Åse Schoultz.

Svensk Jakt kan i dag avslöja att polisen nu utreder länsstyrelsens hantering av den skyddsjakt som genomfördes på en genetiskt viktig varg i Västerbotten och Norrbotten den 22 januari i år.

Enligt Svensk Jakts källor är jaktledaren, som är anställd av länsstyrelsen, delgiven misstanke om jaktbrott och flera förhör ska ha hållits med personer som var inblandade i skyddsjakten, däribland flera tjänstemän från länsstyrelsen.

Miljöåklagare Åse Schoultz bekräftar att en förundersökning pågår men vill i övrigt inte svara på några frågor.

– Förundersökning pågår, jag lämnar inga fler kommentarer än så, säger hon och avslutar samtalet.

I Rovbase finns koordinater angivna var vargen fälldes samt i vilken kommun och län. Foto: Skärmavbild från Rovbase

Svensk Jakt har granskat fallet utifrån den koordinatangivelse som finns markerad i Rovbase (se bild ovan).

Av den markeringen framgår att platsen där vargen avlivades ligger nära fem kilometer in i Norrbottens län. Det är långt utanför jaktområdets gräns (se karta från skyddsjaktbeslut nedan).

Jaktområdets gränser var markerade på den karta (svartvit linje) som följde med skyddsjaktsbeslutet. Frågan är nu om jaktledaren visste om gränsen och varför gränsen passerades och hur informationen överfördes till jaktledaren. Foto: Skärmavbild ur skyddsjaktbeslutet

Enligt vad Svensk Jakt erfar har varken länsstyrelsen i Västerbotten eller Norrbotten själva polisanmält händelsen.

I stället skickade länsstyrelsen i Västerbotten den 24 januari, två dagar efter skyddsjakten, ut ett pressmeddelande som löd:

”En av de tre vargarna som har invandrat från öst och som har uppehållit sig i gränstrakterna mellan Norrbotten och Västerbotten under en tid har fällts under skyddsjakt i Västerbottens län.”

Utanför jaktområdet

Den 24 januari visste båda myndigheterna, länsstyrelsen i Västerbotten och i Norrbotten, att vargen fällts utanför det beslutade jaktområdet.

Pressmeddelandet där myndigheten kungör att vargen fällts i Västerbotten finns inte kvar på länsstyrelsens hemsida, men på sajten PressMachine finns det kvar (se skärmdump/bild).

Den 24 januari, två dagar efter att vargen avlivats i Norrbotten, gick länsstyrelsen ut med ett pressmeddelande och påstod att vargen fälldes i Västerbotten.

Men vi backar bandet.

Sedan slutet av oktober 2019 hade tre vargar med finsk-ryskt ursprung, genom dna-analyser av spillning och urin, dokumenterats i Norrbottens och Västerbottens län. Den första av de tre vargarna uppmärksammandes första gången i april 2019 i Överkalix kommun och fick beteckningen G77-19.

Den andra vargen, G94-19, som konstaterats ha finsk-ryskt ursprung upptäcktes i augusti efter att den slagit en ren i Arvidsjaurs kommun.

En tredje varg

Senare på hösten, i slutet av oktober, samlar man in ytterligare dna-prov som visar sig komma från en tredje varg, en individ som ges beteckningen G171-19. De två andra vargarna ville Naturvårdsverket flytta till ett område i södra Sverige. Detta eftersom myndigheten ansåg att de kan bidra med genetisk variation till den skandinaviska populationen och därmed minska inaveln.

Naturvårdsverket överväger att flytta en genetiskt viktig varg

Dessa vargar hade även varit tillräckligt lång tid i Sverige för att ha uppnått karantäntiden på fyra månader. Jordbruksverket har bestämt att en invandrad östlig varg måste ha befunnit sig i Sverige minst fyra månader innan den får flyttas, detta på grund av risken för rabies.

Naturvårdsverket förbereder för att flytta vargar till södra Sverige

Naturvårdsverket konstaterade samtidigt att läget var mycket svårt för de berörda samebyar där vargarna vistades och drog fram. Tusentals renar hägnades in för att undvika att dödas av vargarna.

”Fungerar inte i längden”

Så här skrev Naturvårdsverket på sin hemsida i mitten av december 2019:

”Men denna form av åtgärd fungerar inte i längden eftersom många renar samlat på ett ställe innebär risk för att sjukdomar sprider sig. Dessutom bygger rennäringen på det fria naturbetet eftersom renar är vandringsdjur. Riskeras allvarlig skada för renskötseln så kan länsstyrelsen komma att behöva överväga beslut om skyddsjakt på vargarna. Naturvårdsverket undersöker därför möjligheten till flytt av genetisk viktig varg som åtgärd för att förebygga skador på renskötseln och för att stärka den genetiska statusen för vargstammen. Att flytta varg kan vara en alternativ lösning som behöver undersökas istället för skyddsjakt.”

