Den 25 februari träffades de rovdjursansvariga från kretsarna i Örebro län för att diskutera rovdjurssituationen. Mötet gästades också av Västmanlands läns rovdjursansvarige. Artikeln kan sägas vara en sammanfattning av vad som framkom under mötet.
En viltförvaltning ska ta hänsyn till alla arter. Vi har snart samma situation i Örebro som i norra Värmland, där älgstammen är så decimerad att det är ytterst tveksamt om det går att ha någon älgjakt nästa år.
Rådjursstammen är bara en spillra av vad den borde vara. Jägare i områden där det för några år sedan sköts 40 rådjur skjuter idag ett–två djur.
Andra länder har förvaltningsplaner som begränsar rovdjuren till nivåer som tar hänsyn till övriga arter. Ryssland anger att en–två vargar per 100.000 hektar i obebodda områden kan accepteras. I områden befolkade som mellersta Sverige accepteras inga alls.
Doug Smith, den forskare som ansvarade för introduktionen av varg till Yellowstone kunde inte förstå Sverige, som trodde det skulle gå att ha varg mitt bland folk.

Kan inte ställas utanför
Gemensamt för de internationella forskare som föreläst på Vargsymposiet är att de predikar att utan acceptans bland lokalbefolkningen och de som direkt berörs, är det meningslöst att försöka ha stora rovdjursstammar.
En art i ekosystemet är människan, som inte kan ställas utanför. Det är nu hög tid att av socio-ekonomiska skäl ser till att vi får en vettigare rovdjursbelastning.
Både de enorma kostnaderna för rovdjuren och de sociologiska konsekvenserna för de berörda är oacceptabla.
Acceptansen för rovdjuren minskar i takt med att antalet ökar och att fler och fler berörs. Vi anser att detta innebär att man ska ha skyddsjakt på socio-ekonomiska grunder.

Länsstyrelsens ansvar
När länsstyrelsen beslutat om målet för Örebro län är det myndighetens ansvar att se till att antalet lodjur och vargar tas ner till detta antal. I första hand ska det ske genom myndigheternas egen försorg.
Målet ska naturligtvis vara att de revir som inte är fredade ska bort helt. Det kommer att uppstå nya revir till nästa år och då bör några av dessa sparas i stället för de som var fredade året innan.
Bestämmer sig myndigheterna för att anlita jägare för denna, av socio-ekonomiska skäl instiftade, skyddsjakt ska de ha ersättning för detta.
De villkor som sätts upp för skyddsjakten ska vara så utformade att det blir praktiskt möjligt att uppnå målet, oavsett yttre omständigheter såsom väder och snöförhållanden.
Jakttiden för denna skyddsjakt ska i princip vara hela året utom möjligen då det av biologiska skäl inte är etiskt försvarbart.

Jakt hela året
Rent praktiskt bör det vara så att länsstyrelsen under vintern bestämmer vilka vargrevir som ska vara kvar med hänsyn till genetik, skador på tamdjur inklusive hundar samt hur länge reviren funnits.
Från februari ska i resten av länet varg få jagas fritt. När alfaparen börjar valpa ska vuxna vargar vara fredade fram till 1 juli, då samtliga vargar åter ska vara lovliga. Årsungar ska vara lovliga hela året.
Även i områden där inga vargrevir med föryngringar finns ska jakt bedrivas hela året.
Då detta handlar om skyddsjakt och målet är att utsedda revir helt ska bort, gäller det att optimera möjligheterna att lyckas. Därför ska det också vara generösa villkor för hur motorfordon och belysning får användas.
Likaså bör klass 2-vapen med varmintammunition och hagelgevär få användas.
Det är också viktigt att om jägarna inte lyckas ska myndigheterna fullfölja skyddsjakten med helikopter under januari.

Hans Boström
Rovdjursansvarig Jägareförbundet Örebro