Själv har jag uppfattningen att kunskap om olika jaktformer bara kan uppnås av eget utövande. Vill man ta reda på hur vildsvin reagerar i fällor och hur stressade de blir av fångenskapen och hur svårt det är att avliva djur i fällorna, samt om köttet går att äta ska man inte vända sig till förbundets personal och tjänstemän.
Med den policy som antagits är det rimligt att förutsätta att de inte själva sysslar med en jaktform som man avråder alla andra att använda.

Fråga de som vet

Därför finns ingen kunskapsbank om vildsvinsfällor i ladugården på Öster Malma. Nej, en långt bättre idé är att vända sig till dem som använder fällorna.
Som gillrat och vittjat vildsvinsfällor. Som med stor spänning gläntat på inspektionsluckan och identifierat djur i fällan. Som i ficklampssken avfyrat ett skott med gevär eller pistol mot ett vildsvinshuvud på en meters håll och sett vilken effekt som uppstår av det. Som slaktat och styckat och ätit upp köttet från det fällfångade viltet.
Så varför inte fråga de här vanliga jägarna om hur bra eller dåligt det faktiskt har gått? Har Naturvårdsverket gjort det? Har Jägareförbundet gjort det? Svaret är nej.
Men jag ­­– som fälltillverkare – har gjort det. På min hemsida www.ideverkstaden.com finns en redovisning som omfattar 1.300 fångade vildsvin. Jag vill uppmana alla som vill lära sig mer om jakt med vildsvinsfällor att läsa vad 75 rapportörer haft att berätta.

En lång kamp

Med två riksjaktvårdskonsulenter i täten, den tidigare och den nuvarande, har Jägareförbundet fört en lång kamp med målet att förbjuda vildsvinsfällorna. Trovärdigheten i den interna policyförklaringen blir förstås inte bättre av det.
Inte heller av att Jägareförbundet hand i hand med Naturvårdsverket har förlorat den striden.
De argument och påståenden man anfört mot vildsvinsfällorna har underkänts av rättsinstanserna. Efter prövning i både kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen är det nu fastslaget att jakt med vildsvinsfällor inte strider mot 27:e paragrafen, det vill säga inte orsakar viltet onödigt lidande.
Kort sagt. Domstolsutslagen pekar ut tydliga brister i jaktlig och juridisk kompetens inte bara hos Naturvårdsverket utan även hos Jägareförbundet.
Såvitt jag förstår kommer Naturvårdsverket att respektera domsutslaget. En statlig myndighet kan ju knappast göra annat.

Desperat kamp

Frågan är nog närmast: Vad gör Jägareförbundet? Ska man skrota en illa övertänkt och överspelad policy? Eller desperat kämpa vidare för att försöka hindra sina egna medlemmar och landets jägare att bedriva jakt med ett helt lagligt jaktredskap?
Jägareförbundet verkar i en rättsstat där övergripande lagtolkning görs hos våra domstolar. Förbundet har dessutom ett särskilt regeringsuppdrag att göra det.
Inte minst mot den bakgrunden vill jag uppmana förbundsordförande Björn Sprängare att snarast klargöra om förbundet respekterar vårt lands rättsordning i jaktfrågor eller inte.

Evald Hellgren
Örträsk

Jägareförbundet svarar:

Daniel Ligné, riksjaktvårdskonsulent. Foto: Madeleine Lewander

Evald Hellgren påstår, helt felaktigt, att förbundet skulle ha utformat en policy mot vildsvinsfällor. Förbundets policys tas av vårt högsta beslutande organ, årsstämman. Det finns ingen policy i detta fall och det har aldrig ens diskuterats.

Hellgren slår därefter fast att förbundets tjänstemän inte förstår ett dugg om fångst av vildsvin. Det må så vara, men jag personligen har fångat vildsvin med den absoluta majoriteten av typgodkända fångstredskap för vildsvin samt också följt de omfattande testen av fällorna 2010.

De testen visade att majoriteten av de fångade vildsvinen uppvisade PSE (försämrad köttkvalitet på grund av stress) samt i cirka hälften av fallen fångades mer än ett vildsvin. Det fanns också uppenbara problem vid avlivningen då mer än ett vildsvin fångats och hur många vildsvin som träffades av nedfallande fångstluckor men kom undan får vi aldrig veta.