Tappades bort

Men tiden gick och vargarna tappades bort. Bland annat på grund av svåra spårningsförhållanden. G171-19, som verkar vara den sist invandrade vargen, bedömdes ha varit för kort tid i Sverige för att kunna flyttas. Den uppfyllde inte Jordbruksverkets krav för sådan flytt, kopplat till risken för rabies.

”På förmiddagen den 22 januari lämnade Svaipa sameby in en skyddsjaktansökan som beviljades i stort sett omedelbart av länsstyrelsen i Västerbotten.”

I början av januari uppmärksammas en varg inte långt från länsgränsen mellan Norrbotten och Västerbotten, i trakterna av Myrheden. Spårningsförhållandena var nu bättre.

Knappt två veckor senare hittades spillning och urin som skickades in för dna-analys. I väntan på provsvaren hårdbevakades vargen av länsstyrelsens personal.

Inte flyttas

Den 21 januari kom svaren på dna-analysen. Det var vargen med nummer G171-19, alltså den varg som inte var aktuell att flyttas söderut. På förmiddagen den 22 januari lämnade Svaipa sameby in en skyddsjaktansökan som beviljades i stort sett omedelbart av länsstyrelsen i Västerbotten.

Det var naturvårdsdirektör Björn Jonsson som tog beslutet om skyddsjakt.

Samtidigt avstyrdes planerna att söva, sätta sändare på vargen och flytta den.

Vargen rörde sig i området kring länsgränsen mellan Norrbotten och Västerbotten. Den avlivades i Stormyrliden i Arvidsjaurs kommun, nära fem kilometer in i Norrbotten. Foto: Lars-Henrik Andersson

Så här står det i beslutet om skyddsjakt:

”Samebyn bedömer att, eftersom vargen inte kan flyttas, att det är ohållbart och oacceptabelt att utfodra renarna i fem veckor, tills den är flyttbar. Samebyn ansöker därför om skyddsjakt på vargen.”

I skyddsjaktbeslutet står även följande:

”Naturvårdsverket har meddelat att det inte finns ekonomiska medel att ersätta samebyn för de kostnader som kommer att uppstå om vargen är kvar i ytterligare fem veckor. De förväntade skadorna är främst i form av mycket stora ekonomiska utgifter på grund av utfodring, psykiska påfrestningar samt faktisk skada i form av dödade och skingrade renar.”

Här sköts vargen på nära håll från helikopter den 22 januari 2020. Men platsen låg utanför jaktområdet och länsstyrelsen i Västerbotten anmälde inte händelsen. Inte heller länsstyrelsen i Norrbotten. Foto: Lars-Henrik Andersson

Men bara en vecka efter att vargen avlivats beviljade Naturvårdsverket Sametinget sex miljoner kronor i bidrag för skadeförebyggande åtgärder med anledning av att vargarna ställde till med bekymmer för renskötseln.

Hålla sig välinformerad

Hur gick då skyddsjakten till?

Enligt länsstyrelsen i Västerbotten skedde den från helikopter med en skytt som var utsedd av länsstyrelsen. På marken befann sig jaktledaren på skoter.
Frågan är nu varför vargen fälldes utanför jaktområdet? I skyddsjaktbeslutet står följande instruktion till jaktledaren:

”Jaktledaren ska före jaktens början informera samtliga jaktdeltagare om villkoren för jakten, kommunikationsbestämmelser, otillåtna skjutriktningar och gränsförhållanden samt om övriga regler som kan behövas för jaktens genomförande.

Jaktledaren ska hålla sig välinformerad om samtliga villkor som gäller för denna skyddsjakt.”

”Frågan är nu varför vargen fälldes utanför jaktområdet?”

Frågan är också vilken information jaktledaren fick av de som tog skyddsjaktbeslutet, bland andra Björn Jonsson?

Nu pågår alltså en förundersökning men åklagaren vill som sagt inte svara på om någon fler är delgiven misstanke om brott och om det föreligger misstankar om eventuella tjänstefel i samband med skyddsjakten.

Orimlig arbetsbörda

En annan anledning till skyddsjakten var att länsstyrelsen bedömde att det skulle bli en orimlig arbetsbörda för samebyn om vargen skulle vara kvar till och med 28 februari, alltså då den med säkerhet skulle ha befunnit sig i Sverige de fyra månader som Jordbruksverket kräver för flytt. Länsstyrelsen hade även hopp om att finna de andra två genetiskt viktiga vargarna.

Men de vargarna har ingen sett röken av på flera månader.

Läs även

• Björn Jonsson, naturvårdsdirektör i Västerbottens län, kommenterar händelsen för Svensk Jakt här