Reko, som är en förkortning av rejäl konsumtion, är en organisation och ett nätverk för att handla lokalproducerad mat och något som jägarna kan ha nytta av.

Först och främst finns överlappande drivkrafter. Förutsättningarna för en bred acceptans för jakt i samhället blir bättre om jägare inte är några anonyma ”andra”. Därför borde jägare vilja ha goda relationer med resten av befolkningen.

Samtidigt drivs många av hållbarhetssträvan och längtan efter mer autentiska upplevelser. För dem är viltkött aptitligt. Något mer hållbart och autentiskt är svårt att tänka sig.

Relationer byggs

Det finns alltså en drivkraft för jägare att bygga relationer med sina lokala samhällen, samt en för ökad efterfrågan på viltkött – också bland dem som inte har jägare i den nära bekantskapskretsen och kan vänta sig en påse styckdetaljer under hösten.

Redan här verkar Reko och jägarkåren vara en god matchning. De drygt 200 Reko-ringarna som finns i landet borde alltså vara viktiga kontaktytor för jägarkåren, där de inte redan är det.

Bra investering

Vidare är Reko en särskilt intressant kontaktyta eftersom nätverket är byggt kring direkta relationer. Något som också uppmuntras av Livsmedelsverkets specialregler för att sälja små mängder livsmedel.

Syftet med ringarna är helt enkelt inte bara försäljningen av mat, utan också att bygga relationer mellan producenter och konsumenter.

Att få jägare som inte ser jakten som ett levebröd att då och då sälja vilt till lokalsamhällets befolkning kan alltså vara väl investerat relationsbyggande – många Reko-kunder är ju själva inte jägare.

I ljuset av relationsbyggande kanske deltagande också blir mer attraktivt för de jägare som är intresserade av att hjälpa till att värna den breda acceptansen, men inte normalt har jakt som en inkomstkälla.

Engagera kretsar

Från Svenska Jägareförbundets sida borde kanske därför relationsperspektivet ses som viktigare än det rent ekonomiska när Reko-ringar utforskas mer på djupet.

Från förbundshåll skulle det kunna handla om att informera och uppmuntra kretsarna att engagera sig i sina lokala Reko-ringar, om de inte redan gör det.

Där vilthanteringsanläggningar redan saluför köttlådor av hjort och vildsvin kanske förbundets jaktvårdskretsar kan uppmuntra och stödja jägare i att sälja hel skogsfågel eller annat småvilt?

På andra platser kanske man kan arbeta med kvalitetssäkring och tillhandahålla resurser för att förpacka kött och hjälpa till att navigera i byråkratin kring försäljning av vilt.

Detta är endast två idéer på hur ett ändamålsenligt engagemang kan se ut.

Genom magen

Troligen har det sällan funnits så goda möjligheter för jägare att bygga relationer med den breda allmänheten genom mat.

Talesättet säger ju att vägen till en människas hjärta går genom magen – så där görs nog också det viktigaste opinionsarbetet för jakten!

Axel Gruvaeus, jägare