Vi har sett det många gånger förut, bland annat ifråga om vargjakten, hur enskilda tjänstemän och byråkrater inom statsförvaltningen obstruerat mot politiska beslut som inte följt den väg de själva stakat ut.

Jägarlivet är för kort för att slösas på middagar och dåliga jakthundar, lär någon en gång ha sagt. Riktigt eller inte, Svensk Jakts före detta Norrlandsredaktör Bernt Karlsson har listat en tio-i-topplista över jakter som en jägare bör hinna med innan det är dags att göra patron ur.

En jaktlagsutredning arbetar sedan lång tid med att förenkla jaktlagstiftningen och göra den mer kortfattad och begriplig. Det är ett stort och viktigt arbete; för jägarna kanske viktigaste som skett på flera decennier.
Ändå är det precis som på cirkus – det råder största möjliga tystnad. Inga förslag lanseras, ingen diskussion förs.

Bestämmelsen om att de som jagar ska erlägga en särskild avgift kom med 1938 års nya jaktlagstiftning och trädde i kraft 1 maj 1939. Statsmakterna hade varit välgörande tydliga med att föreskriva att jägarnas medel i den nya jaktvårdsfonden i första hand skulle användas för att sprida upplysning och kunskap och att det skulle ske genom konsulentverksamhet i Jägareförbundets regi.