Vad som orsakar konflikter inom de egna leden kan kräva en något djupare analys för att förstå, och ett inte så litet arbete för att komma till rätta med.
För det första är det ett högst begränsat antal björnar som ska fällas varje år, vilket gör att få jägare får chansen att någonsin skjuta en svensk brunbjörn. Än färre har möjlighet att lägga den tid, energi och de pengar som krävs för att få till en fungerande björnhund.

Snabbare jakt
Antalet fungerande björnjaktsekipage ökar dock stadigt och därmed fylls tilldelningarna allt fortare från söder till norr.
En jägare som satsat både sitt sociala liv och ansenliga summor pengar på att få till en fungerande björnhund vill av förklarliga skäl inte parkera hunden i hundgården efter någon veckas jakt utan fortsätter ofta till andra områden där tilldelningen ännu inte fyllts. Något som kan väcka ont blod hos lokala jägare som hellre haft området för sig själva och därmed fler chanser till en lyckad jakt.
Frågan är då om irritationen inte är en aning missriktad, när den riktas mot den utifrån kommande jägaren och hans hundar som faktiskt hörsammat en inbjudan. Frågan är om de själva skulle tackat nej till en inbjudan med motiveringen att de helst inte vill trampa någon på tårna.
Vi tror att de flesta tolkar en inbjudan till björnjakt som att det inte finns fungerande hundar på orten, eller i vart fall inte tillräckligt för att fylla behovet.

Älgen främst
En stor majoritet av jägarna i det område där björnjakt bedrivs har älgjakten som primär jaktform. De är oftast – av naturliga skäl – mer intresserade av att det verkligen skjuts en björn på just deras älgmarker än av vilken hund som jagade björnen. Om inte, problemet aldrig uppstått.
Så långt allt väl, men när irritationen leder till beskyllningar som späder på den pågående etikdebatten och ger jaktmotståndare vatten på sin kvarn börjar vi vara illa ute.
Man glömmer gärna att nämna att det exempelvis rört sig om ett eftersök då bilar använts och utvilade hundar ersatt de som tröttnat när man ondgör sig inför andra om ”proffsjägarnas” framfart.
Att detta dessutom gärna sker på sociala medier, där många utanför jägarnas egna led läser inläggen, gör att det fort blir en sanning som sprids vida omkring.

Gynnar motståndare
Jakten granskas hårdare nu än någonsin förr av omvärlden, en omvärld som krympt väsentligt med EU och internet. Osämja mellan jägarna själva gläder självklart de som vill stoppa jakten.
Vi ska utan tvekan följa lagarna och hålla en hög moral och etik i jakten. Där har de framgångsrika jägarna både möjlighet och skyldighet att föregå med gott exempel, men det bör ses som en lika stor skyldighet att föra den interna debatten med fakta istället för att smutskasta andra jägare.
Sist men inte minst bör vi alla komma ihåg en viktig sak:
För att kunna ”fuska” genom bilåkning, etcetera, krävs en fungerande hund som klarar både att hitta en björn och jaga den. Har man en sådan bör det rimligtvis inte behövas något fusk.
Vi som är intresserade av jakt på björn bör sträva efter att bli eniga och gemensamt arbeta för att tvätta bort stämpeln av dålig etik inom björnjakten.
Om inte är risken större än de flesta anar att jakten snart nog ser helt annorlunda ut, att vi alla förlorar möjligheten att överhuvudtaget jaga björn och uttaget ur stammen kommer skötas som skyddsjakt av statsanställda skyttar.

Styrelsen i Plotthundsklubben
Johan Öhman
Anders Lindkvist
Larri Mann
Dennie Wallden
Maria Kohler