Forskarna Göran Ericsson, Fredrik Widemo och Kjell Leonardsson kommer i sin rapport fram till att sambandet mellan antalet älgar och skadade stammar inte är solklart. Foto: Lars-Henrik Andersson & Jenny Svennås Gillner

Del 6: Forskarna: Skjuta älgar inte enda vägen till målen

Premium

Ett av de i dagsläget viktigaste målen inom svensk älgförvaltning är mängden betesskador på skog. Ändå är det knappt något älgförvaltningsområde i landet som når målen för betesskador – trots vikande älgstammar.

På uppdrag av Naturvårdsverket har tre forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersökt sambandet mellan antalet älgar och skador på tallar.

När den svenska älgstammen minskar höjs allt fler upprörda jägarröster runt om i landet.
Samtidigt kämpar markägarsidan med att nå de skogliga målen.
I den här artikelserien får jägare, myndigheter, markägare och forskare göra sina röster hörda. För förvaltningen är komplex – och svaren många. Frågorna kanske än fler.
Ingen tycks göra fel – men blir det rätt?

 

I rapporten Samförvaltning av älg och skog – analyser av den nya älgförvaltningen under perioden 2012-2021 har forskarna Fredrik Widemo, Kjell Leonardsson och Göran Ericsson undersökt hur väl älgförvaltningsområden uppfyller sina populationsmål, samt sambanden mellan älgstammens täthet och skador på skog mätta med inventeringsmetoden ÄBIN.

Rapporten utgår från starten av det nya älgförvaltningssystemet som sjösattes 2012, vilket också innebar att landet delades upp i 149 älgförvaltningsområden med varsin älgförvaltningsgrupp.

I den här artikeln kommenterar forskaren och SLU-professorn Göran Ericsson material hämtat ur rapporten och svarar på frågor rörande resultatet.

 

Vill du läsa rapporten i sin helhet hittar du den här, på Naturvårdsverkets hemsida.

Saknar föryngringsmål

”ÄFO-planerna innehåller kvantitativa mål för älgstammens täthet och för den högsta acceptabla nivån av skogsskador, samt för avskjutningen som är den huvudsakliga åtgärden för att nå täthetsmålen. Däremot saknas mål för föryngringen av skog i planerna, trots att befintlig forskning liksom våra nya analyser visar att föryngring med tall är en av de viktigaste faktorerna som påverkar skadebilden.”

 

Så skriver ni i er rapport. Menar ni att det finns brister i förvaltningen?
– Ska vi diskutera förvaltning av betesskador måste man titta på hur mycket tall och foder det finns i landskapet. Om man bara tittar på antalet älgar missar man hur mycket foder som behövs över tiden, där en viktig

Göran Ericsson, SLU. Foto: Jenny-Svennås Gillner

komponent är tall.

– Om man bara fokuserar på antalet älgar kanske man fortsätter att få ökande betesskador – trots att man minskar älgpopulationen – om man inte vet att man samtidigt minskar mängden foder. Det är egentligen det som hänt i delar av landet. Att den tillgängliga fodermängden kan ha minskat, säger Göran Ericsson.

 

Med det sagt, anser ni att älgförvaltningen bygger på felaktigheter?
– Det kan vi inte säga. Den behöver bygga på mer data och material än vad den bygger på idag. Vi vill väldigt tydligt säga att man ska lyfta in och titta på hur mycket foder som finns, hur mycket tall det finns och hur man ökar mängden tall. Det är inte något nytt.

 

Varför är betesskador ett mått i förvaltningen, men inte föryngringen av skog?
– Det kan man problematisera, men det är så Sverige valt att hantera det från 2012 och framåt.

 

Göran Ericsson menar att han och hans forskarkollegor inte är först med att komma fram till samma resultat. Foto: Lars-Henrik Andersson

Når inga mål med bara skjutna älgar

”Bara 3,0% av 132 ÄFO:n som hade en medelskadenivå under 5 %”

”Det finns inget som tyder på att det går att nå dagens tak för skador enbart genom att skjuta fler älgar utom i undantagsfall, såvida inte älgen utrotas helt – vilket inte är något alternativ eftersom den är en naturlig del av skogsekosystemet. Därmed är det inte realistiskt att nå dagens mål med dagens åtgärder. Det är av avgörande betydelse för tilliten till förvaltningen att införliva resultaten från aktuell forskning på flerartsförvaltning och samförvaltning så att förvaltningen verkligen blir ekosystembaserad och adaptiv”, skriver forskarna i sin rapport.

 

En stor del av förvaltningen drivs av skadenivåer, men är målen ouppnåeliga?
– I många fall är det så, om man inte tar in foderaspekten på landskapet och aspekten av vilka andra klövvilt som finns på landskapet. Man kan inte bara fokusera på älgar för att hantera betesskadeproblematiken.

– Det är egentligen inte så svårt, men inte så enkelt som att om man halverar älgstammen så halverar man betesskadorna.

 

I rapporten nämner ni till och med en revidering av föreskriften för jakt efter älg (NFS 2011:7)?

– Ja, det skriver vi som förslag.

– Om man har försökt under lång tid men inte nått målen, då måste man väl lägga fram och titta på olika vägar fram? För jag tror att alla är intresserade av att få en lösning på betesskadeproblematiken, säger Göran Ericsson.

Svag koppling

”Den stora mellanårsvariationen i andelen skadade tallar gör att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att fastställa förvaltningsmål för älgpopulationens storlek enbart baserat på andel skadade tallstammar enligt ÄBIN, mätt med dagens metod och inventeringsinsatser. Särskilt som sambanden mellan älgtäthet och skador är svaga”, skriver forskarna i den rapport som förra året lämnades till beställaren, Naturvårdsverket.

– Om det finns ett ett-till-ett-förhållande får man en effekt direkt, som är 100 procent ungefär. För om man då skjuter en älg minskar betesskadorna med lika mycket. Men det forskningen säger är att om man skjuter en älg som så minskar inte betesskadorna motsvarande en älg. Det är det som är den springande punkten – att det inte finns något linjärt samband.

– Det finns andra saker som förklarar varför det uppstår betesskador, och en viktig sak är hur mycket tillgängligt foder det finns.

 

Forskarna lyfter möjligheten att revidera föreskriften för jakt efter älg (NFS 2011:7). Foto Lars-Henrik Andersson

Det finns redan flera studier som visar att andelen skadade tallar minskar med ökande förekomst av tallar, och även rapporter som visar att tätheten av älgar är av mindre betydelse för skadorna. Ni visar samma sak. Varför implementeras inte detta i förvaltningen?

– Förvaltningen är regionaliserad och ganska lokal. Besluten och målsättningarna har man kommit fram till i samförstånd. Det är ingen som överprövar dem i Sverige.

– Det är mycket beslut som tas på nivån av viltförvaltningsdelegation, men också på älgförvaltningsområdesnivå. Det är egentligen på den nivån frågan om varför man inte når målen ska ställas.

 

Varför tar man fram samma underlag flera gånger?
– Det är en jättebra fråga, säger Göran Ericsson.

 

Har du också något ämne som bör lyftas, hör av dig till Svensk Jakt med läsartips!

 

Har du åsikter om den svenska älgförvaltningen? Gör din röst hörd genom ett debattinlägg!  Mejla: debatt@svenskjakt.se

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev