Ett utmärkt exempel på allt detta visas i en artikel av en grupp forskare från Norge, Sverige och Finland som har kartlagt genflöde mellan de olika genetiska klustren av järv i Fennoskandia. Ett kluster finns i sydvästra Norge, ett annat omfattar sydöstra/mellersta Norge tillsammans med motsvarigheten på svenska sidan, ett tredje längst i norr (norska Troms och Finnmark, svenska Lappland norr om Torne träsk och nordligaste Finland) samt ett fjärde i södra Finland.

Kända fakta

Sedan tidigare var det väl känt att den genetiska variationen hos de fennoskandiska järvarna är mycket begränsad. Detta bekräftades även i den aktuella undersökningen, men det fanns trots detta tydliga skillnader mellan de olika klustren. Mest avvikande från de övriga var klustret i södra Finland.

Vandrar långt

Att järven har förmåga att vandra långt var givetvis också känt sedan tidigare. Särskilt hanarna kan verkligen göra långa förflyttningar. Den aktuella undersökningen visade att spridning av gener mellan klustren var vanligt, men förekom inte symmetriskt. Spridningen mellan norra och mellersta Skandinavien var måttlig, liksom spridningen från det norra klustret till det i södra Finland.

Isolerad grupp

Däremot var spridningen från södra Finland till de andra klustren mycket låg. Analyserna visade att för varje generation vandrade 15–22 individer från norra Fennoskandia till centrala Skandinavien. Motsvarande siffra från södra Finland till centrala Skandinavien var 0,04–0,46.

En viktig slutsats från undersökningen var att det finns potential för genflöde från öster in till det svenska beståndet, mest sannolikt via korridoren i norra Fennoskandia.

Kjell-Arne Larsson