Målen för skogsskötsel och naturvård är mer prioriterande än klövviltets antal och sammansättning, vilket jag kan hålla med om, men när man inte bedriver skogsskötsel på ett riktigt sätt så ter sig älgens skador som försumliga. Något jag påpekade i min första debattartikel.
Målet för älgstammens storlek skall tas fram lokalt säger man från Sveaskog. Det är precis vad vi gjort och det är också vad älgförvaltningsområdet i vårt fall godkänt. Tyvärr godkänner inte Sveaskog älgförvaltningsområdets beslut, utan vänder sig till länsstyrelsen i Värmland för att påverka vår älgskötselplan. Varför gör man det?

Varg tar älg!
Sveaskog säger också att man ska ha stora jaktbara stammar av älg, men hur ska man klara det utan ett skogsbruk som anpassas till viltet?
Sveaskog säger vidare att rovdjuren tar klövvilt men det leder inte automatiskt till en minskad älgstam. Kan Sveaskog mena allvar med detta uttalande?
I Värmland, med de allt förtätade revir vi har, har vargen påverkat jakten i så hög grad att vi i många områden tvingats ställa in älgjakten.
Det finns heller inget i den nuvarande jaktpolicyn som visar att Sveaskog på något sätt vill öka foderproduktionen för älgen genom ett förändrat skogsbruk.

Antal stammar avgör
Åter till frågan om varför Sveaskog inte kunde godkänna vår älgskötselplan, att vi inte gjort någon ÄBIN. Älgbetesinventering är som jag ser det inte ett relevant sätt, som det är utformat, att mäta älgskador.
Sveaskog säger att sju av tio tallstammar ska vara oskadade när det växer ur älgbeteshöjd, men hänger inte det samman med hur många stammar man har i ursprungsförbandet?
I en väletablerad tallföryngring, som bör ske som självföryngring, finns åtminstone 100 000 stammar per hektar. Det torde räcka med att mindre än tio procent klarar älgbeteshöjd för att klara skogsbrukets krav.
Att mäta antal skadade tallar i ett bestånd med 20 procent tall torde knappast leda till beståndets ”död” oavsett hur många procent av tallarna som är skadade.

Släpp prestigen
Med ett skogsbruk som tar hänsyn till att det finns älg i skogarna så kan man om viljan finns minska skadorna radikalt. Nej, nuvarande syn på älgstammen är som jag ser det helt förändrad jämfört med tidigare, tyvärr.
Jag kan också konstatera att min debattartikel har fått många hejarop, från gamla men också från nya Sveaskogare.
Ni måste nog fundera på om ni verkligen är på rätt väg. Då kan ni välja att vägra lyssna och fortsätta köra på i valda hjulspår eller att släppa prestigen och ändra strategi.
Tommy Sander