Polisen beskriver på sin egen hemsida vad anti-terrorstyrkan ska användas till: ”Nationella insatsstyrkan eller NI är Sveriges anti-terrorstyrka och har som huvuduppgift att operativt bekämpa terrorism”. 

Polisen lämnar också exempel på andra tillfällen då NI, som nationella insatsstyrkan kallas i förkortad form, kan anlitas och nämner: ”Ingripanden mot särskilt farliga gärningsmän”. 

Vem blir vi mest rädda för om den här sortens omdömeslösa framfart får fortsätta? Buset eller polisen?

Polisen klassar alltså helt vanliga, hederliga människor som ”särskilt farliga” bara för att de har tillstånd att inneha jaktvapen. Är detta rimligt?

Som terrorister

Jägareförbundets ordförande i Dalarna är Ulf Berg. Han är före detta polis och tidigare riksdagsledamot för Moderaterna. Han säger i en intervju: ”Helt plötsligt känns det som att jägare bedöms vara i samma kategori som terrorister.”

Samtliga landets jägare och idrottsskyttar kontrolleras minst en gång per dygn genom att polisen samkör spanings- och belastningsregistren mot registret över landets vapenägare.

Just vapenägarnas heder och vandel är således kontrollerade varje dygn. Trots det så sätter polisen in det tunga kavalleriet för händelser av rutinkaraktär.

Feg mörkning

Att kontrollera nykterheten bland skoterförare såväl som hos andra trafikanter kan givetvis vara motiverat.

Men att tränga sig på en grupp jaktkompisar i en privat stuga med bryskhet och automatvapen? Absolut inte! Proportionerna är helt orimliga.

Att sedan mörka skälen och lite diffust hänvisa till ”underrättelseinformation” är både fegt och oacceptabelt.

Opålitlig polis

Händelsen i Dalarna är inget enskilt misstag. Det har hänt flera gånger förut att polisen skickat ut anti-terrorstyrkan på enda grunden att det är en jägare som varit misstänkt.

Mest kända fallet är när NOA skickade anti-terrorstyrkan från Stockholm till Bergslagen för att gripa Karl Hedin med flera.

För varje gång det händer påminns allmänheten om att polisen inte är att lita på. Dels är ingripandena oproportionerliga, dels ljuger polisens talespersoner ofta om varför man gjorde som man gjorde.

Krafttag krävs

Denna ljughetskultur breder ut sig. Förr litade man på att poliser talade sanning. Nu kan man oftast utgå ifrån att polisen ljuger när det passar dem.

En trist utveckling som bara kan brytas med krafttag från polisledningen. När får vi höra rikspolischef Anders Thornberg säga något i saken?

Justitieombudsmannen, JO, bör granska polisinsatsen utanför Orsa, för att bedöma om underrättelseinformationen var av tillräcklig kvalitet och hade sådan tyngd att insatsen hade rimlig proportion.

Lars-Kristian Bergh