fredag 27 januari

Premium

Foto: Olle Olsson

Lågorna slukade inte älgjakten

Premium

En skogsbrand ödelade fyra femtedelar av deras jaktmark. Även slakteri och samlingsplats togs av lågorna och någon älgjaktspremiär
i oktober som traditionen säger blev det aldrig förra hösten. Men nu jagas det åter älg inom brandområdet och älgarna har hittat tillbaka till de vidbrända markerna.

Olle Olsson Publicerad 9 oktober 2022 - 08:20

Reportaget publicerades första gången i Svensk Jakt nummer 1/2020.

 

När jaktledaren Tor Lindqvist stryker kopplet på sin laika Azze är det officiellt. Älgjakten 2019 kan börja för Långskogen-Gammelvallens viltvårdsområde den andra måndagen i oktober.

Azze försvinner i god fart och Tor tar sikte mot toppen av den bergsbrant som reser sig framför oss, samtidigt är det säkert fler än en passkytt som häller upp sin första kopp kaffe för dagen.

 

Exakt hur många hektar som brann sommaren 2018 är svårt att få fram uppgifter på, men för att gå runt området där de tre bränderna härjade runt Kårböle krävs en marsch på 12,5 mil. Foto: Olle Olsson

Annat var det i juli 2018 när en våldsam skogsbrand ödelade allt i sin väg, inklusive älgpremiären. Brandens skador var alltför stora och det var till en början farligt att ens befinna sig inom brandområdet.

 

”Det var första gången på 50 år som jag inte var med och jagade på älgpremiären i oktober.”
– Anders Lindqvist

 

– Det var första gången på 50 år som jag inte var med och jagade på älgpremiären i oktober. Jag åkte och jobbade i stället, det kändes otroligt märkligt, berättade jägaren Anders Lindqvist, bror till Tor, när jaktlaget samlades i den nybyggda samlingskojan tidigare på premiärmorgonen.

Efter skogsbränderna – bara minnen, aska och kostnader återstår

Men det går tungt för oss när den första bergsbranten för dagen forceras. Här har branden inte härjat och det är snårigt, brant och blött. När vi en halvtimme tidigare klev ut ur bilen var det råkallt. Nu är det varmt, svettigt och andfått.

Vi har kommit upp på en bergsplatå. Där möts vi av ett större hygge. Här har branden rasat och man ser en tydlig gräns mellan bränd och obränd mark.

 

Brandens centrum

Sommaren 2018 kommer för alltid att förknippas med den enorma värmeböljan som aldrig ville vika sig och de svåra skogsbränderna som härjade i främst Dalarna, Gävleborg och Jämtland.

Ljusdals kommun drabbades hårt då tre stora skogsbränder, Ängra, Enskogen och Nötberget, rasade samtidigt runt byn Kårböle.

 

Tor Lindqvist framför det som återstod av Långskogen-Gammelvallens slakteri direkt efter branden 2018. Foto: Olle Olsson

Långskogen-Gammelvallens viltvårdsområde drabbades hårt av branden i Enskogen. Ungefär 4.000 av jaktlagets 5.200 hektar blev till aska vid den svårsläckta skogsbranden. Dessutom utplånades både jaktlagets älgslakteri och samlingsplats av lågorna.

– Branden började en kilometer från vårt slakteri och spred sig blixtsnabbt. Det här brann nog upp redan den första dagen, berättade Tor Lindqvist, som också är ordförande för området, när Svensk Jakt var på plats i brandområdet i augusti 2018, bara ett par veckor efter att lågorna släcktes.

 

Skogsbranden vid Enskogen ödelade många tusen hektar skog innan den till slut kom under kontroll. Foto: Olle Olsson

Förutom de personliga tragedier som drabbade många när skog och fastigheter brann ner funderade både Tor och många med honom på hur det skulle bli med den framtida älgjakten?

– Man undrar ju hur det kommer att påverka löshundsjakten – och hur länge den påverkas, frågade han sig då.

 

Första smällen!

Plötsligt hörs ett ljuddämpat studsarskott några hundra meter ner i den brant som vi nyss tagit oss uppför. Snart får den första smällen sällskap av ytterligare två.

