När jag lyfte på huvudet såg jag en varg som kom i full fart emot oss. Jag hann knappt blinka förrän vargen stod 15 meter framför mig och hundarna. Plötsligt blev det svårt att andas.
Vargen morrade och fräste. Jag lyfte upp hundarna och började skrika allt vad jag orkade. Det tog åtta långa minuter innan vargen gav vika.

Inte kaxig
Jag var alldeles panikslagen. Det var nog den mest obehagliga upplevelsen jag varit med om.
Är det verkligen så här det ska behöva vara nuförtiden? Jag hoppas slippa möta varg igen och jag måste erkänna, man är inte så kaxig i ett sådant läge.
Sådana här upplevelser förändrar en människa, man tänker på hur illa det kunde ha gått.
Man har ju hört den så kallade expertisen säga: ”Om vargen inte ger sig av och du upplever situationen som obehaglig ska du sakta och ljudligt gå därifrån. Sjung, prata eller ropa högt (inga gälla skrik).”

Blir vanligt
Personen som har sagt detta, har nog aldrig upplevt möten med dagens orädda vargar.
Tänk er känslan som infinner sig, när man på grund av detta inte längre törs ta ut hundarna på kvällspromenad. Tänk er den vanmakt och besvikelse man måste känna.
Med en vargstam i uppåtgående är detta snart vardag för många fler människor.

Sebastian Wilhelmsson
Naturskyddet Sverige