Överklaganden av skydds- och licensjakter kommer som ett brev på posten direkt efter att dessa har beviljats.
Om vi ser till skyddsjakter på rovdjur är en miljöorganisations kostnad vid en överklagan motsvarande porto på brevet och den tid de lägger ner på överklagan. Det är allt de behöver ta ansvar för.
I de flesta fall har överklagan ansetts vara utan grund, men då har tiden för skyddsjakten avslutats. Om problemet kvarstår måste en ny ansökan om skyddsjakt skickas in, med ett överklagande från miljöorganisation som direkt följd, och med ett nytt stopp av skyddsjakten.

Stora kostnader
Detta medför stora kostnader för enskilda djurägare och företag, kostnader de får bära till största delen själva.
En skyddsjakt som blir stoppad för en sameby får till följd att det snabbt blir stora kostnader för extrasamlingar, försöka flytta renar från området, foder, extra mycket renskötare ute på bevakning och inte minst den psykiska påfrestning som blir för renägarna, med mera.
Jag anser att om en miljöorganisation ska kunna överklaga en skyddsjakt eller licensjakt ska miljöorganisationen lämna bankgarantier på, låt säga två miljoner kronor, för alla merkostnader som uppstår under tiden skyddsjakten bli stoppad om överklagan lämnas utan bifall.

Måste ta ansvar
Självklart får dessa organisationer tillbaka de pengar som blir över efter att alla merkostnader är betalda. Anses överklagan av skyddsjakt vara korrekt får dessa miljöorganisationer tillbaka sina bankgarantier.
Det är dags att miljöorganisationerna tar sitt ansvar och bär kostnaderna som deras oftast felaktiga överklagande av skyddsjakter medför för enskilda djurhållare och företagare.
Detta är inte ett orimligt krav utan en mer rättvis fördelning av kostnaderna för rovdjuren. Miljöorganisationerna har kvar sin överklaganderätt men blir kanske mer selektiv i utnyttjandet om det börjar kosta pengar.

Mathias Kristoffersson
Styrelseledamot i Voernese sameby
Styrelseledamot i sametingspartiet Min Geaidnu