Vem har rätt att upplåta jakten i fjällvärlden? Staten eller samebyarna? Och vilka kommer ha möjlighet att jaga i fjällen i framtiden? Vi gav oss ut på en månghundraårig resa, från nutid tillbaka till 1500-talet för att försöka bringa klarhet i frågan. Det visade sig att svaret är långt mer komplicerat än vad både Girjasdomen och Renmarkskommitténs promemorior ger sken av.

Eric M Runesson. Foto: Högsta domstolen

Vem har rätt att upplåta jakten och fisket på statens marker i Lappland och på renbetesfjällen? I promemoria 18, som är författad av Renmarkskommitténs ordförande Eric M Runesson är det tämligen glasklart, i varje fall när det gäller Lule lappmark:
”Det historiska materialet visar genomgående och entydigt att samer sedan urminnes tider kontinuerligt har använt marken i Lule lappmark för jakt, fiske och renskötsel.”

Inte säker

Runesson menar också markkonkurrensen är ”grundligt utredd av historiker”.

Han är dock inte lika tvärsäker när det gäller Torne lappmark, men konstaterar ändå:
”De samebyar som verkar på mark under statens omedelbara disposition i området kan på goda grunder göra gällande att de har upparbetat en ensamrätt grundad på urminnes hävd till småviltsjakt och fiske under perioden fram till omkring år 1750 och att tillräcklig konkurrens för att hindra upparbetande av en hävd inte kan påvisas.”

Skilda åsikter

Det fanns enligt Runesson alltså inte tillräcklig konkurrens.

Det håller dock inte staten med om.

Det framgår tydligt när staten genom Justitiekanslern, JK, svarar på den stämning som Talma sameby lämnade in till Gällivare tingsrätt i maj 2022.
Talma sameby vill, liksom Girjas, ha ensamrätt till jakten och fisket.

Högsta domstolen ansåg i fallet med Girjas att det under mitten av 1700-talet hade utvecklats en rätt för enskilda samer att råda över jakten och fisket inom samebyns byområde. Bedömningen grundades på att samerna under lång tid, kontinuerligt och utan protester från vare sig kronan eller andra, hade utövat jakt och fiske på området.

”Tyvärr har även forskningen visat väldigt lite intresse för övrig befolkning i Norrlands inland ”
– Jonny Hjelm

Andra kan ha befolkat området

Staten menar dock att Talma sameby inte kan anses ha ensamrätt grundad på urminnes hävd eftersom ”…även andra kan ha befolkat eller uppehållit sig i området under den tid då samebyn menar att hävden upparbetades”, skriver JK i sitt svaromål.

Justitiekanslern menar att om ensamrätt till jakten ska grundas på urminnes hävd, så måste man även ta hänsyn till i vilken utsträckning konkurrerande markanvändning förekommit.

JK anser att det har förekommit en konkurrerande markanvändning på området.

Alltså finns det en alternativ historiebeskrivning.

Forskare tveksam till slutsatser

Det finns även forskare som är tveksamma till utredaren Eric M Runessons slutsatser.

Jonny Hjelm är professor i historia vid institutionen för idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet. Han är kritisk till både den samiska forskningen och de tvärsäkra slutsatserna om vilka folkgrupper och vilken etnicitet som har bättre rätt än andra till den svenska fjällvärlden.

Kritiserat sameforskning

Jonny Hjelm.

Hjelm har nyligen skrivit ett kapitel i antologin ”Hålla huvudet kallt. Om distanserat engagemang i en uppjagad tid” (Daidalos förlag 2023).
Jonny Hjelm har tidigare kritiserat sameforskningen och ifrågasätter gamla sanningar, inte minst de som han anser bygger på någon form av känslomässig kollektiv skuld och som är starkt präglad av dagsaktuella politiska ställningstaganden.
– Som forskare måste du hålla huvudet kallt, säger Jonny Hjelm.

Svårt att ifrågasätta

Han pratar om en samhällsförändring där ”rätten till känslor” gör det svårt att kunna ifrågasätta vissa saker.

– Är du för eller emot samers rätt? Huvudnarrativet blir att svenska statens politik har varit orättfärdig och rasistisk, till och med ibland ”ond”. Den var det då och är det än i dag. Men är det så? frågar Jonny Hjelm retoriskt.

