrott eftersom den är uppsatt i ett vargrevir.

I förundersökningen görs ett nummer av hur ett stort antal bilder från kameran har skickats till tre av varandra oberoende experter på SLU som samtliga hävdar att ingen av djuren på bilderna föreställer någon varg. Ni kan se exempel på typen av vilt som polis och åklagare behöver ha artbestämda här intill.

• Den lösa hunden. I stämningsansökan åtminstone antyder åklagaren att mannen använt sin ett år gamla borderterrier som någon slags levande åtel då han ”efter att skyddsjakten avslutats fortsatt att med gevär, två kopplade hundar och en mindre lös hund vandra runt i trakten runt sin bostad”. Den misstänktes förklaring är att han gärna ville kunna rasta sina hundar samt att terriern alltid var så nära honom att något koppel inte behövdes. Vapnet hade han med sig för att han kände oro.

• Artiklar i Svensk Jakt. Den misstänkte får svara på flera frågor varför han har fått och varför han med vänner delat artiklar om skyddsjaktansökningar, fårangrepp, skyddsjakten och vargskjutningen. För säkerhets skull bifogas artiklarna i förundersökningsprotokollet.

• Textmeddelanden. Den misstänkte måste förklara alla de sms som han fått och skickat både under dagen då vargen sköts och tiden innan dess. Han medger att han uttryckte sig klumpigt och att det inte ser bra ut i ett av meddelandena där han skriver ”The target is eliminated”, men att det var en följd av allt det vaktande som varit i fårhagarna samt den kommande skyddsjakten, som tagit mycket tid. I övrigt får han svara på frågor om en mängd sådana sms som jaktkamrater skickar till varandra, särskilt när det finns varg på skogen.

• Lunchmöte. När en kamrat sms:ar frågan ”raggmunk?” tror den förhörande polisen att det är ett kodord för varg. Den misstänkte förklarar att de två brukar träffas inne i Gnesta på tisdagar för att äta en god lunch tillsammans, och att detta var just en tisdag.

• Ljuddämpare. Att mannen skaffat ljuddämpare till en av sina studsare ses som en försvårande omständighet. Han får förklara hur vanligt det numera är för att skona hörsel och för att få en lindrigare rekyl. I ett sms har han skrivit till en närstående: ”Det gick inte att betala kontant hos polisen. Kommer inbetalningskort. Vi tappar dock ingen tid.”

Den sista meningen ger upphov till ett antal frågor där förhörsledaren flera gånger frågar om det är tiden till skyddsjakten som avses, medan mannen tålmodigt förklarar att han med det menar att polisens handläggningstid inte blir längre, trots att han måste vänta på ett inbetalningskort. Dessutom sköts vargen med ett vapen som saknade ljuddämpare.

• Bilinköp. Avslutningsvis återger vi frågorna och svaren vad gäller mannens nya Volvo ur förundersökningsprotokollet. FL är förhörsledaren och NN den misstänkte. Det börjar med ett sms:

”Kan inte äta Ragg i morgon. Ska hämta nya XC kanske har vi gjort en miss. Det kommer inte att gå att köra på en varg med nya bilen. Möjligen kan man stänga av systemet, men då kanske någon fotgängare åker med i stället.”

FL: ”Det låter ju inte bra det här!”

NN: ”Tycker du inte? Jag tycker det låter skitroligt! Vi hämtade en ny XC och den har ett nytt system som gör att man inte kan köra på fotgängare eller någonting då den bromsar automatiskt och det där ville jag göra mig lustig över. Eller det var folk som sa till mig redan innan ”hur fan kan du köpa en sån där bil den kan man ju inte köra på en varg med!”, ”Nähä?!” och då blev ju det lite roligt.”

FL: ”Jag förstår men i det här sammanhanget sätter man ju lite i halsen.”

NN: ”Man köper inte en ny bil för 450 000 för att köra på en varg med. Det är ju en jargong och jag hoppas du köper det!”

Svensk Jakt har talat med den misstänkte som inte vill uttala sig i media.