Det var en gång en liten man som gick till skräddaren.
”Goddag, goddag” sa den lille mannen och bockade sig.
”Goddag, goddag” sa skräddaren där han satt med benen i kors.
”Kan jag få en liten rock sydd av det här lilla tyget” sa den lille mannen.
”Det går bra” sa skräddaren.
Mäster skräddare gestaltas av Naturvårdsverket medan svensk landsbygd får ta på sig rollen av den lille mannen där han står med mössan i sin lilla hand och bockar.
Det gemensamma för historierna är att de slutar med att det inte blir någonting alls av de löften som getts och de beslut som tagits. Skräddaren är sin egen och han gör som han vill.
Värre än så är en statlig myndighet som bevisligen har löpt amok i vargfrågan. En myndighets uppgift är att agera utifrån riksdagens beslut och inget annat. Istället väljer man att göra ett lappkast och gå stick i stäv mot demokratiskt fattade beslut ännu en gång.

En egen tolkning
GYBS (gynnsam bevarandestatus) har fram tills nu varit det enda allenarådande argumentet för att bibehålla ett visst antal individer. När detta tvärvetenskapligt utredda antal vargar blivit utrett för hundrade gången, har det plötsligt blivit ointressant, sett ur Naturvårdsverkets perspektiv. Man har gjort en egen tolkning av EU:s skrivelser som fullständigt saknar substans.
Istället för det tidigare så heliga GYBS väljer man i stället att ha ett ”begränsat uttag” vilket är ett synnerligen vitt begrepp.
Hur många är ”begränsat” och vilket tal utgår man ifrån i sin beräkning? Är det utifrån det golv om 170–270 vargar riksdagen har bestämt, eller är det utifrån det beräknade antal vi har?
Väljer man i så fall det medeltal om 415 individer forskarna har fastställt eller väljer man det högsta möjliga talet om 620 djur, samma forskare säger att vi kan ha?
För det är väl inte så att man väljer det lägsta antalet? Ingen vet men en sak är säker: Naturvårdsverket följer inte sitt uppdrag utan går likt Linus på linjen sin egen väg.

Löfven en marionett
Medan Naturvårdsverket har tappat rodret utan att ens försöka räta upp skutan, smyger Miljöpartiet runt och använder Stefan Löfven som sin egen marionettdocka. Detta lilla parti agerar utifrån sin egen bild av verkligheten och har lyckats linda Löfven runt sitt lillfinger.
Nu kramar man ur allt man kan medan man har möjligheten, väl medveten om att man är nere för räkning efter den här mandatperioden om man får tro opinionsundersökningarna.
Jag har största förståelse för hur svårt det kan vara att försöka styra ett land tillsammans med ett parti som är värre än Egyptens gräshoppor. De är inte lika många men skadan de orsakar är desto svårare.

Lurar i vassen
I ett av Goethes verk ingår Faust en pakt med Djävulen vilket är otäckt likt den pakt Stefan Löfven och MP har ingått på tu man hand och till synes på eget bevåg. Frågan är bara vem som är den ondaste av de två.
Vi har en myndighet som går ”bananas” och ett direkt landsbygdsfientligt parti som konstant lurar i vassen och är berett att hugga på det mesta som är möjligt att använda till föda för sin egen dunkla agenda.
Med den vetskapen är det väldigt svårt att hitta ett uns av förtroende för den politik som förs inom Rosenbads väggar. Någon verklighetsförankring har man inte.
Många drabbade lär önska att man kunde göra som den lille mannen i sagan – stänga dörren och aldrig mer komma tillbaka. Beklagligt nog lär många stänga dörren till sin försörjning inom djurhållning.
De enda som förlorar på det, utöver djurägarna själva, är Sverige som land, dess natur och befolkning.
En insikt man knappast vågar hoppas att politiker och tjänstemän ska få förrän det är alldeles för sent.

Lars-Göran Persson