Ejderjakten är liten och utövas av ett fåtal jägare. I Blekinge, utanför Utlängan i den östra delen av skärgården, jagar Jonas Fränne sjöfågel.

Han blir djupt bedrövad när han nås av nyheten att regeringen ändrat sitt tidigare jakttidsbeslut. Inte för att man rättat till den felaktiga ripjakttiden, utan för att hans älskade ejderjakt offrades i stället.

– Vi har kämpat för ejderjakten och tyckte förstås att det var skönt att den fanns kvar i regeringens beslut i början på maj. Nu rivs allt upp, säger Jonas Fränne.

I ett pressmeddelande säger landsbygdsminister Jennie Nilsson att ejderjakten stoppas i väntan på att en internationell förvaltningsplan ska tas fram och regeringen ska återinföra jakten på ejder så snart en sådan är på plats.

Kunskap försvinner

Det är emellertid inte något som lugnar Jonas Fränne.

– Vem vet hur lång tid det tar att få fram en sådan plan? Och vad kommer den att innehålla? Den här pausen riskerar att bli lång, och det är närmast ett ögonblicks verk att ödelägga våra urgamla jakttraditioner.

Jonas Fränne talar om att båtar som används vid ejderjakten snabbt förfaller om jägarna inte har anledning att underhålla dem. Kunskap om hur man säkert tar sig ut till vattnen där jakten bedrivs faller snabbt i glömska, när den inte löpande överförs till nya generationer.

– Risken finns att den här pausen varar till den siste ejderjägaren gått i graven. Generationers kunskap försvinner i en handvändning, när den inte får praktiseras, säger Jonas Fränne.

Ändrat beslut

När Svensk Jakt når den synnerligen erfarne ejderjägaren Arne Hjalmarsson sitter han på Stenshamn i Blekinge skärgård och tittar på ejderhanar som redan börjat sträcka tillbaka.

– Visst har ejdern minskat, men det finns ju fortfarande många kvar. Jakten är så försvinnande liten att det inte finns någon anledning att stoppa den. Samtidigt är vi så få kvar som jagar ejder, och det är väl därför man tycker att det går bra att göra så här mot oss, säger Arne Hjalmarsson.

Arne Hjalmarsson efter en fin dag under ejdersträcket i Blekinge skärgård. Nyheten om att regeringen ändrat tidigare jakttidsbeslut och nu stoppar ejderjakten gör honom mycket bekymrad. Foto: Ulf Lindroth

Han tycker att det är mycket märkligt att beslutet om att tillåta fortsatt ejderjakt ändras av regeringen, redan en månad efter att det tagits.

– Om man nu måste ha en förvaltningsplan hade det väl gått bra att ha kvar den lilla jakten tills en sådan var framtagen. Så var det ju i det första beslutet. Vad är det som hänt på en månad som får landsbygdsministern att ändra sig?

Traditioner förstörs

Precis som Jonas Fränne är Arne Hjalmarsson orolig för att pausen kan bli lång, och ser en risk i att jakten aldrig återinförs.

Arbetet med förvaltningsplanen är i gång, och svenska ejderjägare kan kanske nu ställa sitt hopp till danskarna där jakten är betydligt större, vilket innebär att de borde vara angelägna om att få en plan på plats.

– Vi får hoppas på det. Att det finns de som driver på. Kunskap och traditioner går snabbt att förstöra, säger Arne Hjalmarsson.

Vanligt byte förr

Mats Södling jagar sjöfågel i S:t Anna skärgård i Östergötland. Nu för tiden skjuts det i princip aldrig ejder i mellanskärgården, där han jagar, men för 30-talet år sedan utgjordes ejder 50 procent av jaktbytet vid premiären.

– Vi jagar inte längst ut i skärgården på sträckande fågel. Inomskärs är det så totalt annorlunda mot tidigare. De få ejdrar som finns här är borta när jakten börjar.

Det hindrar emellertid inte Mats Södling att ha synpunkter på den stoppade jakten:

– En jakt som försvinner är inte lätt att få tillbaka. Och varför svenska jägare inte ska få fälla några hundratals fåglar när de danska skjuter tusentals är svårt att förstå. Man kan säga att de ejdrar som häckar i våra skärgårdar fälls i Danmark i stället, och det är ju lite snett, säger han.

Mats Södling, sjöfågeljägare i S:t Anna skärgård, konstaterar att en jakt som en gång försvinner inte är lätt att få tillbaka.