Nu är det dags igen. Lennart Gert på Jordbruksverket i Jönköping vägrar fullfölja regeringens och landsbygdsminister Sven-Erik Buchts uppdrag att justera rennäringsförordningen så att det åter blir möjligt för länsstyrelserna att prioritera jägare som bor, arbetar och betalar skatt i Sverige vid upplåtelse av småviltjakt i fjällen.

För så var det nämligen från första början.

Ändringen skedde sedan länsstyrelsen i Norrbotten beslutat om vissa restriktioner för utländska jägare. Det skedde mot bakgrund av att ett gäng norska jägare missfört sig i Kirunafjällen genom att upprätta tältläger, jaga på ett avlyst område och överskrida byteskvoten om åtta ripor per man och dag med det mångdubbla.

Utländska jägare skulle nu bli tvungna att jaga med antingen jaktguide eller i sällskap med svensk jägare. Dessutom senarelades deras jaktstart med två veckor.

Men de nya restriktionerna ogillades av tre turistföretagare i Arjeplog som såg ett hot mot sin business. De vände sig till Kommerskollegium, som utan större utredning kom fram till regeländringen stod i strid mot EG-rätten.

Alliansregeringen föll till föga. Rennäringsförordningen ändrades snabbt som ögat för att säkerställa jakträtt på den samhällsägda marken för hela jordens befolkning. Och det hade Lennart Gert på Jordbruksverket ingenting emot.

Hade regeringen vänt sig till juridisk expertis i fråga om europeisk integrationsrätt hade man fått ett annat svar. För Kommerskollegium är inte någon domstol utan en myndighet, under utrikesdepartementet. Regeringen hade inte behövt vika sig!

I själva verket finns det ingenting som hindrar ett land att prioritera den egna befolkningen i fråga om upplåtelse av jakt och fiske. Det är snarare en regel att man gör så.

• Danmark gör det beträffande jakten på danskt territorialvatten. Inga problem.

• Finland gör det på statens marker. Inga problem.

• Norge gör det på statens mark och så kallade statsallmänningar. Inga problem.

Jakt betraktas nämligen inte som någon vara eller tjänst som kan säljas, köpas, marknadsanpassas eller konkurrensutsättas hur som helst.

Men i Sverige ska det av någon anledning inte vara möjligt att göra vad danskar, finnar och norrmän redan gjort. Det sätter den svenska byråkratin stopp för.

Så nu återstår att se vem som bestämmer. Är det våra folkvalda politiker eller tjänstemännen?

Bakom sig har Sven-Erik Bucht regeringen och – i specifikt denna fråga – även enig riksdag. Dessa personer har vi själva utsett att företräda våra intressen. De kan både avsättas och tillsättas vilket sker vid allmänna val vart fjärde år.

Men hur väljer vi folk i Jordbruksverket?