Vanligt med ojämlikhet

Enligt honom är de kulturmöten som ägt rum under de senaste 500–1.000 åren på Nordkalotten i tid utdragna, och där individer och sociala gruppers kulturer flätats ihop på ett komplicerat sätt.

– Det har så klart inte rört sig om jämlika kulturmöten, men historien lär oss att ojämlikhet varit mer regel än undantag, säger Jonny Hjelm.

Ensamrätt

Han anser att Eric M Runessons slutsatser (som bygger på befintlig ”historievetenskaplig litteratur”), att samer som före mitten av 1700-talet levt på statens mark i Lappland ostört upparbetat en ensamrätt till småviltsjakten och fisket, framstår som kategoriska. Enligt Jonny Hjelm riskerar dessa slutsatser ge intrycket att alla individer i Lappland då var, och själva upplevde sig vara, samer – med den innebörd som i dag finns i samebegreppet.

– Vi vet att det rörde sig olika slags människor på Nordkalotten, det idkades handel med päls och lax, och birkarlarna (handelsmän) var viktiga för de här människogrupperna. Enklare bofasthet och odlande förekom tidigt på sina håll. Det är riskabelt att utan djupare problematisering projicera nutidens etnicitetsbegrepp bakåt i tiden, eftersom man på den tiden inte såg på etnicitet på det sättet som vi gör i dag. Det riskerar bli begreppsanakronism, säger Jonny Hjelm och betonar att etnicitet har en subjektiv komponent.

– Man upplever sig ha en viss etnicitet. När det gäller dåtidens samer vet vi lite om hur de individuellt och kollektivt uppfattade sig själva utifrån ett modernt etnicitetsperspektiv. Deras samiska identitet har filtrerats och tolkats av dåtidens samhälleliga eliter, inte minst det svenska prästerskapet, och vad de tyckte sig förstå om det samhälle och de individer de mötte.

Jonny Hjelm utmanar forskningen. Foto: Lars-Henrik Andersson

Utmanat forskningen

Han har med kritiska ögon och ifrågasättande utmanat både kollegor och den forskning som bedrivits – och som bedrivs i dag – inom området.

– Jag är mest kritisk till att man inom forskningen de senaste 20 åren riktat huvudintresset mot renskötande samer, medan vi vet väldigt lite om samer som exempelvis bor i storstäder och de som jobbar i Norrland inom skogs- och gruvnäringar och med annan naturresursexploatering, säger Jonny Hjelm och fortsätter:

– Detsamma gäller även de många samer som arbetar inom vården och turistnäringen. Tyvärr har även forskningen visat väldigt lite intresse för övrig befolkning i Norrlands inland. Vad tänker de om nyttjandet av naturresurser? Svante Isaksson har i ett par böcker visat hur laddade de här frågorna är. Det handlar inte bara om möjligheterna att gå ut i skogen med ett hagelgevär. Det handlar om så mycket mer för de människor som bor i inlandet. Här behöver den akademiska forskningen ta krafttag.

Stora osäkerheter

Jonny Hjelm menar att före 1200-talet vet vi egentligen inte mycket om olika gruppers etnicitet med betoning på etnicitetens subjektiva, upplevda dimensioner.

1977 uttalade Sveriges riksdag att samerna är ett urfolk i Sverige. År 2000 infördes en minoritetsspråklag för bland andra samerna som sedan 2011 är erkända som ett folk i Sveriges grundlag. I egenskap av urfolk har samerna ett folkrättsligt skydd. Källa: Sametinget / Foto: Kjell-Erik Moseid

– Arkeologiska fynd ska tolkas etniskt-kulturellt, dateras bakåt i tiden så att säga, och här finns stora osäkerheter. Vad som ytterligare komplicerar saken är den ’folkblandning’ som ägt rum kontinuerligt, i så måtto att individer bildat par över kulturgränser och fött nya generationer. Gränserna mellan etniska grupper var, och är, inte skarpa utan flytande och överlappande, berättar Jonny Hjelm och fortsätter:

– Det som slår mig är att forskningen från 1700-talet och framåt visar att jättemånga nybyggare faktiskt var samer. De definierades utifrån vad de sysslade med. Var de jordbrukare med binäringar så var de nybyggare, och sysslade de med ’lappska näringar’ var de ’lappar’. Under 1800-talets andra hälft hade det gått så långt att prästerna, som skulle ange folkstamstillhörighet, kunde ha mycket svårt att göra det på ett meningsfullt sätt.