Karl Hedin har gjort sin examen i verkligheten och har under lång tid fått sina företag att vara framgångsrika. Inom sågverksrörelsen har han kunnat studera till exempel älgbetets påverkan på det sågade virket. 

Som inbiten älgjägare och skogsmänniska har han under lång tid kunnat följa resultaten av den så kallade viltförvaltningen. Detta beskriver han i en debattartikel på Svenskjakt.se och som bemöts av Naturvårdsverkets Hanna Ek i artikeln Älgförvaltningen är adaptiv och levande.

I diket

Jag har också levt ett liv i skogen och med jakt och jag är fullständigt överens med Karl Hedin i hans slutsatser. 

Att förvalta älg och rovdjur kräver en ärlig avsikt och att den avsikten inte skyms av aktivism inom förvaltningen.

För alla oss som berörts av hur viltförvaltningen fungerat står det klart att den har kört i diket och anledningen är heller inte svår att inse.

Inget ansvar

Men i Sverige är det svårt att beskriva vad som gått fel eftersom den ansvariga sidan av haveriet inte har skyldighet att ta ansvar, då tjänstemannaansvaret är obefintligt. 

Om viltförvaltningen i dess nuvarande form skett i en serietidning hade man kunnat lägga ner den, men nu är det landsbygdens folk och berörda djur som får ta straffet genom vad som blir resultatet av myndigheternas agerande.

Jan E