
Resultatet av att biologer, zoologer och etologer i 40 år styrt detta försök till samlevnad mellan människor och rovdjur i EU är en katastrof, skriver debattören. Foto ( i hägn): Ingemar Pettersson
Anders Lindell.
Just nu pågår Rovdjursdialog, ett privat bolag ska lära människor med olika syn på rovdjur att hantera konflikter.
Konflikten i Sverige delas i två läger. På den ena sidan lantbrukare, tamdjursägare, renskötare, jägare och vanliga människor som hanterar rovdjurens närvaro praktiskt, med begränsat stöd från samhället.
På den andra sidan tror tillskyndarna att rovdjur är frälsare, en lösning på alla tänkbara bekymmer, från att få floder flyta rätt, till att suga upp världens koldioxid.
Ursprunget till dessa närmast religiösa föreställningar om rovdjur hittar vi hos multinationella organisationer, med märklig syn på medmänniskor, men större intresse för sina bankkonton. Och det är här vi hittar konfliktens kärna, pengar.
Att hålla i gång en lagom infekterad rovdjurskonflikt genererar miljarder från EU och medlemsländers skattemedel. Ett oräkneligt antal organisationer, företag och universitet, har här sitt levebröd genom att erbjuda lösningar. På något man själva skapat.
Orsaken till dagens situation hittar vi på 1970-talet, då ett antal biologer och zoologer ville skydda Europas vilda djur och natur. Detta resulterade 1979 i Bernkonventionen, en juridisk text skriven av naturvetare, utan någon demokratisk förankring, grundad mer på skaparnas önskningar än på fakta.
I början på 1990-talet antogs EU:s art- och habitatdirektiv, en kopia av den gamla Bernkonventionen, som regelverk för rovdjurshantering i unionen.
Att det mot den bakgrunden blir konflikt kring rovdjur i EU, med 450 miljoner invånare, 10 miljoner lantbrukare, 150 miljoner nötkreatur och får, 7 miljoner hästar, 20.000 vargar och 15.000 björnar, är inte förvånande.
Vargen är livskraftig, i världen, i Europa och i EU. Både EU-parlamentet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har med stöd av EU:s lantbrukare framfört krav på förändringar i förvaltning av varg, men mött kompakt motstånd.
I en rapport (”Assessment of the conservation status of the Wolf in Europe”), beställd av EU-kommissionen och Bernkonventionen, säger forskare att vargen fortfarande är hotad. Men läser man noggrant ser vi att de problem vargen har, är att leva ihop med halv miljard människor, deras tamdjur och tillhörande infrastruktur. En genomsnittlig vargfamilj i EU kan ha 45.000 människor som grannar.
Rapportens lösning är förutsägbar: mer pengar.
Resultatet av att biologer, zoologer och etologer i 40 år styrt detta försök till samlevnad mellan människor och rovdjur i EU är katastrofalt, för alla.
Acceptansen för rovdjur minskar. Antal dödade tamdjur ökar. Kostnader för skydd av tamdjur ökar. Antal av rovdjur angripna människor ökar.
Vargens hybridisering med tamhund ökar. Fragmentering av habitat ökar. Antal trafikdödade rovdjur ökar.
Jag tror det är dags att fråga om detta verkligen var målet?
Min känsla är nej, men genom att ”follow the money” så hamnade vi här.
Det är definitivt dags att bromsa den vetenskapliga fartblindhet som europeisk rovdjursförvaltning drabbats av.
Stryp bidrag till organisationer som endast producerar glättiga broschyrer och interaktiva hemsidor från kontor i skatteparadis. Kräv insyn och demokrati från Bernkonventionen – eller gå ur.
Ändra i art- och habitatdirektivets bilagor.
Flytta förvaltning av rovdjur till lokal nivå, med stöd av forskning, inte styrd av den.
Anders Lindell
Delta i debatten
- Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
- Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
- Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
- Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
- Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
- Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
- Debattartiklar som skrivs i organisationers, myndigheters, politiska partiers, etc, namn måste också undertecknas av en företrädare.
Exempel:
Fransbygdens jaktvårdsförening
genom ordförande Kalle Karlsson