Jägareförbundet: Nej till jakt på kultingförande vildsvinssugga
Jägareförbundet säger nej till Naturvårdsverkets förslag om att jakt på kultingförande vildsvinssugga. Förbundets uppfattning är viltet kan utsättas för onödigt lidande om verkets förslag vinner gehör.
Naturvårdsverket föreslår att den särskilda fredningsbestämmelsen för suggor som åtföljs av smågrisar tas bort. Naturvårdsverket anser att ”en sugga som åtföljs av smågrisar eller dias är alltså alltjämt fredad”. Myndigheten hänvisar till paragraf 27 i jaktlagen som stöd för sin uppfattning.
LRF gör tummen upp för jakt på kultingförande vildsvinssugga
Men Jägareförbundet delar inte den uppfattningen. Enligt förbundets uppfattning går det inte att likställa suggor som åtföljs av smågrisar med digivande suggor med hänvisning till 27 § jaktlagen. ”Om frågan skulle dras till sin spets så skulle Naturvårdsverkets uppfattning innebära att det aldrig skulle gå att fälla ett hondjur av klövvilt då en säker bedömning av huruvida ett hondjur är digivande endast kan ske efter att djuret fällts. Detta gäller framförallt vildsvin eftersom de kan vara digivande året om”, skriver Jägareförbunder i sitt remissvar.
Onödigt lidande
Jägareförbundets uppfattning är att jakt ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidanden. ”Detta innebär att jägare inte bör fälla hondjur som åtföljs av sina ungar, likt den bestämmelse som nu gäller för suggor som åtföljs av smågrisar”, skriver förbundet.
Och Jägareförbundet fortsätter: ”Om en älgko kommer med sin eller sina kalvar i följe, får hon inte fällas för då vet jägaren att kalvarna kan orsakas onödigt lidande.
Man bör heller inte fälla en älgko utan att iaktta älgkon under en så pass lång tid eller sträcka så att man rimligen kan anta att älgkon inte åtföljs av en eller flera kalvar. Men har man gjort en rimlig bedömning är det inte fel att fälla hondjuret även om det senare visade sig att det fanns mjölk i juvret”.
Klarar sig själva
Till sist påpekar Jägareförbundet i sitt remissvar att ”jakttiderna har satts med utgångspunkt från att ungar ska kunna klara sig själva om moderdjuret fälls vid jakt. Det kan därför inte förhålla sig så att alla digivande hondjur alltid är fredade med hänvisning till 27 § jaktlagen, utan endast hondjur som åtföljs av sina ungar, i mer eller mindre omedelbar närhet av moderdjuret och då de är beroende av moderdjuret.”
Så säger Jaktlagens paragraf 27
”Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.”
Läs mer om Jaktlagen här (extern länk)
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.