Hur många svenska jägare vet hur en guldfläckig mangust ser ut? Eller en svartsvansad präriehund? Att det inte är särskilt många är ingen vågad gissning.

Trots det finns arterna med i första punkten i bilaga 4 i de nya jakttiderna – Jakt för att förebygga skador av vilt, och som får jagas året om för att förhindra skador orsakade av främmande viltarter, som det heter.

EU:s regler

Men varken de ovan nämnda eller till exempel axishjort och röd muntjak finns i Sverige. Att de ändå är med i den svenska jaktförordningens skyddsjaktsbilaga har en förklaring:

Per-Arne Åhlén. Foto: Privat

– De ingår i EU:s lista över invasiva arter av särskild betydelse, och måste därför föras upp som sådana av samtliga medlemsländer, säger Per-Arne Åhlén.

Han basar för Svenska Jägareförbundets Mårdhundsprojekt, som också hanterar andra icke önskvärda arter.

Illegalt husdjur

Andra arter som räknas upp under skyddsjaktsbestämmelsens första punkt, och som man inte direkt förväntar sig stöta på under rådjursjakten, är bison, strimmig skunk, sumpbäver, sikahjort och wapiti.

– Sikahjort har vi inga kvar, även om de har funnits. Ingen wapiti heller. Skunk kan hållas som illegalt husdjur så den skulle kunna dyka upp i Sverige. Någon sumpbäver kan jag inte tänka mig att vi har. Bison finns i hägn, och man kan inte utesluta rymningar, säger Per-Arne Åhlén.

Kanin och mufflon

Utöver dessa med svenska mått mätt exotiska djur finns i den invasiva uppräkningen några arter som påträffats i landet, och ett par som är eller har varit vanligt förekommande och som av många kommit att uppskattas som värdefulla jaktvilt:

Mink, frett, mårdhund, stenmård, tvättbjörn, mufflon, bisam och vildkanin.