I förra veckan presenterades regeringens förslag till implementering av EU:s starkt kritiserade vapendirektiv.

Socialdemokraterna har gjort en 180-graders sväng gentemot vad som utlovades innan valet. Då bedyrade bland andra justitieminister Morgan Johansson att regeringen inte hade för avsikt att försvåra för landets jägare och målskyttar. Tvärtom ville man förenkla, påstods det.

Det förslag man nu lägger omöjliggör dock i praktiken internationell tävlan för grenar inom dynamiskt sportskytte i såväl Sverige som för svenska sportskyttar utomlands, allt i samma anda som den en gång hårt kritiserade och förkastade så kallade Doris-utredningen 2013.

Går förslaget till implementering igenom riskerar VM i dynamiskt skytte i Karlskoga i augusti att ställas in. Till vilken samhällsnytta kan man undra?

Polisen rundar riksdagen

Värt att notera är också att Polismyndigheten samtidigt arbetar på en ny FAP, det regelverk som styr skjutbanors utformning och klassning.

I denna föreslår man med hänvisning till oro för säkerheten att förbjuda rörligt skytte. Detta är direkt riktat gentemot dynamiska grenar som IPSC och PPC.

När kompromissen i Bryssel inte medgav ett förbud mot till exempel halvautomatiska sportskyttegevär som AR15 så avser Polismyndigheten nu att bakvägen införa något som i praktiken innebär ett förbud. I den processen rundar man såväl Bryssel som riksdagen.

Om en skyttegren blir omöjlig att utöva finns inte längre ett behov av grenspecifika vapentyper. Då föreligger heller ingen anledning att utfärda licenser på dessa.

Det här innebär sonika ett demokratiskt problem, det finns ingen uttalad politisk intention i vare sig EU-parlamentet eller i den svenska riksdagen för detta.

Öppen agenda

Att denna öppet politiska agenda sedan länge återfinns på Polismyndigheten är knappast någon hemlighet. Under Dan Eliassons tid som rikspolischef godkändes att Peter Thorsell, tidigare verksam på Polismyndighetens rättsenhet, skulle avsätta avlönad arbetstid till politiskt lobbyarbete.

Att regeringen vidare skickade Peter Thorsell som adjungerad till förhandlingarna i GENVAL-rådet, där det sedan framkom att vederbörande ignorerat det riksdagsmandat han hade att förhålla sig till, liksom det faktum att Morgan Johansson sedan gjorde sitt yttersta för att skydda Thorsells rygg, bland annat genom att hänvisa till ”rikets säkerhet”, talar för att det finns ett samförstånd mellan Polismyndigheten och regeringen beträffande myndighetens korståg mot civilt legalt vapenägande i landet.

Under sin tid på rättsenheten kritiserades återkommande Peter Thorsell av landets vapenägare för sin oförmåga att skilja mellan lag och förordning å ena sidan och egna åsikter å den andra.

Under en domstolsförhandling beträffande en avslagen licensansökan på en halvautomatisk jaktstudsare, Benelli MR1, där MR står för Modular Rifle och inte Military Rifle vilket Thorsell hävdat för att personligen kunna förmedla avslag, sa denne rakt ut:

– Det handlar inte om att ha rätt, det handlar om att få rätt.

Dyra processer

Men det är inte bara halvautomater som Polismyndigheten bedriver aktivism mot, även repeterstudsare med ”taktiskt utseende” är tveksamma myndighetens ögon.

Senast härom månaden fick Polismyndigheten bakläxa av kammarrätten beträffande ett avslag på en licensansökan för en Tikka T3x TAC A1, en repeterstudsare med vikbar kolv, en teknisk detalj som kan vara fördelaktig vid till exempel toppjakt på skidor.

Myndigheten har dock överklagat domen och hänvisar till ”betydande rättsosäkerhet” samtidigt som man fortsätter att ge avslag på licensansökningar på modellen i avvaktan på att få rätt i domstol och därigenom få till stånd ett prejudikat.

För enskilda medborgare kostar det avsevärda pengar ur egen ficka att driva process mot Polismyndighetens tjänstemannaaktivism, något som lett till crowd funding bland vapenägare.

Polismyndighetens aktivism är dock skattefinansierad vilket innebär att myndigheten har i det närmaste obegränsade ekonomiska muskler att bedriva process. Frågan är dock om det är ett rimligt förfarande med allmänna medel.

Nya verktyg i avslagslådan

Förändringarna i FAP riskerar också att ge Polismyndigheten nya verktyg att avslå licensansökningar. Många skytteklubbar delar i dagsläget skjutbanor och skyttehallar med Polismyndigheten och många poliser är också aktiva inom civila skytteföreningar.

Eftersom Polismyndigheten avser att undanta sig själv från regelverket i FAP måste det sålunda byggas specifika banor för polisens verksamhet. I sig en fråga om mångmiljonkostnader samt till förfång för myndighetens egen utbildning, allt för att med Rydheims famösa ordval från 2013 ”ta död” på det dynamiska sportskyttet.

Men detta kan också innebära att civila klubbar inte har råd att bedriva verksamhet året om vilket kan innebära problem när tidsbegränsade licenser ska förnyas.

Polismyndigheten har nämligen på eget bevåg infört aktivitetskrav som kriterium för att få licens. Det räcker inte längre med ett föreningsintyg från en godkänd skytteförening.

Effektiv träning

Om en licens löper ut på vårkanten och skytten inte haft möjlighet att vara aktiv nog på grund av klimatet kan Polismyndigheten neka förlängning av licensen.

När tidsbegränsade licenser infördes sades det dock att det bara skulle vara fråga om en formalitet att få dessa förnyade.

Landslagsskytten och SM-vinnaren Robert Andersson fick emellertid avslag på sin ansökan på sin 22-pistol med motiveringen att han bara tränade med den. Något som inte är ovanligt eftersom .22 lr. erbjuder långt mer kostnadseffektiv träning än till exempel 9 mm och träning är i sig en grundförutsättning för att kunna tävla framgångsrikt.

Hot mot demokratin

Så här ser det alltså ut. Den myndighet vars uppdrag det är att hantera vapenlicenser gör sitt yttersta för att lägga krokben för landets mest laglydiga medborgare.

God vandel är en grundförutsättning för att få inneha vapen. En rattfylla eller ett slagsmål i krogkön innebär att licenserna är i farozonen. Således fyller tidsbegränsade licenser ingen funktion mer än att ge Polismyndighetens tjänstemannaaktivister möjligheter att idka aktivism.

När det förekom över 300 skottlossningar med mer än 40 döda på Sveriges gator under fjolåret, dåd begångna med insmugglade illegala vapen, så är det inte utan att man undrar vad Polismyndigheten och den regeringen sysslar med, egentligen?

Tjänstemannaaktivism med politiskt beskydd är utan tvekan ett hot mot de demokratiska spelreglerna och urholkar i förlängningen förtroende för rättsstaten. I synnerhet de laglydiga 600.000 medborgares som får agera slagpåse för verkningslös symbolpolitik. Detta är ett till syvende och sist ett hot mot demokratin.

Dennis Andersson

jägare sportskytt, statsvetare och bloggare