Naturvårdsverket har utvärderat inventeringssystemet för stora rovdjur. 320 personer från svenska och norska myndigheter, samebyar och organisationer har svarat på frågor om inventeringarna för de stora rovdjuren. För varg och björn anses inventeringsmetoderna fungera bättre än för lodjur, järv och kungsörn.

Behov av översyn

Kritiken mot lodjursinventeringarna gäller främst de så kallade bytestäthetskartor som inte överensstämmer med verkligheten och avståndskriterier som inte är anpassade till de tätheter av lodjursföryngringar som finns i vissa områden. Utvärderingen visar att det finns ett tydligt behov av att Naturvårdsverket gör en översyn av både bytestäthetskartor och avståndskriterier.

Naturbevakare ser brister i inventeringen

Det är långt ifrån första gången som bytestäthetskartan vid lodjursinventering får kritik. Redan hösten 2013 lyfte till exempel Hans Nordin, naturbevakare för länsstyrelsen i Gävleborgs län, problemet med den statiska kartan där till exempel Hälsinglands rådjursstam jämställdes med rådjurstillgången i renbetesområdet.

Längre sträcka

Att kartan över rådjurstillgången inte tar hänsyn till verkligheten får till följd att avståndskriteriet, alltså sträckan mellan lodjursobservationerna, blir längre för att särskilja olika familjegrupper från varandra.

– Det här är väldigt olyckligt och vi arbetar för att bytestäthetskartan ska bli adaptiv. Vi som arbetar och lever i områdena vet mer om de lokala förutsättningarna än vad en statisk karta kan ange, konstaterade Hans Nordin.

Avståndskriterier för lodjursföryngringar i Skandinavien. Källa: Naturvårdsverket

Och nu, sex år senare, ska bytestäthetskartan göras som.

Andreas Zetterberg. Foto: Naturvårdsverket

– Den nya kartan ska vara på plats när nästa års lodjursinventering inleds den 1 oktober, säger Andreas Zetterberg, enhetschef vid Naturvårdsverkets viltanalysenhet.

Hur den nya kartan ska utformas är inte riktigt klart men förra gången det begav sig låg den inrapporterade rådjurs- och kronviltavskjutningen till grund för bytestäthetskartan för Sverige och Norge.

Tummen ner från Glöersen

Gunnar Glöersen. Foto: Jan Henricson

Men frågan är om rådjursavskjutningen egentligen är något bra verktyg att använda? Gunnar Glöersen, jaktvårdskonsulent vid Jägareförbundet, tycker inte det.

– I vargområdena är småviltjakten med hund borta. Och jagas det inte rådjur skjuts det heller inga. Att använda rådjursavskjutningen i en modell att beräkna tätheten i rådjursstammen blir därmed helt fel. Det kan finnas hur många rådjur som helst trots att det inte skjuts ett enda, säger Gunnar Glöersen.

”Det kan finnas hur många rådjur som helst trots att det inte skjuts ett enda.”
Gunnar Glöersen.

Andreas Zetterberg menar att Naturvårdsverket känner till problemet, men att rådjursavskjutningen ändå kan komma ligga till grund för kommande bytestäthetskarta. Det kommer de experter som får i uppdrag att ta fram underlaget att behöva titta på.

– I områden där det inte jagas sjunker också jägarnas rapporteringsgrad över avskjutningen, hävdar han.

– Det skulle till viss del kompensera att avskjutningen i vissa fall inte speglar den verkliga tätheten i rådjursstammen, fortsätter Andreas Zetterberg.

Dynamiska avståndskriterier

En annan metodik i lodjursinventeringen som Naturvårdsverket tittar över är de dynamiska avståndskriterier som används för att särskilja olika lodjursföryngringar.

– Vid dagens inventering används bara sträckan fågelvägen mellan observationerna av lodjursföryngringar. Det spelar alltså ingen roll om till exempel Vättern, Västerås eller Fryken ligger emellan observationerna.

Det kan få till följd att två eller ännu fler olika lodjursföryngringar felaktigt klassas som en enda föryngring vid inventeringen.

– Vi tittar nu på om vi med hjälp av datorteknik i stället kan få fram hur långt det är för lodjuren att vandra från plats A till plats B. Det är betydligt längre att till exempel vandra runt Vättern än om man bara tittar hur långt det är fågelvägen mellan observationerna på vardera sida av sjön, konstaterar Andreas Zetterberg.

Viltkameror viktiga

I takt med att ny teknik tas fram påverkar det också viltinventeringar. Då vi dessutom tycks gå mot allt grönare vintrar kommer viltkameror att bli allt viktigare hjälpmedel vid lodjursinventeringen.

– Vi har från i år förenklat kriterierna även för användandet av lodjursbilder. Nu kan en föryngring godkännas om det finns en bild på en lodjursunge och olika föryngringar kan numera särskiljas om kännetecken på de fotograferade lodjuren visar tydligt att det är olika lodjurshonor med ungar som fotograferats. Det kan handla om olika färgteckningar i pälsen, jack i ett öra eller sändarhalsband, säger Andreas Zetterberg.

Samtliga dessa åtgärder syftar till att det ska bli lättare att särskilja olika lodjursföryngringar och därmed ha möjlighet att hitta fler lodjur än tidigare. Betyder det här att dagens lodjursinventeringar underskattar lodjursstammens verkliga storlek?

– Vi vill göra det enklare att särskilja lodjursföryngringar och dessutom anpassa inventeringarna efter den klimatpåverkan vi har. Men alldeles oavsett kommer vi även i fortsättningen att missa ett antal lodjur vid inventeringarna, säger Andreas Zetterberg.