Oberoende testare

Det är således inte förbundet som har konstaterat ovan beskrivna problem, det är SVA och oberoende testare. Med all respekt för Hellgrens sammanställning av utlåtanden från kunder, så väljer jag att lita mer på oberoende systematiska tester, samt egen erfarenhet, än på selektivt utvalda omdömen.
Nu kan man tycka att lite lidande får vi väl tåla, det gör vi i många andra jaktsammanhang och i lagen är det bara ”onödigt” lidande som är förbjudet. I mina ögon har inte vildsvinsfällorna genomgått samma granskning och bedömning som andra fällor.
Lodjursfällorna förbjöds härom året med motiveringen att vissa fångade loar hade träflisor i magen. I jämförelse med de dokumenterade skadorna på fångade vildsvin är nog det att beakta som en västanfläkt.
Vildsvinsfällorna är tillåtna helt enkelt eftersom vildsvinen spelar i B-laget och är mindre ”fina” än andra djur. Hade vi stått inför en vildsvinsinvasion hade även jag kunnat acceptera lägre krav, men Sveriges jägare har visat att vi klarar av att förvalta vildsvinen, utan fällor.
Det är i grunden det faktum att staten och domstolarna väljer att degradera vildsvinen till andra klassens vilt, som irriterar och retar mig och många andra.

Bör ha högre krav

Det finns flera faktorer som däremot gör att jag anser att vi bör ha högre krav på fångstredskap för vildsvin än för andra arter.
• De lever i flock med komplicerade sociala strukturer, vilket gör att vi riskerar att fånga flera vildsvin (med en självklar avlivningsproblematik som följd) och att ett vildsvin utlöser fällan som sedan faller över ett annat.
• De får jagas året runt, vilket kan skapa en problematik både med kyla och hög värme.
• De får kultingar årets alla månader, vilket innebär att vi kan fånga en kultingförande sugga med följden att kultingarna lider eller rentav dör. Just detta faktum verkar domstolarna ha glömt i den juridiska cirkusen – kultingförande suggor får aldrig fångas.
• Vildsvin kan väga allt ifrån några kilo till 200 kilo, vilket ställer mycket höga krav på fällans konstruktion.
Listan kan göras väldigt lång men jag tror att det är uppenbart för de flesta som inte har ekonomiska intressen i verksamheten, att fällfångst av vildsvin är komplicerat.

Ingen policy

Förbundet har alltså ingen policy eller några riktlinjer för denna fråga. Jag har själv rekommenderat många att använda just vildsvinsfällor, till exempel vid problem med vildsvin i tätorter.
Förbundet gör dock inget utan att avväga beslutet eller uttalandet mot allmänhetens acceptans för jakten. Det är inte Sveriges tre procent röstberättigade jägare som avgör vad som är okej vid jakt, det är de resterande 97 procenten.
I just detta fall har jag svårt att se att vi med rak rygg skulle kunna argumentera för det rumsrena och berättigade behovet av vildsvinsfällor vid konventionell jakt. Jag har personligen svårt att klara det efter SVA:s testresultat och mina egna nedslående erfarenheter av vildsvinsfångst.

Bred majoritet

Förbundets inställning till vildsvinsfällor baseras på det remissvar vi i god demokratisk ordning tog fram och skrev 2013. Det är således helt fel att det skulle vara min eller någon annans personliga tyckanden som ligger till grund för vår inställning. Faktum är att en mycket bred majoritet av medlemmarna som svarade var klart negativ till vildsvinsfällor. Jag har genom åren bara träffat två personer som kritiserat detta remissvar. Båda bygger och säljer vildsvinsfällor…
Vad gäller förbundets inställning till vårt lands rättsordning i jaktfrågor, är det nog få som missat att vi har en hel del synpunkter. Inte minst hur man hanterar beslut om jakt på stora rovdjur och till exempel skyddsjakt på skarv i våra domstolar.

Daniel Ligné
Riksjaktvårdskonsulent
Svenska Jägareförbundet