Debatt: ”Skyddsjakt en fattig lösning på problemen med varg”

Nu sker vargangreppen som ett på löpande band och man använder skyddsjaktsbegreppet som en fattig lösning. Beslut tagna av våra myndigheter kan inte vara så svaga så det går att överklaga till förvaltningsrätten med följden att jakten inhiberas varje gång myndigheten tar beslut.

Kaoset i vargförvaltningen och dessa ständiga angrepp på tamdjur sker i stället för att man hittar en geografisk plats där varg kan få vara ifred. Om nu det går i Sverige. Vargen måste också förvaltas likt andra arter i landet.

Dagliga angrepp

Jag har full respekt att många har åsikter i frågan om varg om man för en normal diskussion i ämnet och inte intar en aktivistattityd, utan håller sig till fakta.

Man kan inte använda sig av lustig retorik som ”det är flera hundra år sedan en människa blev utsatt”. Nu sker angrepp på tamdjur näst intill dagligen. Märkligt är att man värderar häst och nöt på ett annat sätt än får. För de förstnämnda krävs enligt Naturvårdsverket ett angrepp för att skyddsjakt ska kunna beviljas, för får krävs två.

En otrygghet

Jag vill inte att någon, näring eller husdjur, ska utsättas för rovdjursangrepp. Vi vill inte att våra katter, hundar, får, nöt eller hästar blir lemlästade till döds av varg, och än mindre en människa eller barn.

Detsamma gäller den otrygghet som speglas i när skolor stänger eller håller barnen inne för att det är närgångna vargar inne i samhällen.

Bara problem

Vargen globalt är ett av de mest framgångsrika och anpassningsbara rovdjuren. Att genom frånvaro av förvaltning tvinga vargen att bli ett urbant rovdjur skapar bara problem.

Vargen är ett rovdjur som om den får välja borde undvika människan, men det är omöjligt i Sveriges mellersta och södra delar.

Vargen är otroligt anpassningsbar så den löser uppgiften på enklaste sätt – varför jaga ett dovvilt när det står får i en inhägnad?

Vi har tvingat in vargen i urbana miljöer med alldeles för mycket människor, näringar av djurproduktion och infrastruktur i alla former.

Ett kulturarv

Till detta kommer givetvis jakten som för de flesta jägare är en nedärvd livsstil sedan urminnes tid och en fantastisk rekreation, som dessutom ger ett hållbart och närproducerat livsmedel.

Vår löshundsjakt är klassad som immateriellt kulturarv. Ska jag behöva elstängsel utanför mina hundgårdar för att jag förhoppningsvis ska komma hem till glada skall efter jobbet?

Ska Sverige ha varg i sin fauna? Om ja, var finns den vildmark som vargen bör ha utan kollisioner med våra näringar, människors väl och ve, samt mina skattepengar?

Delta i debatten

  • Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
    debatt@svenskjakt.se
  • Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
  • Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
  • Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
  • Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
  • Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Mina artiklar

Senaste från Annonstorget