Inom kort knastrar det till i kommunikationsradion. Det visar sig att Mattias Hansson blivit premiärskytt 2019 då han fällt både kalv och ko.

Tor Lindqvist skiner upp. Älgjaktspremiär och två älgar på marken efter en halvtimme.

 

Gott om älg

Svensk Jakt var åter på plats i brandområdet i slutet av november 2018. För mot alla odds hade älgjakten ändå dragit igång för Långskogen-Gammelvallen. Jakten inleddes en månad efter premiären i oktober, alltså bara några månader efter att skogsbränderna härjat som värst.

Gott om älg i brandhärjat område

Märkligt nog fanns det redan då gott om älg i de brända områdena. Samtidigt arbetade skogsentreprenörer dygnet runt för att ta reda på det brandskadade virket. För den som jagat på marken sedan 1970 var det svårt att föreställa sig hur det skulle komma att se ut när det mesta av den täta skogen skulle bli öppna hyggen.

 

Bara en vecka efter bränderna släcktes sågs de första björkskotten.

Bara en vecka efter bränderna släcktes sågs de första björkskotten. Foto: Olle Olsson

– Det som förut var skog kommer att bli hyggen. Det ställer nya krav på säkerheten när markerna förändras, sa en ändå förhoppningsfull Tor Lindqvist.

– Och vi har mycket att göra inför nästa år. Ett nytt slakteri ska byggas och vi måste bygga nya älgpass där de gamla har brunnit ned. Och vi behöver flytta många pass, tillade han.

 

Nya postställen

Elva månader senare står Tor där på bergsplatån och gläds åt det faktum att det åter är älgjaktspremiär och att det fortsatt verkar finnas älg i de brända områdena. Många postställen har flyttats sedan sist och många pass är ännu inte uppbyggda.

Upplevelsen blir inte sämre när ett nytt upptag hörs några hundra meter bort.

Åter nere i branten som vi nyss stretat oss uppför.

– Älg på gång, viskar Tor.

 

Foto: Olle Olsson

Det hörs tydligt hur horn slår i grenarna när en älgtjur modell större kommer rusande uppför berget, rakt mot oss. Spänningen stiger och vi räknar sekunder innan tjuren ska kliva ut framför oss. Men strax utom synhåll viker tjuren lite i sin kurs och följer en annan åsrygg än den vi står på. Vi ser tjuren när den passerar i god fart förbi oss. Hack i häl kommer en jämthund och strax därefter även Azze.

– Det gick lite för fort och det var lite för långt för att jag skulle skjuta, konstaterar Tor och plockar ut patronerna ur sin dubbelstudsare.

 

Tor Lindqvist. Foto: Olle Olsson

I stället tar han fram hundpejlen ur fickan och fortsätter att följa jakten på skärmen. Där syns hur älg och hund rör sig mot en passlinje. Men som så många gånger förr letar den rutinerade herren sig ut där det finns ett hål i linan. Snart passeras rågången och två hundar är därmed ute ur marken.

– Det blir till att åka och hämta dem. Det är sådana olater man lär hundarna när man tvingas jaga i vargmarker. Här vågar man inte ha en hund kutande på skogen hur som helst och då lär de sig heller inte att komma tillbaka som de gjorde förr, konstaterar Tor Lindqvist.

Just som vi ska gå mot bilen får vi sällskap av en annan hundförare i jaktlaget, Christian Skalberg. Det var hans jämthund som fick tag på tjuren.

 

Gröna partier mitt i brandområdet

Vi tittar ut över det brända hygget en sista gång.

– Det var en märklig brand. För här och där finns mindre gröna partier mitt i områden där det brunnit hårt. Det är förmodligen där älgarna hittar mat, säger Tor Lindqvist innan vi går.

 

Färre jägare

Före branden var det 34 älgjägare i Långskogen-Gammelvallen. Vid årets premiär har antalet sjunkit till 26.

– En del kunde inte komma den här gången, medan någon annan är så illa berörd av det som hände att de inte orkar jaga i de här markerna ännu, säger Tor sammanbitet.

 

”Vi hade vårt gamla slakteri fullvärdesförsäkrat och tack vare det har vi fått ut försäkringspengar för att bygga ett nytt. ”

– Tor Lindqvist

 

Sedan förra året har jaktlaget tvingats gå igenom samtliga pass. Många har de tvingats flytta på grund av de kilometerstora hyggen som uppstått till följd av branden. Dessutom står ett nytt, toppmodernt slakteri på plats.

 

Det nybyggda slakteriet. Foto: Olle Olsson

– Vi hade vårt gamla slakteri fullvärdesförsäkrat och tack vare det har vi fått ut försäkringspengar för att bygga ett nytt. Det har kostat många hundra tusen kronor och vi hade aldrig klarat detta om det inte vore för att vi hade försäkring, berättar Tor.

Eftersom två hundar gått ut ur såten går ännu en hundförare in i området för att få en effektivare jakt. Och det tar inte lång stund innan Anders Lindqvists jämttik Raisa får älgkontakt.

 

Frostnupen myr

Någon kilometer från jakten sitter 18-årige Linus Lindqvist, barnbarn till Anders, på pass 52 i kanten av en vackert höstfärgad och frostnupen myr. Eller Bilpasset som det kallades en gång i tiden.

– När min far Helge var med och bildade området på 40-talet gick det faktiskt att åka bil upp till det här passet. På den tiden var det bara en jägare i gänget som hade bil så de brukade turas som att låna den och åka upp dit, berättar Anders Lindqvist.

Det här är andra gången i livet Linus sitter själv på älgpass, han har aldrig skjutit någon älg och att han fått just det här passet är en slump. Vid morgonens lottdragning fick han egentligen ett annat postställe, men då en av jägarna inte dök upp på morgonen blev det ett pass över. Nummer 52. Och eftersom det anses vara ett av de bättre passen flyttades Linus dit.

 

Ung jägarlycka

Det ska visa sig vara ett lyckodrag. Men det vet inte Linus där han sitter och eldar.

Första såten har pågått i nästan fyra timmar, det är lite kallt och han har ingen aning om att älg är på väg. Därför står studsaren mot ett träd ett par meter ifrån honom.

 

Linus Lindqvist med sin första fällda älg som han sköt för jämthundstiken Raisa. Foto: Olle Olsson

Plötsligt kommer ko och kalv ut på myren till höger. De följer kanten rakt mot den unge jägaren, som upptäcker älgarna, men han är tvungen att ta ett par steg för att få fatt på sin studsare.

– Då upptäcker kon mig och vinklar rakt ut över myren med kalven efter sig, berättar Linus.

 

Tur behövs

Men den här gången har han den lilla tur som oftast behövs för en lyckad jakt. Ute på myren byter älgarna riktning och springer sakta med bredsidan mot honom.

Skottet går och kalven lägger sig direkt. Linus Lindqvist kan från denna stund för alltid kalla sig älgskytt.

– Allt gick så fort att jag knappt hann bli nervös. Men efter att jag sköt kom det över mig, berättar en glad, men samlad jägare som under uppsikt av morfar Anders får ta ur en älg för första gången.

 

”Nu måste vi se framåt”

Med där på myren är även Tor Lindqvist. Mycket i Långskogen-Gammelvallens viltvårdsområde är förknippat med familjen Lindqvist. För även den tredje brodern, Mats, jagar i laget. Pappa Helge Lindqvist var med och bilade området 70 år tidigare och när Linus älgkalv blir den första älgen att hängas upp i det nybyggda slakteriet efter branden känns det naturligt.

 

Linus Lindqvist till­sammans med Tor Lindqvist samt morfar Anders Lindqvist, längst till höger. Foto: Olle Olsson

För även om minnena och lämningarna av branden finns kvar är älgjakten tillbaka och det börjar så sakteliga stakas ut en väg framåt.

– Det som har hänt har hänt. Det är som det är. Nu måste vi se framåt, det finns ingen annan väg, säger Anders Lindqvist, när vi lämnar Linus Lindqvist med sin första fällda älg.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Senaste nytt

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Mina artiklar

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev

Svensk Jakt på Instagram