Det är nu ganska länge sedan som det visade sig att något inte stod rätt till med ejdern, så mycket som tio gudingar per åda hade observerats.

Vi hade ju en forskningsjakt i Blekinge i samarbete med SVA, men trots att begärda antal fåglar lämnades in så liksom självdog hela projektet.

Då hade vi även kontakt med broderorganisationen i Danmark, men man iddes bara inte sända vidare provsvaren dit – eller till oss som sysslade med detta.

Saknar klövar

På grund av att havsörnen ökat i antal är det naturligt att några flera häckande ådor och därmed ägg stryker med, men detta är ingen ensam orsak till ejderns tillbakagång.

Hur är det med engagemanget i till exempel AEWA, avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar?

Kan det minst sagt svala intresset bero på att ejdern saknar klövar, betar och horn?

Lika med alfågeln

Så vad är Kustrådets, nuvarande Kustseminariets, uppgift om inte att bevaka en sak som detta med ejdern?

Och det gäller inte bara ejder, för på liknande sätt är det med alfågeln som från att ha varit Östersjöns talrikaste andfågel det nu bara är en spillra kvar av.

Den fantastiska tanken om ett kustnätverk som kom från SVA självdog, men knappast någon från Kustrådet saknade detta nätverk, som kanske kunde ha blivit något.

Fler förklaringar

Att en ökad predation av mink, mårdhund och havsörn är orsaken till dessa arters tillbakagång tror jag inte på. Det måste vara något helt annat.

Vi känner till tiaminbristen, men som man inte lyckats härleda till något.

Här borde Jägareförbundets Kustseminarium ha en viktig uppgift att arbeta med. Kompetenta personer från hela landets kust borde kunna bidra med en hel del.

Mats Nying

Blekinge