Vi tar det redan här så att ingen får för sig något annat. Illegal jakt är en brottslig handling och grovt jaktbrott kan ge upp till fyra års fängelse.

Den här krönikan handlar inte om att se igenom fingrarna för grova brott. För det ska vi självklart inte göra.

Krönikan handlar i stället om den kritik som nu riktas mot åklagare och polis om hur de väljer att prioritera sina resurser.

Förra tisdagen avslöjade Svensk Jakt nyheten om ett misstänkt grovt jaktbrott, en illegal jakt på varg i södra Hälsingland. Fyra tidigare ostraffade män greps vid en massiv polisinsats där ett 30-tal poliser deltog. En vecka senare greps ytterligare en man, även han misstänkt för att ha deltagit i den illegala vargjakten.

Gripandet har varit hett stoff för nyhetsredaktionerna på såväl tidningar som radio som tv.

Men mycket av eftersnacket har inte handlat om själva brottet. Det har i stället handlat om hur polisen väljer att lägga sina resurser.

Jag själv bor bara några mil från den plats där brottet misstänks ha begåtts.

Jag hör hur snacket går lokalt och jag ser vad som skrivs på sociala medier. Och så sent som i går hörde någon dessutom av sig till mig och frågade hur det kan komma sig att fler pratar om polisinsatsen än själva brottet?

Frågan är både bra och relevant.

Svaret är nog att det egentligen inte är så konstigt. För vi pratar om en bygd där knappt någon faktiskt har sett en polis på den här sidan av nyår.

Många av de som nu är förbannande för den massiva polisinsatsen är samma människor som, utan åtgärd, polisanmält till exempel inbrott, stölder och rattfyllerikörningar vid upprepade tillfällen.

Då har de inte fått någon hjälp av polisen.

Men när en varg misstänks ha avlivats illegalt både finns och kommer det plötsligt 30 poliser dundrande till hälsingeskogarna.

Visst. Det finns väldigt bra förklaringar till att det regelmässigt behövs en busslast med poliser för att klara upp ett misstänkt grovt jaktbrott. Det handlar bland annat om straffsatser för själva brottet och det finns självklart organisatoriska skillnader inom polisen.

Men det spelar ingen roll för de som nu är förbannade. För de upplever att vargen är viktigare än de. För dem är det tydligt att polisen prioriterar djur före människor.

De allra, allra flesta tycker att jägarna gjort fel och ska straffas om de jagat varg illegalt. Men när polisen dundrar in med 30 personer och tar fyra tidigare ostraffade människor blir det i allmänhetens ögon som att skjuta mygg med kanon. Det blir stad mot landsbygd.

Och därför riktas fokus nu mot polis och åklagare, i stället för den illegala gärningen som misstänks ha begåtts.

Inte att förglömma – ingenting talar för att det dyker upp någon polis heller nästa gång någon ringer till polisen, när en känd drinkare kommer med bil i hög fart på fel sida på grusvägen mellan till exempel Arbrå och Alfta.

Frågan som kan ställas är: Hur många poliser hade kommit om de i stället sagt att de sett någon tjuvskjuta en varg?