Artikelförfattaren Dennis Andersson. Foto: Privat

Anna Maria Corazza Bildt ska ha heder av att hon jobbat hårt för att göra ett katastrofalt förslag till nytt vapendirektiv lite mindre dåligt.

Men det finns flera problem med hennes argument när hon hävdar att Jasenko Selimovic (L) i sin debattartikel ”Därför röstar jag nej till vapendirektivet” vilseleder kring den kompromiss som parlamentet inom kort ska rösta om.

Corazza Bildt menar att det vore oansvarigt att rösta nej eftersom det skulle leda till flera år av osäkerhet, att direktivet avseende akustiska vapen täpper till juridiska kryphål och att det finns risk för att EU-kommissionen vid ett nej återkommer med ett ännu hårdare förslag.

Gör om och gör rätt

Det finns emellertid flera grava problem i denna argumentation. Till att börja med har EU-kommissionen inte följt EU:s eget regelverk avseende konsekvensanalys, probleminventering och subsidiaritetsprincip. Det i sig är skäl nog att förkasta direktivet och skicka en kraftfull politisk signal till EU-kommissionen om att man ska göra om och göra rätt.

Om så EU-kommissionen återkommer med ett ännu hårdare förslag skulle det knappast vara sannolikt att ett sådant går igenom om nuvarande kompromiss bedöms för vittgående.

I stället godtar man genom att rösta ja principen om att ändamålen helgar medlen.

I vilka andra frågor är det acceptabelt att agera likadant?

I detta fall är således sakfrågan vida underordnad principfrågan. Det handlar om att upprätthålla demokratiska principer och värna medborgarnas fri- och rättigheter.

Demokratiska principer

Att vara förment liberalt sinnad handlar inte bara om agerande i en specifik sakfråga, det handlar också om upprätthållande av konstitutionella demokratiska principer.

Att direktivet avseende akustiska vapen kanske fyller en funktion må vara en sak, men här finns sedan tidigare ett direktiv som inte implementerats.

Att kommissionens fullkomligt drakoniska och till och med rättsvidriga förslag, som delvis de facto stred mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter avseende äganderätten, inte längre finns må likaledes vara sant.

Men det förtar inte det faktum att sportskyttevapen plötsligt ska klassas som krigsmateriel tillsammans med robotar, minor och granatkastare.

Det är inte en balanserad respons för att möta terrorism och organiserad brottslighet.

Det är inte från laglydiga sportskyttar och jägare som kriminella får den absoluta lejonparten av sina vapen utan det rör sig om insmugglade illegala vapen vilka inte berörs av direktivet ifråga.

Ingen lätt sak

Den praktiska implementeringen av direktivet på nationell nivå lär heller knappast vara lätt att ro i hamn på det sätt som Corazza Bildt verkar intala sig själv.

Den som följt processen kring vapendirektivet är väl medveten om den politiska lobbyism som Polismyndigheten med Peter Thorsell i spetsen bedrivit i Bryssel i denna fråga allt sedan Rydheims utredning fick underkänt på nationell nivå 2013.

Att gå tjänstemannaaktivismen tillmötes är inte bara demokratiskt i högsta grad tveksamt utan kan även liknas vid att sätta räven att vakta hönshuset.

Moderaterna kämpar i påtaglig motvind. När såväl L, C och SD deklarerat att man ämnar rösta emot förslaget, vilka politiska konsekvenser kommer detta att få för M?

Det kommer knappast att leda till att man lockar fler väljare. Tvärtom riskerar M genom att rösta ja till vapendirektivet att driva fler kärnväljare från partiet samt att ytterligare späda på EU-skepticismen i ett politiskt klimat där ”Mer EU!” knappast är ett vinnande koncept.

Dennis Andersson

Statsvetare, jägare, sportskytt