I det svenska kulturlandskap­et har livsrummet för fältvilt krympt i takt med jordbrukets rationalisering. Inom skogsbruket finns regler för naturvårds­hänsyn, men jordbruket saknar motsvarighet. Något förenklat kan man säga att rapp­höns och fasaner i dag bara finns på de ställen där jaktintresserade mark ägare månar om dem.

Samtidigt finns det också stor efterfrågan på jakt efter sådant vilt. Ett växande antal gårdar har därför valt att ställa om från traditionellt jordbruk till vilt­bruk och även lyckats få ekonomi i verksamheten.

Jordärtskockor är en förnämlig skyddsväxt, inte bara för fasaner utan för alla småvilt-arter, och stjälkarna äts gärna av klövviltet. Foto: Bernt Karlsson

En landsbygdsnäring

Så kallade gårdsjakter på utsatt fågelvilt har därför vuxit fram som ett alternativ till traditionellt jordbruk, främst i Syd­ och Mellansverige, och blivit en viktig landsbygdsnäring som allt fler människor har sin utkomst av.

I en ständigt pågående effektiv­isering gör man vid traditionellt jordbruk ofta rent hus med brukningshinder som stengärds­gårdar, åkerholmar, enebackar och kantzoner. Vatten dräneras bort och sanka madmarker täckdikas.

På gårdar som helt eller delvis ställt om till viltbruk vinnlägger man sig motsatt om att bevara eller förbättra viltets trivsel­miljöer och ser till att det vilda alltid har tillgång till mat, skydd och vatten.

Att till exempel genom grävning eller dämning omföra jordbruksmark till viltvatten är ur naturvårdssynpunkt något av det mest positiva man kan göra. Även om det primärt sker för att kunna bedriva andjakt, gynnar åtgärden även annat vilt, både djur och fåglar och inte minst insekter. Modern forskning visar också att de viltbefrämjande åtgärder som de jaktbara arterna initierar även gynnar insekter, småfåglar och rovfåglar och ökar den biologiska mångfalden i det omgivande landskapet.

Hållbar fågeljakt

En nyligen utkommen informa­tionsskrift med titeln Hållbar fågeljakt belyser alla delar av vad som ingår i begreppet viltbruk och gårds­ eller godsjakt: allt från uppfödning av fågel, vården av deras trivselbiotoper samt utsättning, ända fram till jakten och bytets tillvaratagande. Hållbar fågeljakt har tagits fram av Wildlife estates (WE Sweden) och den svenska avdelningen av Internationella viltförvaltnings­rådet (Conseil international de la chasse, CIC). Huvud redaktör är statsveterinär Torsten Mörner, tidigare ordförande i Jägare­förbundet, men boken är ett lagarbete där många forskare, viltexperter och organisationer dragit sitt strå till stacken.

Och sakriktig information om utsättning av fågel och jakten på dessa kan behövas, eftersom de så kallade gods­ eller gårds­jakterna är ifrågasatta.

Den schablonbild som målas upp är vanligen en grupp kostnadsokänsliga direktörer som ägnar sig åt några timmars hejdlöst pangande för att sedan avrunda tillställningen kring middagsbordet. Verkligheten är betydligt mer varierad än så. De jagande gästerna är inte sällan helt vanliga jägare, enskilda eller i grupp, som är villiga att betala en peng för att få släppa sina hundar på marker som är väl besatta med vilt. Hit söker sig också fågelhundsklubb arna för att träna hundar eller arrangera sina jaktprov.

De som sätter ut fågel på sina marker gör också stora naturvårdsinsatser för att skapa en miljö där fåglarna trivs, vilket i sin tur leder till ökad biologisk mångfald. Foto: Bernt Karlsson

Olika syn på fiskare och jägare

Olika syn på att jaga utsatt vilt jämfört med att fånga odlad fisk beror också delvis på hur olika dessa varandra när stående fritidsaktiviteter brukar återspeglas i media. Fiskaren framställs ofta som en mysig figur medan jägaren är en lust­mördare. Ändå är jakt och fiske i grunden samma handling och jägaren respektive fiskaren ofta en och samma person.

Riksdagsmotioner

Det har till och med skrivits riksdagsmotioner med krav på förbud mot så kallad godsjakt, det vill säga jakt efter utsatta fåglar som arrangeras för betalande gästjägare.

Att det också blivit väldigt vanligt att sätta ut fisk, till och med främmande fiskarter, och via annonser buda till upphaussa de fiskepremiärer har däremot aldrig någon riksdagsledamot funnit skäl att invända emot.

Det finns därför anledning att tro att kritiken mot specifikt jakt på utsatta fåglar springer från ett emotionellt grundat motstånd till jakt över huvud taget.

För den som är resultat inriktad är det nämligen lätt att inse att verksamheten totalt sett är väldigt positiv för viltet och naturen. Det är en ekosystemtjänst.

Allt vilt som fälls hamnar dessutom på matbordet, antingen i det egna köket eller kanske på någon restaurang. Det är ett naturligt producerat, klimat neutralt och välsmakande viltkött som serveras, i stället för någonting annat som säkert tagits fram på ett mindre hållbart sätt.

”Hållbar fågeljakt” finns inte att tillgå som tryckt bok, men går att komma över digitalt.