Men varifrån ska älgarna komma? Att döma av de rapporter som kommit från många av de jaktlag som finns i den här delen av landskapet, så ser det mörkt ut. Eller för att citera en jägare i ett jaktlag från Värmland som jag träffade på Sveaskogs marker:

”Vi har bra möe mer älg hemme i Värmland. Å då har vi varjera å”.

Deras resultat av en veckas köpjakt med 13 personer och en halv kennel duktiga jakthundar: en älgko.

Om de är villiga att betala dyrt för att få sitta i de härjedalska skogarna en vecka även nästa år, utan att ha fått se skymten av en älg, vet jag inte. Annars är det säkert andra ”vargflyktingar” som är villiga att betala tiotusentals kronor för att komma undan vargarna och få uppleva älgjakt i Norrland. I alla fall i något år, innan de insett att älgstammen här nätt och jämnt når upp till ”gynnsam bevarandestatus”.

Upplevelsen som räknas

När vissa representanter för storskogsbruket hävdar att det är inte är älgar att skjuta som jaktlagen betalar för genom dyra arrendeavgifter, utan att det är själva upplevelsen de tar betalt för, är det ett hån mot jägarna. Då kan de lika gärna arrendera ut jakt på både dovhjort och vildsvin i Härjedalen. Det är ju enligt dem upplevelsen som räknas…

”Älgen utrotas och ingen reagerar”

Hur kunde det bli så här? Det finns flera skäl.

• En för stor licenstilldelning i stort och med avlysningsjakt mot en gemensam pott. I år gäller dessutom avlysningsjakt från dag ett på alla älgar. Alla begränsningar i avskjutningen är borttagna.

• Ifjol gick styrgruppen går ut med att ”jakten fortsätter”, trots att avskjutningsmålen för året nåtts. Och vissa jaktlag fortsatte med jakten. Frysarna var redan fyllda, men på kontot fanns det plats. En vuxen älg ger ju 10.000 kronor på kontot och bolagens arrenden är ju rätt saftiga.

• Köpjakterna för 50.000–60.000 kronor per vecka lockar hit jaktlag från ”varglän” som jagar hårt när de är här. De har inga incitament för att vårda älgstammen. Snarare tvärt om. De skrapar inte sällan ihop så många deltagare som möjligt på arrendet, då blir det lägre kostnad per person. Samtidigt blir det fler passkyttar, som kan bidra till avskjutningen.

• Det finns en alldeles för stor björnstam i länet. Vissa ”kalvspecialister” kan under ett par veckor ta i princip alla nyfödda kalvar inom sina revir.

Vet bolagen alltid bäst?

Jag efterlyser mer forskning när det gäller älgarnas vandringsmönster, predation av björn, betning, biotopval och reproduktion.

Storskogsbrukets svar på det mesta när det gäller skogsbruk och älg är ”ökad avskjutning”. Jag tror inte att det är så enkelt.

På ”mina” jaktmarker finns fantastiskt fina 30-åriga tallungskogar från den tid när älgstammen var alldeles för stor, bredvid 15-åriga röjda bestånd som är helt ödelagda av älgbetning. Hur är det möjligt? Vet alltid bolagen vad som är bäst för skogen?

Hur lyckad vad contortan? För 40 år sedan var den svaret på massaindustrins råvarubehov. Nu avvecklas bestånden i förtid. De som står kvar knäcks av snön under snörika vintrar med långvarig upplega. Finns det möjligen mer inom skogsbruket som man inte har riktig koll på?

Ett föredöme för storskogsägare

Av det jag har sett i mitt närområde under mitt långa jägarliv, så har Stora varit föredömliga i sitt agerande gentemot jägarna. Genom att till hovsamma kostnader upplåta mark till mindre skogsägare, som behöver arrendera mark för att få fullt deltagande i jaktvårdsområden och föreningar, har de gjort en stor insats. Fantastiskt. Genom det har det blivit möjligt att bilda större älgförvaltningsområden och få till en älgförvaltning värd namnet.

Personligen jagar jag sen 50 år med en acceptabel arrendekostnad på en ren ”Storamark”, och anser att bolaget är en förebild för övriga storskogsägare.

Nu börjar älgjakten igen. Jag hoppas att mina negativa tankar om älgstammens utveckling i Härjedalen kommer att visa sig vara obefogade.

Kom också ihåg att det den som sitter med fingret på avtryckaren som avgör om älgen ska skjutas eller inte.

Erik Thunell

Lillhammaren och Linsell