Föreningarna har fått Naturvårdsverket att i förra veckan upphäva en liten skarvjakt, på knappt 700 fåglar om året, som länsstyrelsen i Västra Götaland gett till jakträttsinnehavare. 
Beslutet från Naturvårdsverket motiveras med att det inte finns några belägg för att skarven orsakar allvarlig skada på fiskbestånd. 
Just västkusten är ett av de områden längs Sveriges kust som är mest störda. Något torsk- och plattfiske har knappt skett längs kusten på över trettio år, och det har inte blivit bättre trots alla de begränsningar i yrkes- och fritidsfisket som har bestämts. 
Det enda som finns att få för kustbor är skaldjur, makrill och öring, plus några få rester av det gamla fisksamhället.

Olika krav
Att fisken försvann är knappast skarvens fel, men om man påstår att skarven idag inte orsakar allvarlig skada då måste också man mena att människan inte heller har en påverkan. 
Om Naturvårdsverket utgått från de dietundersökningar som finns och extrapolerat utifrån antalet skarvar hade man lätt kunna konstatera att skarven har en inverkan jämbördig eller överstigande det människan har på till exempel juvenila torskar.  
När det gäller inskränkningar i fisket har myndigheterna inte alls samma krav på bevisbörda på allvarlig skada för att besluta åtgärder.

Ökar på ål
En annan art, som en annan myndighet har tagit krafttag för, är ålen där fisket helt förbjudits på västkusten. 
Eftersom skarven är en opportunist är det högst rimligt att skarven nu ökat sin konsumtion av ål, vilket motverkar det ökade skydd som fiskestoppet har. 
Detta förstärker nu Naturvårdsverket genom att ta bort den lilla hjälp ålen fick av jägarna genom att ta bort några skarvar. 

Lyssnar till lögner
Naturvårdsverket har under flera år endast satsat resurser på att räkna skarvar, något annat behöver man inte göra i framtiden heller. Man vet ju nu att skarven inte har någon allvarlig påverkan på fiskbestånden trots alla tidigare undersökningar! 
Det är enklare att ta hänsyn till vissa intresseorganisationer som kommer med lögnaktiga påståenden och som kräver att just skarven är den art som ska ha ”största möjliga skydd”, än att hjälpa västkustbor att få ett sundare hav med chans att fånga en egen torsk någon gång i framtiden.
Just detta Naturvårdsverksbeslut går heller inte att överklaga, till skillnad mot alla vargbeslut.
I ljuset av detta beslut är kravet på ny jaktmyndighet i stället för Naturvårdsverket i högsta grad relevant.

Sven Gunnar Lunneryd
Strömstad