Även om vi skulle få till en förvaltningsjakt värd namnet, sätter länsstyrelsen målet för antalet revir så högt, plus att man sedan garderar med både livrem och hängslen, att någon direkt lättnad inte kan förväntas. 
Däremot förhindrar jakten att ytterligare jägare och tamdjursägare drabbas av vargarna, genom att utvidgningen av vargbältet inte går riktigt lika fort. Detta borde uppskattas av alla jägare som än så länge klarat sig från vargrevir.

En klarsynt krets
Nu har ju Timråkretsen av Svenska Jägareförbundet uttalat ett nej till frilevande varg, vilket hedrar dem. Tyvärr är inte alla kretsar lika klarsynta. En del anser sig inte berörda eller är rädda för att sticka ut! 
Nu är det som så att Jägareförbundets hållning bestäms av vad majoriteten av Sveriges länsföreningar anser. 
Om majoriteten inte tycker att de behöver bry sig, att de inte är berörda eller i värsta fall anser att en lagom jakt i vargbältet medför att de slipper bekymren i andra delar av Sverige, kommer vi även fortsättningsvis att tvingas ha större delen av vargstammen i de län som redan nu är hårdast drabbade. 

Jakt borde bojkottas
Det är först om jakten är större än föryngringen som någon lättnad kan förväntas i vargbältet. Därför borde Jägareförbundet uppmana till bojkott av all vargjakt om den tilldelade kvoten är mindre än tillväxten. 
Gör man inte detta så förespråkar man en permanentning av nuvarande situation. Jägareförbundets mål om högst ett–två revir i varje län är idag bara en utopi. 
En bojkott skulle tyvärr medföra att fler områden i Sveriges avlånga land skulle drabbas av varg, men tyvärr är det enda sättet om man vill göra något åt läget i vargbältet. 
Det positiva vore också att kretsar och länsföreningar som ännu inte insett konsekvenserna av varg på jaktmarken snabbare skulle inse verkligheten, för det är min absoluta övertygelse att det går inte att hitta en enda krets med erfarenhet av fast vargstam på markerna som vill ha varg. 

Entydig undersökning
I Örebro län gjorde vi för flera år sedan en gallup vid ett årsmöte i länsföreningen. Majoriteten för noll varg var överväldigande. 
Samtliga kretsar har också uttalat att man inte vill ha varg. Vi pratar ofta om att vargförvaltningen ska hanteras regionalt och att besluten ska föras ner på mer lokal nivå. 
Då är det väldigt inkonsekvent att Jägareförbundets inställning ska bestämmas av delar av landet som inte alls är påverkade. 
Är det inte dags att länsföreningarna i de län som har fast vargstam får avgöra hur Jägareförbundets mål för förvaltningen i deras län ska se ut? 

Hans Boström
Före detta rovdjursansvarig i Örebro län