
Vad har hänt med likheten inför lagen? undrar artikelförfattaren. Foto: Mostphotos
Jag blir både förvånad och upprörd när jag på Svenskjakt.se läser om domen mot mannen som försvarade sig själv och sin egendom.
I artikeln beskrivs hur en person tar sig in i ett hem och där angriper en beväpnad man, fastighetsägaren. Den angriparen kan väl inte vara vid sina sinnens fulla bruk.
På goda grunder kan man anta att det också skett en tämligen upprörd ordväxling. Detta ger en bild av en angripare som inte förstått vilken fara det innebär när den han angriper står med en studsare i nävarna. Vilken normal person som helst skulle backa omedelbart.
Olåsta dörrar
Det framförs att ytterdörren var olåst som ett argument för en fällande dom. Vilket skitsnack! Där jag vistas ibland i Norrland så låser man inte dörren ens när man åker och handlar, kanske åtta mil bort. Vilket vansinnigt argument. Dessutom, vem låser dörren när man själv är hemma?
Ingen kan påstå att det finns någon vuxen person i Sverige som inte vet att ett vapen i händerna på någon annan är ett farligt hot.
Likhet inför lagen
Det här fallet kan jämföras med poliserna som sköt den förståndshandikappade mannen i Stockholm för ett par år sedan. Då sköt tre poliser 30 skott mot en man som hade ett leksaksvapen i sina händer. Polisernas försvar var att de kände sig hotade.
Som svensk medborgare frågar jag mig var likheten inför lagen har tagit vägen.
Leblom