söndag 26 maj

Premium

Att som jägare få uppleva dessa stunder är en ynnest. Den här individen är inte rätt för avskjutningen och får simma vidare. Foto: Mattias Stedt

Bäverjakt – vårens jaktliga höjdpunkt

Premium

Våren, för många ­jägare rent jaktmässigt en ­vilo­period, bjuder i allt fler delar av vårt land på fina jaktkvällar i bäverns ­tecken. Numera är det många jägare som ser fram emot ljumma och ljusa vår­kvällar, vakande vid hyddor, ­smygande längs älvar eller i maklig takt glidande fram på stilla vatten.

Reportaget publicerades första gången i Svensk Jakt nummer 4/2020

 

Förväntan är stor när det är dags för bäverjakt.

Det är sen eftermiddag när Elin Stjärnström och Patrik Lund, Katrineholm, lägger i den lätta aluminiumbåten vid ett vattendrag med både öar och insprängda vikar inför kvällens jakt.

 

Tålamod och spaning. Patrik och Elin tittar till kojorna, letar efter gnag och inspekterar stigarna som bävrarna använder innan det blir dags att välja en lämplig plats för kvällen.

Planen är att ro rätt i vind och söka ­av vattenbrynet efter aktivitet och därefter får situationen avgöra vad som sker. Stigar, fällda träd med ­färska gnag, allt som tyder på ­aktiv­itet är intressant när de ror fram längs vattenkanten.

–  Vi är noga med att inte skjuta sönder den fina bäverstammen vi har, men vi måste också se till att hålla den på en lagom nivå. Därför ska vi endast skjuta bävrar som föddes förra sommaren och här vet vi att det finns gott om både hyddor och föryngring, säger Patrik Lund innan han skjuter ut båten i vattnet.

Aktivitet runt ön

Försiktigt glider Patrik och Elin längs sjökanten och lokaliserar både hydd­or och fällda träd. Bäverns framfart är omisskännlig och förhoppningarna inför kvällens jakt är stora.

Mest aktivitet är det på en ö cirka 80 meter ut från fastlandet, med inte mer än 200 meter mellan två stora bäverhyddor.

 

Stora delar av strandkanten vittnar om bäverns närvaro och febrila aktivitet.

Efter en stund kommer en bäver simmande rakt mot båten. Vinden ligger helt rätt och bävern sätter sig vid vattenbrynet och börjar gnaga på en redan fälld trädstam. Solen är i det närmaste nere och bäverns bruna päls smälter bra in mot det mörka vattnet. Långsamt glider de båda jägarna närmare med båten.

Först på ett fåtal meter anar den oro, lyfter på huvudet och sänker det igen för att snabbt lyfta en gång till, likt en dovhind som försöker lura den smygande jägaren. Några ­sek­und­­er senare sjunker den ner i vattnet och simmar nyfiket runt ­båten innan den plaskar till och försvinner ner under den mörka ytan.

Rätt individ

–  Det är inte rätt bäver för avskjutning men alltid roligt att se dem så nära, säger Elin och pekar bort mot klipphällen på motsatt sida som en uppmaning till Patrik att nu är det dags att inta rätt position för kvällen.

Vid en berghäll på motsatt sida av kanalen görs skjutposition och ben­stöd i ordning och väntans stund är inne. Det sägs att tålamod är en jägar­es bästa vän, men här dröjer det inte länge förrän en stor bäver kommer simmande längs kanten på motsatt sida. Den tar sig ut till ytterligare en liten ö som inte är mer än sju meter i diameter, stannar någon minut och simmar tillbaka. En plats djuren troligt­vis använder till avträde och nu börjar det kännas hett, bävrarna är i gång.

 

Bäversvansen, karaktär­istisk och kraftfull.

Nu är ljuset på upphällningen och bävrarna är aktiva. I handkikaren ser Patrik en ung bäver sitta vid kojans vattenbryn.

–  Nu är en skjutbar bäver ute, men jag vill inte skjuta den i vattnet eller så nära kojan. Vi väntar tills vi får chans på land. Ett halvdant skott nära hyddan gör att vi förlorar den plus att kulfånget är dåligt i den ­riktningen, förklarar Patrik.

Att skjuta en bäver vid kojan är alltid en risk. Ett icke perfekt skott skulle olyckligtvis kunna orsaka att bävern simmar in i hyddan och dör där inne.

Knall bryter kvällens lugn

Rutinerat väntar Patrik på sin chans och efter en stund kommer den. En mindre bäver sitter i vattenbrynet under en granruska och en kula mantlas in i loppet. Patrik tar sikte och inväntar en bredsida innan en ljuddämpad snärtig knall bryter kväll­ens lugn. Lika snabbt som knall­en bröt kvällens magi återinfinner sig lugnet. Då sker något som får Patrik och Elin att både ­reagera och förundras.

 

Starka och böjda tänder skär likt stämjärn genom träd. ­Struktur­en i uppbyggnaden av bävertandens emalj är lik människans även om de kemiskt skiljer sig. ­Enkelt förklarat för­hindras bäverns tänder från att malas ner då de gnager genom att samman­sätt­ningen i emaljen har en högre andel järn än hos människan.

En annan årsunge simmar fram till den skjutna bävern och lyfter upp den. I ett par sekunder lyfter bävern upp den skjutna bävern, troligen sitt kullsyskon, som för att undersöka vad som har hänt. Ett lågt, gnälligt och aningen melankoliskt, ljud hörs över vattnet.

Nytt skottläge

Ytterligare en mindre bäver dyker upp längs vattenbrynet och den här gången är det Elins tur. Elin tar sikte och skjuter. Det är små marginal­er och inte många grader fel som behövs. Kulan tar i vattnet strax framför bävern som sitter precis i vattenbrynet. Bävern reagerar direkt, hopp­ar i vattnet och försvinner.

– Bävern rörde sig längs kanten så jag väntade in att den skulle lugna sig och visa en bredsida. När jag fick läge och kände att jag låg rätt tryckte jag av, men dippade lite så kulan tog i vattnet strax framför. Den plaskade till och försvann, men det känns bra att jag såg att det var en bom.

Innan ljuset gett med sig alltför mycket beslutar sig Patrik för att hämta den skjutna bävern.

 

Patrik Lund är noga med avskjutningen och det är i sista ljuset som ungbävrarna börjar visa sig och erbjuda en skottchans.

Framme vid bävern möts han av en syn som kan få vilken jägare som helst att känna både vördnad och respekt för denna viltart. Den tidigare observerade bävern som undersökt sitt syskon efter skottet är på plats och vill inte lämna dess sida. Patrik ror närmare och på bara några få meters avstånd plaskar bävern till med svansen och försvinner. Med undantag från ”plaskar till med svansen” ett beteende inte helt olikt älgkon som vakar vid sin kalv. Men i det här fallet ett syskon.

 

Bävern har en extra­klo med en lite speciell funktion. Den används som en kam för att putsa pälsen. Foto: Mattias Stedt

Den skjutna bävern är inte stor, det är inte någon imponerande trofé. Men det är inte heller syftet. Kvällens upplev­else med bävrar som simmat fram och tillbaka i vattnet, stora och små bävrar som bjudit på en först­klassig vår­känsla och en kväll som läggs i raden av fantastiska jaktminnen har nått sin ände.

En lämplig bäver är skjuten och kvällens uppdrag är slutfört med ännu ett minne och ökad förståelse för detta fantastiska vilts beteende och vanor.

 

Mattias Stedt

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev