Jag utgår ifrån att regeringen har noterat att flera djurrättsorganisationer har överklagat besluten om licensjakten på lodjur, som skulle ha startat den 1 mars i år.

I ett första steg överklagades besluten till Förvaltningsrätten som avslog samtliga överklaganden, utom i Gävleborgs län, till förmån för viltförvaltningen av den svenska lodjursstammen.

För Gävleborgs del tyckte Förvaltningsrätten – som inte är expert på viltförvaltning – att det saknades en hondjurskvot.

Ett omedelbart stopp

Jag tycker det är mycket märkligt att jurister och nämndemän går in och detaljstyr viltförvaltningen på detta sätt. Denna uppfattning delar jag också med tjänstemännen på länsstyrelsen i Gävleborgs län samt säkert också med alla jaktvårdskonsulenter i Svenska Jägareförbundet.

Fredagen den 27 februari överklagade bland annat Naturskyddsföreningen förvaltningsrättens beslut till Kammarrätten i Sundsvall, samtidigt som de begärde inhibition. Något som kammarrätten omedelbart verkställde.

God status

I praktiken innebär detta att licensjakten på lodjur inte kunde starta som planerat. Detta får givetvis konsekvenser för den viktiga viltförvaltningen av lodjursstammen i Sverige.

I flera artiklar har Svensk Jakt redovisat lodjursstammens utveckling. Den samlade bilden är att vi har en mycket god bevarandestatus för lodjuren i Sverige och i Skandinavien.

Denna uppfattning delas också av Naturvårdsverkets viltanalysenhet och Svenska Jägareförbundet.

En lekstuga

Viltförvaltningen av lodjursstammen har en lång och gedigen tradition där såväl jägarkollektivet som myndigheter är måna om att vi ska ha en välbalanserad och livskraftig stam i Sverige.

Då aktivister ständigt tillåts att sabotera viltförvaltningen av lodjuren och övriga rovdjur har förvaltningen av vilt tillåtits bli en lekstuga för rubricerade aktivister.

Då lagstiftning och rättspraxis har dörren öppen för aktivister så att de kan hindra demokratiskt fattade beslut från att få genomslag har hela systemet med en väl fungerande viltförvaltning kollapsat.

På soptippen

Denna kollaps gäller inte bara lodjursstammen. Vi har samma elände med förvaltningen av vargstammen och övriga rovdjur.

Dörren som står på vid gavel in i rättssystemet för värnarföreningar och andra sammanslutningar av djurrättsaktivister, måste stängas och förses med hänglås innan valet 2026.

Släpps den rödgröna röran till makten efter valet kommer denna dörr att hamna på soptippen. Alla förstår att en dörr som ligger på soptippen inte gör någon nytta för att reparera en kollapsad viltförvaltning av de svenska rovdjursstammarna.

Ny lagstiftning

Den kollapsade viltförvaltningen av rovdjuren måste helt enkelt repareras och det snarast.

Det finns bara ett effektivt sätt, och det är att lagstiftningen som reglerar viltförvaltningen måste skärpas. Helst innan inledningen av nästa jaktsäsong.

Senast 1 juli i år bör ny lagstiftning vara på plats, som eliminerar talerätten i rovdjursmål för både nationella och internationella värnarföreningar eller andra värnarsammanslutningar.

Tydlig majoritet

Genom att fokusera på möjligheter istället för på problem kan en sådan lagstiftning bli verklig utan större mankemang, enär det finns en tydlig majoritet för ett väl fungerande viltförvaltningssystem för rovdjur.

Detta har vi sett inte minst i den infekterade debatten om vargstammens numerär, där oppositionen kritiserade regeringen hårt för licensjakten på varg, som också stoppades.

Lars Eriksson