Stad mot land.
Betong mot skog.
Asfalt mot sjöar och hav.
Bevarandeperspektiv mot brukardito.
Striden mellan det urbana och det rurala – och de värderingar som i många avseenden skiljer staden från landsbygden – har över tid blivit allt mer ojämn.
Stadens perspektiv är allt oftare totalt dominerande. Även på de områden som hör landsbygden till.
Det har inte minst vi jägare blivit varse.
”Vi har nått en punkt då vi behöver stanna upp och fundera över hur vi håller ihop Sverige. Vi behöver se farorna i att människor och landsändar känner sig övergivna av centralmakten. Vi behöver hitta en balanspunkt mellan närvaro i landet och effektivitet i våra myndigheter”, skriver S-ministrarna Löfven och Shekarabi i debattartikeln.

Bekräftar problembilden
För den som följt den jaktpolitiska utvecklingen ett tag är beskrivningen välbekant – och högst reell.
Därför är regeringens initiativ lovvärt. Visst, löften saknas ännu. Det enda konkreta är i nuläget att en utredning satts igång. Men viljeinriktningen är ändå värd att applådera.
Det är bra att regeringen inser riskerna med en accelererande avfolkning av Sveriges landsbygd. Att man därmed åtminstone bekräftar den problembild så många svenskar har: Att städerna håller på att springa ifrån övriga riket. Att inget utanför tullarna räknas längre.
Det är denna utveckling som måste bromsas i landet vars urbaniseringstakt, åtminstone i vissa mätningar, är högst i Europa.
”Statskontoret har fått i uppdrag av regeringen att undersöka hur myndigheter resonerat vid beslut om lokal och regional lokalisering. De ska också föreslå vägledande utgångspunkter för myndigheternas fortsatta arbete med lokalisering. Vi ser fram emot den presentationen senare i vår”, skriver Löfven och Shekarabi vidare.

Ett hett tips
Jag ser också fram emot den presentationen, men passar på att skicka med ett riktigt hett tips till Statskontorets utredare.
Naturvårdsverket, den för jaktliga frågor viktigaste myndigheten, har tidigare föreslagits att flyttas ut från Stockholm, till Östersund.
Av sådana flyttplaner ”bidde det en tumme” i slutändan, men vilka sakliga argument finns egentligen mot att flytta denna naturens myndighet närmare just naturen?
Valhallavägen och den saliga ”tv-eken” i all ära, men i Jämtland har man betydligt närmare till myllan – och till de människor som brukar och lever av naturen.
Men listan på alternativ kan göras längre än så: Karlstad, Örebro, Gävle, Kalmar eller Umeå?
Eller varför inte Torsby, om man nu längtar efter att komma riktigt nära vargarna?

En princip värd att vårda
I dagar som dessa, när snart sagt vartenda myndighetsbeslut rörande jakt överklagas av jaktfientliga organisationer, maskerade som ”miljöorganisationer”, handlar allt mer om juridik – och om EU.
Det kan därför vara på sin plats att påminna om EU:s subsidiaritetsprincip – närhetsprincipen – som är en övergripande, grundläggande, princip för hur den Europeiska Unionen ska organiseras.
Denna princip kan sammanfattas: Beslut ska fattas så nära berörda människor som möjligt.
Det tipset bjuder jag på, Statskontoret.